Den brittiska u-landshjälpen

510
DEN BRITTISKA U-LANDSHJÄLPEN
I denna artikel skriuer Sir
John Rodgers, förutu. minister, parlamentsledamot, om
u-landshjälpen till Afrika,
där han berör den rika floran
au hjälpinsatser och stödformer.
Storbritannien befinner sig i dag i
krig, i ett heligt krig mot fattigdom
och nöd. Och i detta krig har Storbritannien ett aktivt samarbete
med ett stort antal andra länder
och då särskilt USA samt Frankrike, Tyskland och Belgien. Ty
ingen kan vara glad över den allt
mer vidgade klyftan mellan fattigare och rikare länder i världen,
vilken särskilt märks på den afrikanska kontinenten.
J ag är övertygad om att alla kan
instämma i att ett av de tydligaste
hoten mot stabiliteten i världen ligger i att medan vi gör enorma ansträngningar för att avskaffa nö-
den i utvecklingsländerna, ökas industriländernas rikedom i än högre
grad.
Om mänskligheten skall få uppleva fred under nästa århundrade,
är det ett såväl humanitärt som
Au Sir JOHN RODGERS
egoistiskt intresse att hjälpa till att
utveckla de fattiga nationerna i
världen, tills de är ekonomiskt stabila och tills de kan bjuda sina folk
en skälig och stigande standard.
Först när levnadsstandarden stiger
i u-länderna kan dessa delta i
världshandeln och bidra till ett
utökat handelsutbyte på världsmarknaden, en expansion som vi
alla till syvende och sist är beroende av.
Utvecklingshjälp till andra än
kolonier är en relativt ny tanke,
men också denna hjälp visar en
stadig stegring. Denna hjälp erbjuds inte av politiska skäl. Dessa
länder måste själva bestämma vilket stöd de vill ha och på vilket
sätt de vill angripa sina ekonomiska svårigheter. Först som sist måste
u-länderna göra egna ansträngningar – hur gedigna den fria
världens bidrag än är, är bidragen
till teknisk hjälp små jämfört med
det kapital och de ansträngningar
som u-länderna själva bidrar med
till sin tillväxt. Utiandsstödet kan
aldrig bli mer än påspädningar.
Det är därför verkligen allvarligt,
att en nedgång i världsmarknadspriserna på råvaror eller ett dåligt
skördeutfall kan komma att äta
upp hela den hjälp ifrågavarande
land erhållit under ett visst år, nå-
got som har inträffat.
U-landshjälpens omfattning
Totalt sett ställer de fria länderna
i världen omkring 300 miljarder
kronor (2.000 milj. pund) till
u-ländernas förfogande årligen i
form av gåvor eller lån, varav hälften från USA och hälften från Västeuropa. Till detta officiella stöd
kan läggas ytterligare 450 miljarder kronor (3.000 miljoner pund)
i form av privata investeringar av
bolag eller enskilda.
Frankrike står klart främst ifrå-
ga om stöd till Afrika, varefter
följer USA och Storbritannien
rätt jämbördiga. Givetvis bör man
då beakta, att dessa båda länder
dessutom står för avsevärda summor till stöd åt andra u-länder,
inte minst i Fjärran östern. Ifrå-
ga om antalet tekniker i Afrika
ligger Storbritannien klart efter
Frankrike men ett stort steg före
USA, medan landet har ett avsevärt större antal studenter och
andra för utbildning än såväl USA
som Frankrike. En annan anmärkningsvärd punkt är Belgiens stora
tekniska hjälp till vissa afrikanska
länder, främst Kongo, Ruanda och
Burundi.
Idag ges två slag av statliga stöd
till u-länder: pengar och personal.
På många sätt är det personella
stödet lika viktigt, om inte viktigare, som det ekonomiska. Varje
u-land håller sig med en egen ut- 511
vecklingsplan. Givetvis innehåller
dessa objekt sådana som nyodling,
vägbyggen, järnvägsbyggen, hamnanläggningar, kraftverk, stålverk,
dammbyggen men inte mindre viktigt och trängande och på många
sätt mera primära behov utgör de,
som avser skolor, universitet och
sjukhus samt utbildning av industriarbetare och lantbrukare för
att handha den moderna tekniska
utrustningen. Vårt mål måste alltid
vara att höja landets produktivitet
på sikt. Samtidigt kompletteras
dessa insatser med sådana
Röda Korsets och Frihet
hunger-kampanjen.
som
från
Sedan krigsslutet har Storbritanniens hjälp till u-länderna kostat
1.367 miljoner pund, vilket innebär omkring tre pund årligen per
invånare, män, kvinnor och barn i
Storbritannien. Utan tvekan har
detta påverkat den brittiska betalningsbalansen. Fram till 1961
handlades u-landshjälpen inom
fackdepartementen. Sedan dess är
arbetet koncentrerat till ett nytt
departement för tekniskt samarbete, som bl. a. handlägger stödet
inom ramen för Colomboplanen,
SCAAP och CENTO (Central Treaty Organisation) och samarbetar
med Storbritanniens råd för utbildning av u-landsstudenter inom
och utom det egna landet.
stödformerna
Den ekonomiska hjälpen har två
former: bilateral och multilateral.
I bilateral hjälp till egna kolonier
512
lämnade Storbritannien 1962-63
61 miljoner pund samt till samväldesländerna lika mycket, vartill
kommer 15 miljoner pund till andra länder. Den andra kanalen är
den multilaterala, där det ekonokreatursstammen. Andra insatser
som ett vägbygge, skol- eller sjukhusbygge, eller växtförädling är det
svårare att mäta effekten av.
Det finns ännu en kanal för brittiskt stöd till kolonier och andra
miska stödet slussas via FN eller samväldesländer: Commonwealth
inom ramen för Colomboplanen.
I runt tal hälften av det brittiska
ekonomiska stödet till u-länder
lämnas som gåva. Återstoden lämnas som långfristiga lån med låga
räntesatser med en trettioårig löptid eller ännu längre. Nyligen lämnades extra lån vid köp av vissa
brittiska överskottsprodukter som
t. ex. handelsfartyg, plåt och diesellokomotiv. För en del ekonomiskt gåvostöd ställs som villkor
att inköp göres i Storbritannien.
Naturligtvis vore det bästa att stöd
lämnades utan villkor, men för
brittiskt vidkommande måste hänsyn tas till handelsbalansen.
De projekt, som anslagen tillgodoser, varierar kraftigt, från nyodling i Kenyas höglandstrakter a
3,5 miljoner pund till ett utlägg på
125 pund för utbildning av en byggnadsförman i Basotuland. Eller
andra exempel: gåva av en Jerseytjur till en avelsstation i Ghana och
anslag till ett vägbygge i Gambia
på 33.000 pund. Summan av de
många små anslagen blir till ett
avsevärt bidrag i utvecklingen av
de afrikanska folkens standard.
En del framgångar blir snabbt
synbara, som t. ex. bekämpandet
av tse-tse-flugan, som spred sömnsjukan till mycket stor skada för
Development Corporation, skapad
med statligt kapital men som arbetar på affärsmässig basis med investeringar i lokala företag. Organet har till förfogande lånemedel
på 130 miljoner pund av statliga
medel samt 30 miljoner därutöver.
Bland dess största projekt märks
en ny plantering av 50 miljoner
barrträd i ett ofruktbart område i
Swaziland. Men Storbritanniens
största hjälp till samväldesländerna i Afrika är Overseas Service Aid
Scheme, som tillkom 1961 för att
möjliggöra brittiska tjänstemäns
kvarstannande i de olika länderna
efter självständigheten, något som
åtskilliga länder önskade men inte
hade eller har råd till. 26 regeringar i Afrika är idag anslutna till planen till en kostnad för brittiska
regeringen på 12 miljoner pund för
innevarande år. Storbritannien står
härigenom för 9.200 tjänstemän
till de nu självständiga ländernas
förfogande.
Utbildning
Utöver tidigare nämnd teknisk
hjälp håller Storbritannien 900
tekniska experter i Afrika, vartill
kommer en omfattande frivilligtjänst av brittiska ungdomar i afrikanska u-länder, såväl akademiker
som andra. De tjänstgör inte minst
som lärare men också på jordbruksområdet och på det sociala
fältet. För innevarande år torde
antalet frivilliga uppgå till 1.300
varav lejonparten är akademiker.
Men det går inte bara en ström
av unga britter till Afrika. Närmare
20.000 studerande från Afrika befinner sig i Storbritannien för studier; för hälften av dessa studenter
svarar den engelska regeringen för
kostnaderna. Denna ”dolda hjälp”
torde uppgå till 4 miljoner pund
per år. Avsevärda summor går också till avlöning av lärarkrafter vid
universiteten inom samväldets uländer samt till utbyggnad av dem,
bl. a. universitetet i Zaria i norra
Nigeria och till medicinska fakulteten vid Salisburyuniversitetet.
Vidare anordnas sommartid fortbildningskurser för infödda lärare,
varvid brittiska lärare beger sig till
ifrågavarande land. Denna verksamhet och flera andra liknande verksamhetsgrenar bedrivs av
Commonwealth Education Cooperation. U-ländernas sociala och
ekonomiska problem ägnas uppmärksamhet i en rad speciella institut. Avdelningen för tekniskt
samarbete avlönar 643 personer i
Afrika. Men brittisk hjälp förekommer också till icke-samväldesländer: ett exempel är ett forskningsprogram, som genomföres i Kamerun, med mål att undersöka vissa
synsjukdomars förekomst och orsak. Inom Directorate of Overseas
Surveys bedrivs ett omfattande
513
kartläggningsarbete, som är en
nödvändig förutsättning för en senare ekonomisk utveckling. Den
brittiska tekniska hjälpen till ickesamväldesländer befinner sig i tillväxt och det är idag mycket få länder i Afrika, som inte erhåller brittisk teknisk hjälp. Som ytterligare
exempel kan nämnas att utbildningsmaterial ges till Flygskolan i
Marocko, hjälpmedel har lämnats
till medicinska fakulteten vid Haile
Selassieuniversitetet i Etiopien och
lärarkrafter ställs till förfogande
för undervisning i engelska i de
fransktalande områdena.
Också inom ramen för FN :s tekniska bistånd lämnar Storbritannien stöd till en kostnad av 3,5 miljoner pund för detta år.
Framtiden
Man kan nu efter ca 15 års stadigt
ökad hjälp se en ekonomisk utveckling. Genomsnittsinkomsten och
levnadsstandarden har stegrats
märkbart i Afrika. Att genomsnittsinkomsten ökar med 3 pund årligen
kan kanske inte tyckas vara mycket
att tala om, tills man inser att den
ursprungliga inkomsten ej uppgick
till 25 pund per år och att folkantalet är flera hundra miljoner
och att antalet konstant ökar. I
några länder kan framstegen faktiskt inte hålla jämna steg med
folkökningen.
Det är en lång väg att vandra.
Mycket återstår att göra. Hjälpen
måste syfta till att stärka de afrikanska ländernas ekonomi, så att
514
de till sist blir starka nog att utan
hjälp handha den fortsatta tillväxten. Men den dagen är ännu avlägsen. Storbritannien, Frankrike,
Tyskland och Belgien och andra
väststater bidrar alla. Men stöd
från alla rikare länder, även Sovjetunionen, behövs om vi skall
kunna bemästra problemen det här
seklet.
Ingen av oss kan vara nöjd med
en värld, där rika nationer blir
rikare och fattiga länder förblir fattiga. Det är inte vägen till fred och
inte heller är det vägen till vår egen
lycka. Uppgiften att stödja u-länderna är kontinuerlig. Vi måste
alla handla i tron, att det finns ett
utrymme för en vid expansion av
världshandeln och att vetenskapen
har öppnat möjligheter till en
snabb höjning av levnadsstandarden för folken överallt. Liksom vi
själva efter världskriget behöver
nu Afrika hjälp i stor skala och i
många år. Världshandelns ökning
är av lika vital betydelse för oss
som för Afrikas folk. Ytterst är det
på utrikeshandelns tillväxt, som
u-länderna måste satsa för att göra
fortsatta framsteg.