Den bildade borgerligheten
Kanon behövs
Bildning har blivit på modet. Under de senaste åren har flera svenska universitet återinfört klassiska ämnen, och både politiker och filosofer har debatterat begreppet bildning, dess användbarhet och vad det egentligen innebär. Svenska Nyhetsbyråns Mathias Bred har intervjuat Johanna Koljonen, kulturjournalist, radioröst, ”På spåret”-vinnare, och allmänt erkänd som just bildad.
 |
|
|---|---|
|
|
MB: Vad är bildning?
JK: Det är en svår fråga. Men jag tror att det är när man slår upp tidningen på morgonen, läser att något har hänt, och sedan kan lista ut orsakerna till varför det har hänt, och kanske också varför man skriver om det på ett visst sätt. Men det är också ett kontinuerligt ifrågasättande av det egna tänkandet. Varför tänker jag så här? Kan jag tänka annorlunda?
MB: Finns det vissa klassiska verk och kulturyttringar som man måste känna till för att vara bildad?
JK: Ja, det tycker jag. Grekiska gudasagor, romerska retoriker, Shakespeare, Dostojevskij, Woolf, Mozart, Hitchcock, Beatles. En kulturell källa som riskerar att falla mellan stolarna är kristen tradition. Utan grundläggande kyrkohistoria är det svårt att förstå många samtida frågor. Plus att mycket äldre konst och litteratur inte går att tillgodogöra sig utan att ha Bibeln under bältet. Jag är inte religiös, men det är viktigt att förstå att då är man som nordbo inte bara agnostiker utan oftast också sekulär kristen.
MB: Men det är vanligt att man kritiserar idén om en kanon därför att den bara rymmer en viss sorts kultur.
JK: Det är självklart att kulturarvet är ett urval. Det har vuxit fram under årtusenden och urvalet speglar alla de maktstrukturer som funnits under den tiden. Men likväl finns det ju där. Och man blir inte mer fri om man inte vet något om det.
MB: Vad har Du för erfarenhet av det svenska utbildningsväsendet?
JK: Jag pluggade några enstaka kurser vid ett svenskt universitet. Men jag ska erkänna att jag hade ganska dåliga betyg och inte utmärkte mig på något sätt. Det var lätt att komma undan. Min motivation vaknade först när jag kom till ett engelskt universitet och fick större krav och förväntningar.
MB: Tycker Du att de engelska universiteten är bättre än de svenska? S
JK: Det finns både för- och nackdelar. Man ska komma ihåg att det engelska systemet är djupt orättvist. För att komma åt de bästa utbildningarna måste man antingen vara geni eller ha rika föräldrar. Om man tar elituniversiteten Oxford, Cambridge och London School of Economics har de så stora resurser att det inte vore rättvist att göra en jämförelse med andra skolor. Men om man ska ta ut något som går att inspireras av tror jag att det är grundantagandet att unga människor kan och vill lära sig något.
MB: Du pluggade humanistiska ämnen. Svenskt näringsliv tycker inte att sådana behövs. Håller Du med?
JK: Jag tror att man bara behöver titta på en sådan sak som bankkriserna så förstår man att historia kan vara en ganska bra grej att kunna. Om man har någorlunda koll på det förflutna behöver man ju inte upprepa de värsta misstagen. Eller för att ta ett exempel jag fick från Umberto Eco: När amerikanerna ockuperade Japan tvingades alla högre officerare att först läsa en bok om japansk kultur för att de bättre skulle förstå människorna de skulle hantera. Men i Afghanistan ska man ha förbisett den detaljen. Och det verkar ju inte gå så bra där. Mjuka kunskaper kan påverka hårda frågor.
MB: Om man vill bli bildad, hur ska man bära sig åt?
JK: Jag tror man ska börja med att slå av teven). Åtminstone ibland. Tillåta sig att koncentrera sig på att till exempel läsa en bok. Det finns undersökningar som säger att barn som har tevepå sitt rum i snitt kommer ha tio procent sämre betyg. Ibland känns det som att hela vårt samhälle lider av koncentrationssvårigheter. Det är bra att det finns information att få tag på. Men om man vill ta till sig lärdomen måste man nog ägna den sin koncentration.
Mathias Bred är ledarskribent på Svenska Nyhetsbyrån.