Den inre marknaden är det framtida EUs kärna

Europeiska rådets misslyckande att vid sitt midsommarmöte enas om en långtidsbudget och ett återhämtningspaket, är ett misslyckande allra mest för Sverige. Vi har nu hamnat i situationen att antingen säga ja till ett dåligt paket eller beskyllas för att hindra den europeiska återhämtningen, skriver Gunnar Hökmark, som utmålar sin vision för EUs framtid.

Frånvaron av en positiv vision för ett Europa som präglas av ekonomisk dynamik, innovationer, nytt företagande och som är ett center för global handel och en bas för att politiskt hävda multilateral frihandel, har lett till att vi säger nej till dem som tror alla problem kan lösas genom mer makt till Bryssel och mer bidrag till länder som inte har reformerat sig själva.

I en tid då Europa måste stå starkt i världen är det viktigt att slå vakt om enighet och gemenskap. En förutsättning för att Europa ska kunna vara en stark aktör för multilateral frihandel, starka globala institutioner, internationell rättsordning och mänskliga fri och rättigheter är en stark ekonomisk utveckling. Det är bara så Europa genom Europeiska Unionen kan hävda sig i en värld där Kina uppträder allt mer aggressivt, Ryssland söker underminera suveräna stater och USA vänder sig bort från globala institutioner och rollen som den fria världens ledare. Enighet formas genom förhandling och fördelning av välstånd och ger gemensamma förutsättningar för handel, investeringar och tillväxt på en gemensam marknad.

Vi bör ha som en målsättning att EU ska vara en ledande aktör för global frihandel och att Europa kan bli ett center för fri handel, innovativt företagande och stora globala företag. Så skapar vi tillväxt och välstånd och samtidigt förutsättningar för politiskt ledarskap i en tid då Kina växer in i rollen som världens största ekonomi. USA måste därför uppmuntras till att vara en partner för både marknadsekonomi och demokratins försvar.

EU binds samman genom en fördjupad inre marknad som i sin tur blir en global hemmamarknad för samtliga länder i gemenskapen. Det är genom den inre marknaden och genom den fria handeln som vi kan driva en teknologiutveckling som gör Europa ledande inte bara i att sätta mål för att möta klimatförändringarna utan också genom att vi utvecklar de teknologier och system som gör det möjligt.

Ständiga budgetförhandlingar om bidrag till länder som motverkar strukturreformer, försvarar gamla strukturer och döljer monopol och andra brister minskar inte, utan ökar motsättningar mellan länder och ytterst mellan medborgare gentemot Bryssel. Om man skapar föreställningen att det är därifrån och inte genom den egna ekonomin välståndet ska komma.

Europa binds också samman genom försvaret av fria ekonomier, suveräna stater och demokratiska samhällen. Det kräver att vi kan möta pandemier men det kräver mycket mer. Vi måste förstå de hot som kinesisk aggression och påverkanspolitik utgör, vi måste kunna möta rysk desinformation och hot och vi måste kunna försvara oss genom samarbete inom Nato och EU.

Hoten som riktas mot Europa är i dag av den arten att det inte bara handlar om militära hot och risken för militära angrepp utan framförallt om desinformation, korruption, påtryckningspolitik, ekonomisk krigföring och en aggressiv råvarupolitik till exempel när det gäller olja och gas.

Det är i Europa som utvecklingen av förnyelsebara energier måste vara som mest intensiv. Det är här som fossilfri kraft bör få en ny utveckling genom en ny generation kärnkraft. Det är här som 5G, bilism, flyg och vägtransporter bör utvecklas in i den nya världen och det är här som industriproduktion måste kunna frigöras från CO2-utsläpp. Det kräver nya teknologier som måste få den tillgång till elkraft som en gemensam elmarknad är en förutsättning för och där fossil kraftproduktion kan fasas ut. 

Vår möjlighet att ligga i täten för denna utveckling är den stora gemensamma marknaden, frånvaron av fragmentering av våra ekonomier, strukturreformer som öppnar upp för konkurrens över gränserna, nyföretagande, innovationer och en kapitalmarknad som gör det möjligt för små företag med stor framtid att finansiera sig. Det är detta som diskussionen om ett europeiskt återhämtningspaket borde handla om. Inte om tron på att ytterligare offentliga utgifter i stora politiska investeringsprogram ger dynamik, mångfald och konkurrens.

Det finns ingen tvekan om att det krävs en kraftfull europeisk återhämtningspolitik, där Europeiska Unionen måste gå i täten. Men återhämtningen beror inte på storleken av bidrag utan på att inriktningen gör Europa starkt istället för att driva oss in i ständiga motsättningar om nya bidrag, transfereringar och skatter.

Det handlar om för Sverige och för Europa fyra avgörande faktorer:

• Konkurrenskraften som är avgörande för att europeiska varor och tjänster ska kunna exporteras och utveckla vårt välstånd. Utan skärpt konkurrenskraft blir det ingen återhämtning hur många miljarder euro vi än sprider som bidrag.
  
  Redan i dag ligger Europas skattetryck 10 till 15% över våra främsta konkurrentekonomier. Med kommissionens föreslagna EU-skatter som digital skatt, som motverkar digitalisering i Europa, skatter på företag som ”gynnas av den inre marknaden”, förändrat utsläppsrättssystem som innebär nya skatter, koldioxidtullar samt plastskatter höjs skatterna på europeiska företag ytterligare upp en nivå och riskerar att höjas än mer. Den omfattande lånefinansieringen kommer att driva fram ytterligare omfattande skattehöjningar, motsvarande mer än en procent av europeisk BNP. Så byggs inte konkurrenskraft.

• Innovationsförmågan som i sin tur är avgörande för ett ekonomiskt och politiskt ledarskap när andra ekonomier som den amerikanska och snart även den kinesiska är större till sin omfattning.
  
  Genom förslagen om en digital skatt och skatt på framgångsrika företag, driver man fram extra skatter på de företag som bidrar till innovationer mer än andra. Den digitala skattens logik, att beskatta bolag där de säljer sina varor istället för där de bygger värdetillväxt. Innebär inte bara en risk för en framtida utveckling där europeiska bolag betalar sina skatter utanför Europa, samtidigt som man urholkar värdet av kreativa miljöer som skapar värde.
  
  
• Den moderna infrastrukturen som är avgörande för konkurrenskraften, för de företag som driver innovationer samt för att offensivt kunna ta ledningen i klimatfrågan och den teknologiska utveckling den kräver.
  
  Åtgärdspaketets nuvarande utformning bidrar förvisso till möjligheterna att utveckla den europeiska infrastrukturen men gör det genom så storskaliga politiska satsningar, att utförandet riskerar att förlora den marknadsförankring som är avgörande för tillväxt och lönsamhet.
  
  Stora offentliga och politiskt godtyckliga planbeslut om kritiska investeringar hör inte samman med framgångsrika marknadsekonomier, utan med planekonomiska misslyckanden. I den delen spelar det ingen roll om besluten fattas på EU-nivå istället för nationellt.
  
  

• En öppen och globalt fri handel med en fördjupad inre marknad som bas.
  
  Istället går man en annan väg. Särskilt stöd för stora ”European Champions” försvagar konkurrenslagstiftningen och motverkar nya utmanare. Förslagen om digital skatt och koldioxidtullar riskerar att utlösa det ena handelskriget efter det andra. För USA kommer digital skatt i Europa vara en förevändning för att fördjupa nuvarande handelskonflikter. För andra delar av världen kommer koldioxidtullar ses som ett europeiskt steg bort från fri handel, och försvåra deras långsiktiga utveckling mot nya teknologier.

Strategin för återhämtningspolitiken bör vara den omvända, till den nu föreslagna bidragslinjen. Den ska gynna konkurrenskraft, företagande, innovationsförmåga, en effektiv utbyggnad av infrastruktur samt göra EU ledande i det globala frihandelsarbetet.

En återhämtningsfond i den storleksordning som nu diskuteras bör bygga på lån till medlemsstaterna. Tillsammans kan medlemsstaterna säkra en stabil upplåning som gynnar alla och hjälper de svagaste ekonomierna, samtidigt som kraven på lån tvingar fram kommersiella bedömningar.

Eftersom fonden kommer att byggas upp genom lån är det logiskt att medlemsstaterna återbetalar lån från den. En del av lånen ur fonden kan emellertid omvandlas till bidrag om de används till sänkta skatter. Europeiska företag bör få lägre bolagsskatt under de närmaste fem åren, relaterat till deras investeringar.

Stora gemensamma infrastrukturprojekt bör finansieras med offentliga garantier och privata åtaganden som leder till krav på lönsamhet och möjliggör en snabb finansiering. EUs långtidsbudget kan bidra till de delar som kräver offentlig finansiering. Ansvaret för upplåningen av lönsamma projekt bör ligga på de privata företag som hoppas ta hem de framtida vinsterna.

Europa bör bli ledande i att utveckla 5G. Nya och moderna vägar som tillåter elektrifierad trafik bör byggas, fossilfritt flyg utvecklas och europeiska företag måste stimuleras att investera i detta för att utveckla en företagsamhet där handeln med omvärlden är en drivande kraft. Det måste man göra på marknadsekonomiska grunder med konkurrens och öppenhet för nya innovatörer. 

Den europeiska forskningspolitiken måste syfta till att ge Europa ledande kluster för avancerad forskning och måste få dominera den europeiska gemensamma budgeten. Annars kommer utvecklingen inom AI, biomedicin, medicinsk teknologi och material präglas av Kina och USA med de standards och regler som då formas.

Europa bör ta ledningen i den globala frihandelsdebatten och erbjuda snabba förhandlingar med alla våra partners runt om i världen. EU måste värna den fria handeln genom egen politik och genom globalt agerande.

Den inre marknaden måste fördjupas genom att alla medlemsstater avkrävs att genomföra de avregleringar som beslutats. Den inre marknadslagstiftningen bör transformeras till tvingande reglering för de medlemsstater som ännu inte gjort den till egen lag.

Den gemensamma utrikespolitiken måste ge förmåga att reagera mot Kinas övertramp och försök att attackera enskilda länder. Europa måste samla den fria världens länder att gemensamt sätta gränser, för hur en regim som den kinesiska ska få utnyttja fria ekonomier och öppna samhällen för sin påverkanspolitik och maktspråk.

Den gemensamma säkerhetspolitiken måste klargöra reglerna för hur utländska företag som är underordnade diktaturregimer ska få investera i strategisk infrastruktur och säkerhetspolitiskt känsliga företag. Den måste ge kraft och gemenskap när det gäller att möta rysk aggression och destabilisering.

Den gemensamma försvarspolitiken måste skapa förutsättningar för att med militära medel självständigt agera för fred i andra delar av världen och med egna insatser stå upp för säkerhet i Europa inom ramen för Nato och den transatlantiska länken.

Europa måste stå starkt i världen genom att utveckla konkurrenskraft, innovationsförmåga, ledande infrastrukturer och fri handel som skapar nya partners världen över. Med den inritningen kan en stor återhämtningsfond spela stor roll. Strävan måste nämligen vara att utveckla ett ekonomiskt och politiskt ledarskap i en värld utan ledare. Däri ligger en historisk utmaning för Europeiska Unionen. Det finns ingen annan som globalt står upp för mänskliga fri- och rättigheter, en internationell rättsordning baserad på var och ens rätt, multilateral frihandel, en utvecklingspositiv klimatpolitik och en värld av öppna samhällen.  Det kräver en ekonomisk återhämtning som ger kraft åt frihetens värden. Inte bidrag som konserverar, utan stöd som ger företagande, innovationer och handel.

Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker