Den berikande mångfalden

Mångfald kan vara både berikande och en framgångsfaktor. Främst i kreativa och kunskapsintensiva branscher där rätt förutsättningar finns. Det menar Nima Sanandaji utifrån aktuell forskning.

Mångfald berikar samhället. Det är ett påstående som ofta förs fram men sällan diskuteras mer djupgående. Det är också en tes som ofta avfärdas som en politiskt korrekt markering. Anledningen är att många i sin vardag observerar att mångfald i ursprung också kan sammanhöra med utanförskap och konflikter. Det är beklagligt att frågan inte tas på större allvar, eftersom sanningen är att mångfald mycket riktigt kan vara berikande. Ibland kan mångfald också skapa friktion och göra att samarbete fungerar sämre. Den stora frågan är därför inte om, utan när, mångfaldens fördelar dominerar över dess nackdelar.

Fördelarna med mångfald är uppenbara. Personer med olika ursprung bär ofta med sig annorlunda perspektiv och kunskaper. Det bäddar för större möjligheter att komma på nyskapande idéer. Om en tysk, en indisk, och en japansk ingenjör inleder ett välfungerande samarbete har de genom sina olika perspektiv och mer varierande kunskaper – allt annat lika – sannolikt bättre möjligheter att lösa ett problem än tre tyska ingenjörer. Omvänt kan bristen på mångfald ibland hämma utvecklingen. Ett tydligt exempel återfinns i det svenska konsensustänkandet, där samhällsdebatten och politiken länge hade svårt att ta in influenser från omvärlden. Sannolikt är det ingen slump att flera ledande samhällsdebattörer i Sverige antingen kommer ifrån eller har spenderat mycket av sin tid i andra länder.

Men man bör inte göra det för enkelt för sig, i stil med den kända amerikanska forskaren Richard Florida. Florida utnämnde för några år sedan, i samarbete med svenska forskare, Södertälje som Sveriges mest kreativa kommun. En viktig anledning var att andelen utlandsfödda, liksom antalet olika länder från vilka personer invandrat, användes som direkta mått på kreativitet. Ingen bör förvånas över att ett index som baseras på antagandet att mångfald i ursprung leder till kreativitet per definition kommer att visa att kommuner med sådan mångfald är de mest kreativa. En seriös analys, där kreativitet kunde ha mätts i form av var framgångsrika konstnärer och kulturpersonligheter kommer ifrån, eller var innovationer och patent uppstår, hade kunnat ge svar på det faktiska förhållandet mellan mångfald och kreativitet i Sverige. Lyckligtvis finns det åtminstone internationellt en hel del mer saklig analys.

För drygt tio år sedan började den prisbelönte Stanfordforskaren, amerikanen Edward Lazear ta påståendet att mångfald kunde berika på allvar. Därför bestämde han sig för att analysera när och hur mångfalden ledde till förbättringar, men också när den inte gjorde det. Enligt Lazear ligger många av mångfaldens fördelar i information. Personer som kommer från olika kulturer har i regel annorlunda kunskap och annorlunda sätt att behandla kunskapen. Om den tyska, indiske och japanska ingenjören bär med sig identisk information och utgår från identiska sätt att behandla informationen så blir mångfaldens värde begränsad. Fördelarna med mångfald blir som störst när en grupps individuella medlemmar innehar information som dels är värdefull för de andra medlemmarna och som dessutom enkelt kan överföras. Informationen som överförs måste också vara relevant. En bilmekaniker, hur briljant denne än är i sitt arbete, kan ha svårt att hjälpa en läkare dosera rätt mängd medicin. Dessutom måste kommunikationskanalerna fungera väl. En iransk läkare kan ha nytänkande idéer om hur vården ska organiseras. Denne kan också ha bättre kunskaper om hur äldre patienter från Mellanöstern ska behandlas respektfullt. Allt detta kan möjliggöra förbättringar i en svensk vårdcentral. Men om de språkliga barriärerna är för höga uteblir fördelarna av samarbetet.

Den kulturella aspekten är också mycket viktig. Utbyte mellan personer fungerar som bäst när de utgår från en gemensam kultur och ett gemensamt språk. Detta motsäger inte att den tyska, indiske och japanska ingenjörerna kan föra med sig sitt respektive lands kultur, perspektiv och språk. Däremot är det bra om de alla talar ett gemensamt språk. Lika viktigt är att de kan utgå från samma konventioner och normer för samarbete på arbetsplatsen.

Under de senaste åren har en rad forskningsartiklar publicerats vilka försökt mäta hur kulturell mångfald påverkar gruppers och organisationers förmåga till samarbete och konkurrenskraft. Ett flertal exempel har hämtats från idrottens värld. Tre schweiziska studier har exempelvis studerat samtliga fotbollsmatcher som spelades under världskuppen 2006, liksom alla deltagande spelare, för att svara på huruvida mångfald påverkade prestanda. Två skilda effekter uppenbarar sig. Å ena sidan kan mångfald hjälpa lagen att utvecklas, då spelare med olika ursprung har olika färdigheter som kan komplettera varandra på ett positivt vis. Å andra sidan kan lagens sammanhållning minska om mångfalden är för stor. Mångfald är således enligt studien mycket riktigt berikande. Men utmaningen att skapa en stark sammanhållning blir större i grupper där medlemmarna har olika ursprung.

I en annan studie tittar två brittiska och en amerikansk forskare närmare på den nordamerikanska hockeyligan NHL. De ställer sig frågan om det är bättre, allt annat lika, att spelarna i ett lag har sitt ursprung i ett land eller från olika länder. Studien stödjer perspektivet att organisationer kan utvecklas genom att attrahera utländska talanger. Samtidigt visar den, vilket kan tyckas paradoxalt, att homogena lag klarar sig bäst. Framgångarna visar sig nämligen vara större bland de lag som rekryterade spelare från enskilda länder snarare än de som rekryterade från många olika europeiska länder. Forskarna noterar att det sammanfaller väl med erfarenheten från sporten. New York Rangers med många tjeckiska spelare klarar sig exempelvis ovanligt väl. Samma gäller lagen från Dallas och Detroit, med många finska respektive svenska spelare.

Det sätts ofta ett likhetstecken mellan att öppenhet för utländska talanger kan vara gynnsamt och att mångfald kan vara det. I praktiken kan situationer dock uppstå där talanger från exempelvis Brasilien ha svårt att samarbeta med talanger från Indien. Kopplingen till integrationsfrågan är tydlig. Till exempel har många asiatiska invandrargruppers tidiga framgång i USA förklarats med att de organiserat sig i homogena grupper med stark sammanhållning (China Towns). Samma sak kan också sägas vara sant för de tidiga svenska invandrarna i USA. De lyckades i ett tidigt skede nå framgång genom att organisera sig i samarbete med andra svenskar.

På längre sikt har såväl svenska som asiatiska invandrare i USA alltmer kommit att samarbeta och beblanda sig med andra grupper. Anledningen är att de samarbetssvårigheter som uppstår på grund av språkliga och kulturella kommunikationshinder men också på grund av bristande tillit har försvunnit, eller åtminstone radikalt minskat, i takt med integrationen. Id ag bor en ytterst liten andel av USA:s asiater i China Towns. Även i Sverige kan man observera att invandrargruppers tidiga framsteg, åtminstone i viss mån, har ägt rum genom samarbete inom den egna gruppen. Ett tydligt exempel på detta är att många invandrarföretagare anställer personer med samma ursprung som dem själva. Även i detta fall kan samhället gynnas, genom att attrahera utländska talanger med unika perspektiv. Men dessa fördelar skiljer sig från den berikande mångfald som kan uppstå när samarbetshindren minskar, så att personer med olika bakgrund lättare kan arbeta tillsammans.

När Richard Florida utsåg Södertälje till Sveriges mest kreativa kommun var analysen inte särskilt vetenskaplig, eftersom det faktum att många invandrare från olika länder bodde i kommunen togs som ett direkt mått på kreativitet. I en studie som undersöker sambandet mellan forskning och utveckling och den kulturella mångfalden i olika tyska delstater anlägger forskaren Annekatrin Niebuh ett mer seriöst perspektiv. Resultaten tyder på att kulturell mångfald mycket riktigt sammanhör med större innovationskraft, framförallt när denna mångfald är stor bland välutbildade personer.

Författaren noterar att resultaten fokuserar på invandrare till Tyskland som kommit i arbete och inte på dem som står utanför arbetsmarknaden. Fördelen med mångfald för ett samhälle realiseras alltså, föga förvånansvärt, när migranterna har integrerats på arbetsmarknaden. Höga skatter, rigida arbetsmarknadsregler, platta lönestrukturer och generösa bidragssystem som stänger ute människor från arbete minskar förstås fördelarna med mångfald. Det utanförskap som politiken resulterar i kan snarare förväntas stärka samarbetsproblem.

En nyligen publicerad dansk studie mäter kopplingen mellan kulturell mångfald bland företagens medarbetare och deras framgång. Kontrollerat för en rad olika faktorer visar det sig att företag som rekryterar sina medarbetare från olika etniska grupper är de som klarar sig bäst. Forskarna noterar att de positiva effekterna av mångfald, i termer av kunskapsspridning, kreativitet och acceptans för lönespridning, dominerar över integrationshinder.

Amerikanska forskare har funnit att vissa, men inte alla, industrier kan dra nytta av mångfald rörande ursprung. I de sektorer där medarbetarna i stor utsträckning utför kreativa arbetsuppgifter ser man ett samband mellan mångfald och framgång. Motsatsen är sann i de sektorer där gruppsamarbete är viktigare än individuellt initiativtagande. Mångfaldens fördelar tycks, i det senare fallet, vara mindre än hindren som uppstår i form av lägre samarbetsförmåga och, möjligtvis, samarbetsvilja. Mångfaldens fördelar dominerar i kunskapsintensiva och kreativa jobb. Nackdelarna är relativt sätt större i enklare jobb där sammanhållning och friktionsfri kommunikation är viktigare. Detta kan förklara varför svenska akademiker och personer i kreativa yrken, alltifrån författare och konstnärer till designers och ingenjörer, är mer positivt inställda till mångfald än industriarbetare. Det kan på samma sätt förklara varför traditionella arbetargrupper oftare attraheras till invandrarkritiska åsikter. Självklart kan mångfald också vara berikande inom arbetaryrken. En fri arbetsmarknad som möjliggör ekonomisk integration bryter snabbt kulturella barriärer i vägen för samarbete.

Hur är det då i skolans värld? Forskare har studerat skolor i USA, och dragit slutsatsen att etnisk mångfald sammanhör med bättre språkkunskaper och, åtminstone potentiellt, större kreativitet. Samtidigt försvåras lärarnas arbete av större mångfald eftersom social interaktion mellan eleverna försvåras. Återigen finner vi ett komplext samband, där både fördelar och hinder finns. Mångfald i ursprung kan mycket riktigt leda till en mer kreativ miljö, eftersom vi stimuleras till att tänka mer innovativt när personer omkring oss tänker olika. Däremot är det viktigt att bryta ned kommunikations- och samarbetshinder för att skapa en god skolmiljö.

Sammanfattningsvis är det inget tomt politiskt slagord, utan ett faktum, att mångfald berikar samhället. Men mångfalden berikar först när rätt förutsättningar råder. Utmaningen är stor för fotbollslag, företag och skolor att skapa rätt miljö för att mångfaldens fördelar ska kunna realiseras fullt ut. En politik med fokus på större möjligheter och incitament till arbete minskar utmaningen. En anledning är att vi på arbetsplatser snabbt lär oss samarbeta, vilket minskar samarbetsproblem bland personer från olika kulturer. En annan är att lägre skatte och friare arbetsmarknad ökar företagens incitament att hitta och fostra talanger, också bland utanförskapsgrupper.

Till sist främjar konkurrensutsatta marknader bra chefskap, vilket möjliggör för fördelarna med mångfald att maximeras på en arbetsplats. Det kan hursomhelst vara intressant att diskutera vari utmaningarna för att realisera mångfaldens fördelar ligger. Dels eftersom det ger starkt stöd för en fri ekonomi, och dels eftersom en djupare diskussion minimerar risken att mångfaldens fördelar avfärdas av kritiker.

Nima Sanandaji är samhällsdebattöre och författare, som bland annat skrivit boken Mellanförskap (Captus 2009) samt Från fattigdom till framgång (Timbro 2012) om svensk integration. Nyligen skrev han tillsammans med entreprenören Marnosh Saatchi ett kapitel i boken ”Framtidsutmaningar: Det nya Sverige” som publicerades av regeringens Framtidskommission i januari. Nima och Mernosh berör där bland annat möjligheten att främja entreprenörskap bland utlandsfödda.

https://kirja.elisa.fi/ekirja/att-framja-entreprenorskap