De långsamma snabbtågen

Hur många ministrar behövs för att bromsa ett snabbtåg? Det enkla svaret på den frågan är en – om det är finansministern, men det blir enklare om det är en hel rödgrön regering, skriver Peter J Olsson.

I veckan fortsatte de samtal mellan regeringen och alliansen om finansieringen av nya stambanor med snabbtåg mellan Sveriges storstadsregioner Stockholm, Göteborg och Malmö.

Utgångspunkten är inte den bästa. Socialdemokraterna och Miljöpartiet är inte överens. MP vill ha snabbtåg och förbjuda inrikesflyget, S bekänner sig till snabbtågen med läpparna men är troligen egentligen ganska skeptiska till nytta och kostnader.

Därför har frågan dragits i långbänk under det senaste året. Den stora infrastrukturpropositionen blev något försenad, men framförallt drog fastställande av den nationella planen ut på tiden. Först sent fanns det ett resultat. Detta resultat hängde dessutom inte ihop riktigt, propositionen lovade bygga järnvägssträckor utan att finansiera dem. Och så är det med snabbtågen också.

Det är oklart hur de ska se ut, oklart vilken hastighet som de ska köras i – 320 km/timmen eller 250 km/timme. Oklart när de är färdiga, men knappast före 2045. Och helt oklart hur de ska finansieras.

Regeringen har alltså startat samtal med oppositionen, där Moderaterna och Liberalerna varit skeptiska till höghastighetståg helt och hållet medan Centern och Kristdemokraterna är mer positiva.

Formellt är Socialdemokraterna också positiva, men inte mycket tyder på att de är det i praktiken. Därmed förs samtalen med oppositionen på ett sådant sätt att mycket små framsteg dras. En prognos är säkert att samtalen baxas fram över valet, och sedan antingen fasas ut eller – beroende på valresultatet – tar en ny riktning.

Vid det här laget så borde det vara tydligt att det enda sättet att få höghastighetståg på ett snabbt sätt är att finansiera dem utanför de vanliga rambesluten. Att till exempel låna beloppet och bygga så snabbt det går skulle förstås ge mest nytta. Om det är en vinst är fortfarande oklart, men ska man bygga ett nytt tågsystem så bör det bli färdigt så snabbt som möjligt.

Som det ser ut nu verkar vi få det fruktade gökungesyndromet: Det vill säga snabbtågen tränger undan andra viktiga investeringar i vägar och järnväg, och det decennier innan tågen finns och ger något nytta.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne