Den kinesiska krisen
1967
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
159
DEN KINESISKA KRISEN
Den kinesiska krisen analyseras av jur. mag. Tadeusz Noi”-
wid, som diskuterar följderna
av tre alternativa lösningar:
Mao Tses fullständiga seger,
Mao Tses nederlag och maktens övertagande av en nationalistisk och antisovjetisk regim, nederlag för Mao Tse och
övergång av makten till en ny,
sovjetvänlig partiledning. Oavsett krisens utvecklingsmöjligheter är jämvikten mellan
öst och Väst på väg att rubbas och de internationella
styrkeförhållandena kommer
att ändras, menar förf.
I mitten av februari kunde man notera en märklig och drastisk ändring av Sovjets attityd mot Kina.
Publiciteten kring händelserna i
Kina placerades plötsligt på centralpressens förstasidor stark
Av jur. mag. TADEUSZ NORW/D
kontrast till pressens försiktiga och
reserverade inställning till dessa
frågor någon månad tidigare. sedan den 7 februari bjuder både
Pravda och Izwestija sina läsare på
3-5 medelstora artiklar i varje
tidningsnummer, där Moskva gör
avräkning med ”Mao Tse-gruppen”. I alla större städer i Sovjet
har hållits protestmöten mot de
sovjetryska diplomaternas behandling i Peking, flera artiklar med
bilder har återgivits om den dramatiska repatrieringen av sovjetdiplomaternas familjer och i talrika artiklar bestrids de kinesiska
påståendena om omänsklig, grym
och barbarisk behandling av kinesiska diplomater och studenter i
Moskva.
Bakom denna aktivitet döljer sig
viktiga sovjetiska politiska beslut.
Den egentlige fienden inom konfliktens ram har identifierats. Det
är inte det kinesiska kommunistpartiet och ännu mindre det kinesiska folket. Fienden utgörs endast
av ”Mao Tse-gruppen”. På kommunistiskt språk betyder termen
”grupp” något mindre än ”klick”,
och ”klick” är något mindre än
”fraktion”. På detta sätt har Mao
Tses politiska tyngd reducerats till
160
dimensionen av en äventyrare, en
ideologisk kättare av fickformat
och en politiker, vars anspråk man
inte helt kan ta på allvar. Denna
Sovjets attityd kontrasterar kraftigt mot den pågående utvecklingen
av Mao Tse-kulten i Kina och den
panegyriska inställningen till hans
tankar.
I en märklig redaktionell artikel
i Pravda den 16/2, som i realiteten
kan betraktas som en diplomatisk
not, vilken på grund av rådande
förhållanden inte kan överbringas
till adressaten, kan en ännu längre gående förändring i Sovjets attityd konstateras. I denna artikel
deklarerar Sovjet officiellt att dess
parti och regering tar ställning för
oppositionen mot Mao Tse. Detta
betyder en himmelsskriande inblandning av Sovjet i ett annat
lands inre angelägenheter – trots
de senaste heliga dogmerna som
förbjuder detta och som godkänts
av hela kommuniströrelsen. Dessutom lovar Sovjet indirekt hjälp
och stöd åt Mao Tses fiender. Denna inställning bekräftades av Kosygin i ett av hans tal under vistelsen i London.
Utvidgad kampanj
I övrigt verkar sovjetpressen och
radiosändningarna då det gäller
konflikten med Kina att vittna om
att Moskva medvetet vill utvidga
den antikinesiska kampanjens dimensioner för att psykologiskt förbereda sovjetbefolkningen på alla
tänkbara varianter av konfliktens
lösning.
Hittills har sovjetsidan ej preciserat av vilken art den utlovade
hjälpen och stödet åt oppositionen ,
kan komma att bli. Man kan i detta
sammanhang tala om politisk, militär eller ekonomisk hjälp eller om
någon form av blandning av de tre.
Och det krävs ett stort mått av politisk fantasi för att föreställa sig
de vägar och kanaler genom vilka
de sovjetryska hjälpresurserna kan
nå fram till de viktigaste oppositionscentra i Kina. Av de många
tecknen på ökad beredskap i hela
Sovjet vill man gärna dra slutsatsen, att Sovjet mest räknar med
eventualiteten av militär hjälp och
inte utesluter möjligheten av direkta krigshandlingar – sak samma
om det blir inom ramen för det kalla eller varma kriget.
Utvecklingen av den pågående
partipolitiska krisen i Kina erbjuder tre tänkbara eventualiteter, om
man utesluter en total anti-kommunistisk helomvändning enligt indonesiskt mönster.
För det första Mao Tses fullständiga seger. I detta fall kommer en
ny partiapparat att bildas för att
säkra den politiska utvecklingen
enligt Mao Tses ideologi i dess senaste version. Detta betyder, att
fattigdomskommunismen med asketiska ideal även i fortsättningen
kommer att regera Kina. Resultatet
måste bli en låg standard, vilken
i sin tur skapar möjligheter för
obegränsade rustningar. Ett välbeväpnat Kina kan intensifiera sina
territoriella anspråk på de nuvarande sovjetprovinserna i östra
Asien, vilket sammanhänger med
Mao Tses hela imperialistiska program. Det kinesiska folkets expansion kan på så sätt kanaliseras i
riktning mot norr under många år
framåt. I händelse av seger för Mao
Tse kan man betrakta en total brytning mellan de båda imperierna
som given. Detta skulle i realiteten
betyda en lång period av kallt krig
mellan två giganter längs en 7 000
km lång gräns. Det är tvivelaktigt,
om Kinas aggressivitet mot norr
kommer att upphöra i och med
Mao Tses död. Arvtagarna efter honom har knappast någon annan utväg att behålla makten än att fortsätta realiserande! av profetens politik.
För Sovjet skulle detta betyda en
permanent och dyrbar beredskap,
innebärande kall krigföring, jämförbar med en stor åderlåtning.
Tävlingen mellan Sovjet och Kina
om ledarskapet inom den världskommunistiska rörelsen kommer
säkert att skärpas. Det är mycket
troligt, att en intensifierad inre
kamp inom rörelsen försvagar Sovjets utsikter att hålla de europeiska satellitpartierna under nuvarande grad av kontroll.
Seger över Mao Tse
För det andra att Mao Tses fraktion besegras. Efteråt bildas en ny
partiledning, nationalistiskt in- 161
ställd, som kan vara anti-sovjetisk
på samma sätt som Mao Tses regim. I sådant fall blir följden, att
Kinas politik gentemot Sovjet blir
ganska lik den politik som tidigare
fördes av Mao mot Sovjet, dvs. kontinuiteten behålles. Denna politiska variant är sannolik endast om
en stor och omfattande västerländsk ekonomisk hjälp lämnas åt
den nya anti-sovjetiska partiledningen. Landets industrialisering
på basis av västerländska insatser
måste te sig mera lockande än på
basis av sovjetryska insatser. Kinas
möjligheter att öka sin auktoritet
inom den världskommunistiska rö-
relsen kan i denna variant förbättras.
Sist att Mao Tse och hans grupperingar besegras och makten övertas av en ny, sovjetvänlig partiledning. Denna variant kan innebära
de mest ödesdigra följder för Västvärlden. Det kinesiska partiet kan
då konsolideras på basis av den
gamla, ännu ej likviderade partiapparaten, i vilken även gamla sovjetvänner ingår. Sovjets ekonomiska och militära hjälp till Kina kan
i denna variant anta stort format
med påföljd att Sovjet får indirekt
kontroll över de kinesiska kärnvapnen inom ramen för den återupprättade och ännu mera intima
militära alliansen. Det är klart, att
Kinas expansionsriktning norrut då
kommer att spärras. Följden måste
bli, att Sovjet kommer att uppmuntra Kinas expansion i riktning
162
–1″–~
:;~_’
~
söderut genom Indonesien med
Australien som slutmål.
lmed åtföljande permanent bered- -~
skap. J
Ett nytt block, innefattande alla
kommuniststyrda stater och en
tredjedel av mänskligheten, kan då
konsolideras och ställas under enhetlig ledning. Blockets militärpolitiska tryck mot Västern måste –
det ligger i sakens natur – komma
att öka betydligt och tvinga Atlantmakterna till ett långvarigt, dyrbart och intensivt rustningstempo
OM nativitetsproblem
Alla spekulationer om den kinesiska krisens olika utvecklingsmöjligheter leder till slutsatsen, att den
nuvarande relativa jämvikten mellan öst och Väst är på väg att rubbas och att de internationella styrkeförhållanden, som bildades som
en följd av det andra världskriget,
kommer att ändras i betydande
grad.
Hittills har man ofta hört sägas, att nativitetens fruktansvärda nedgång i en stad som Stockholm – och frågan om gifta kvinnors förvärvsarbete är ännu så länge främst ett städernas problem – skulle
bero på de speciella förhållanden, som under senare år varit rå-
dande, t. ex. hyreskostnaderna, trångboddhet, ofta förekommande
otrygghet, fördröjda äktenskap osv. I den mån, som samhället vidtog en serie åtgärder till förmån för familjebildning, mödrarna och
de barnrika familjerna, och i den mån, som de gifta kvinnornas
rimliga krav på anställning tillmötesginges, skulle man i konsekvens härmed ha rätt att utgå ifrån, att normala födelsetal åter skola
kunna registreras. Eljest finge mycket au talet om ekonomiska och
andra svårigheter en för kvinnornas samhällskänsla föga smickrande bakgrund. Qui uiura, uerra.
Svensk Tidskrift 1936
DEN KINESISKA KRISEN
Den kinesiska krisen analyseras av jur. mag. Tadeusz Noi”-
wid, som diskuterar följderna
av tre alternativa lösningar:
Mao Tses fullständiga seger,
Mao Tses nederlag och maktens övertagande av en nationalistisk och antisovjetisk regim, nederlag för Mao Tse och
övergång av makten till en ny,
sovjetvänlig partiledning. Oavsett krisens utvecklingsmöjligheter är jämvikten mellan
öst och Väst på väg att rubbas och de internationella
styrkeförhållandena kommer
att ändras, menar förf.
I mitten av februari kunde man notera en märklig och drastisk ändring av Sovjets attityd mot Kina.
Publiciteten kring händelserna i
Kina placerades plötsligt på centralpressens förstasidor stark
Av jur. mag. TADEUSZ NORW/D
kontrast till pressens försiktiga och
reserverade inställning till dessa
frågor någon månad tidigare. sedan den 7 februari bjuder både
Pravda och Izwestija sina läsare på
3-5 medelstora artiklar i varje
tidningsnummer, där Moskva gör
avräkning med ”Mao Tse-gruppen”. I alla större städer i Sovjet
har hållits protestmöten mot de
sovjetryska diplomaternas behandling i Peking, flera artiklar med
bilder har återgivits om den dramatiska repatrieringen av sovjetdiplomaternas familjer och i talrika artiklar bestrids de kinesiska
påståendena om omänsklig, grym
och barbarisk behandling av kinesiska diplomater och studenter i
Moskva.
Bakom denna aktivitet döljer sig
viktiga sovjetiska politiska beslut.
Den egentlige fienden inom konfliktens ram har identifierats. Det
är inte det kinesiska kommunistpartiet och ännu mindre det kinesiska folket. Fienden utgörs endast
av ”Mao Tse-gruppen”. På kommunistiskt språk betyder termen
”grupp” något mindre än ”klick”,
och ”klick” är något mindre än
”fraktion”. På detta sätt har Mao
Tses politiska tyngd reducerats till
160
dimensionen av en äventyrare, en
ideologisk kättare av fickformat
och en politiker, vars anspråk man
inte helt kan ta på allvar. Denna
Sovjets attityd kontrasterar kraftigt mot den pågående utvecklingen
av Mao Tse-kulten i Kina och den
panegyriska inställningen till hans
tankar.
I en märklig redaktionell artikel
i Pravda den 16/2, som i realiteten
kan betraktas som en diplomatisk
not, vilken på grund av rådande
förhållanden inte kan överbringas
till adressaten, kan en ännu längre gående förändring i Sovjets attityd konstateras. I denna artikel
deklarerar Sovjet officiellt att dess
parti och regering tar ställning för
oppositionen mot Mao Tse. Detta
betyder en himmelsskriande inblandning av Sovjet i ett annat
lands inre angelägenheter – trots
de senaste heliga dogmerna som
förbjuder detta och som godkänts
av hela kommuniströrelsen. Dessutom lovar Sovjet indirekt hjälp
och stöd åt Mao Tses fiender. Denna inställning bekräftades av Kosygin i ett av hans tal under vistelsen i London.
Utvidgad kampanj
I övrigt verkar sovjetpressen och
radiosändningarna då det gäller
konflikten med Kina att vittna om
att Moskva medvetet vill utvidga
den antikinesiska kampanjens dimensioner för att psykologiskt förbereda sovjetbefolkningen på alla
tänkbara varianter av konfliktens
lösning.
Hittills har sovjetsidan ej preciserat av vilken art den utlovade
hjälpen och stödet åt oppositionen ,
kan komma att bli. Man kan i detta
sammanhang tala om politisk, militär eller ekonomisk hjälp eller om
någon form av blandning av de tre.
Och det krävs ett stort mått av politisk fantasi för att föreställa sig
de vägar och kanaler genom vilka
de sovjetryska hjälpresurserna kan
nå fram till de viktigaste oppositionscentra i Kina. Av de många
tecknen på ökad beredskap i hela
Sovjet vill man gärna dra slutsatsen, att Sovjet mest räknar med
eventualiteten av militär hjälp och
inte utesluter möjligheten av direkta krigshandlingar – sak samma
om det blir inom ramen för det kalla eller varma kriget.
Utvecklingen av den pågående
partipolitiska krisen i Kina erbjuder tre tänkbara eventualiteter, om
man utesluter en total anti-kommunistisk helomvändning enligt indonesiskt mönster.
För det första Mao Tses fullständiga seger. I detta fall kommer en
ny partiapparat att bildas för att
säkra den politiska utvecklingen
enligt Mao Tses ideologi i dess senaste version. Detta betyder, att
fattigdomskommunismen med asketiska ideal även i fortsättningen
kommer att regera Kina. Resultatet
måste bli en låg standard, vilken
i sin tur skapar möjligheter för
obegränsade rustningar. Ett välbeväpnat Kina kan intensifiera sina
territoriella anspråk på de nuvarande sovjetprovinserna i östra
Asien, vilket sammanhänger med
Mao Tses hela imperialistiska program. Det kinesiska folkets expansion kan på så sätt kanaliseras i
riktning mot norr under många år
framåt. I händelse av seger för Mao
Tse kan man betrakta en total brytning mellan de båda imperierna
som given. Detta skulle i realiteten
betyda en lång period av kallt krig
mellan två giganter längs en 7 000
km lång gräns. Det är tvivelaktigt,
om Kinas aggressivitet mot norr
kommer att upphöra i och med
Mao Tses död. Arvtagarna efter honom har knappast någon annan utväg att behålla makten än att fortsätta realiserande! av profetens politik.
För Sovjet skulle detta betyda en
permanent och dyrbar beredskap,
innebärande kall krigföring, jämförbar med en stor åderlåtning.
Tävlingen mellan Sovjet och Kina
om ledarskapet inom den världskommunistiska rörelsen kommer
säkert att skärpas. Det är mycket
troligt, att en intensifierad inre
kamp inom rörelsen försvagar Sovjets utsikter att hålla de europeiska satellitpartierna under nuvarande grad av kontroll.
Seger över Mao Tse
För det andra att Mao Tses fraktion besegras. Efteråt bildas en ny
partiledning, nationalistiskt in- 161
ställd, som kan vara anti-sovjetisk
på samma sätt som Mao Tses regim. I sådant fall blir följden, att
Kinas politik gentemot Sovjet blir
ganska lik den politik som tidigare
fördes av Mao mot Sovjet, dvs. kontinuiteten behålles. Denna politiska variant är sannolik endast om
en stor och omfattande västerländsk ekonomisk hjälp lämnas åt
den nya anti-sovjetiska partiledningen. Landets industrialisering
på basis av västerländska insatser
måste te sig mera lockande än på
basis av sovjetryska insatser. Kinas
möjligheter att öka sin auktoritet
inom den världskommunistiska rö-
relsen kan i denna variant förbättras.
Sist att Mao Tse och hans grupperingar besegras och makten övertas av en ny, sovjetvänlig partiledning. Denna variant kan innebära
de mest ödesdigra följder för Västvärlden. Det kinesiska partiet kan
då konsolideras på basis av den
gamla, ännu ej likviderade partiapparaten, i vilken även gamla sovjetvänner ingår. Sovjets ekonomiska och militära hjälp till Kina kan
i denna variant anta stort format
med påföljd att Sovjet får indirekt
kontroll över de kinesiska kärnvapnen inom ramen för den återupprättade och ännu mera intima
militära alliansen. Det är klart, att
Kinas expansionsriktning norrut då
kommer att spärras. Följden måste
bli, att Sovjet kommer att uppmuntra Kinas expansion i riktning
162
–1″–~
:;~_’
~
söderut genom Indonesien med
Australien som slutmål.
lmed åtföljande permanent bered- -~
skap. J
Ett nytt block, innefattande alla
kommuniststyrda stater och en
tredjedel av mänskligheten, kan då
konsolideras och ställas under enhetlig ledning. Blockets militärpolitiska tryck mot Västern måste –
det ligger i sakens natur – komma
att öka betydligt och tvinga Atlantmakterna till ett långvarigt, dyrbart och intensivt rustningstempo
OM nativitetsproblem
Alla spekulationer om den kinesiska krisens olika utvecklingsmöjligheter leder till slutsatsen, att den
nuvarande relativa jämvikten mellan öst och Väst är på väg att rubbas och att de internationella styrkeförhållanden, som bildades som
en följd av det andra världskriget,
kommer att ändras i betydande
grad.
Hittills har man ofta hört sägas, att nativitetens fruktansvärda nedgång i en stad som Stockholm – och frågan om gifta kvinnors förvärvsarbete är ännu så länge främst ett städernas problem – skulle
bero på de speciella förhållanden, som under senare år varit rå-
dande, t. ex. hyreskostnaderna, trångboddhet, ofta förekommande
otrygghet, fördröjda äktenskap osv. I den mån, som samhället vidtog en serie åtgärder till förmån för familjebildning, mödrarna och
de barnrika familjerna, och i den mån, som de gifta kvinnornas
rimliga krav på anställning tillmötesginges, skulle man i konsekvens härmed ha rätt att utgå ifrån, att normala födelsetal åter skola
kunna registreras. Eljest finge mycket au talet om ekonomiska och
andra svårigheter en för kvinnornas samhällskänsla föga smickrande bakgrund. Qui uiura, uerra.
Svensk Tidskrift 1936