Den mänskliga privatiseringen
1985
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
\
l
Den mänskliga privatiseringen
Det hör till vår tids och vårt samhälles
besynnerligheter att socialistiskt engagemang allmänt accepteras som ett socialt
och medmänskligt engagemang, nästan
som om socialister har monopol på medmänsklighet. Detta är i sanning besynnerligt eftersom både teori och praktiska
erfarenheter visar på motsatsen.
Socialismen är stel, inflexibel, hänsynslös till mänskliga variationer och olika behov. Den förutsätter konsekvent
att det är mindre intressant vad den enskilde tycker än vad de politiska makthavarna anser. Den bygger på en politikens
stordrift som i grunden förnekar de flesta
mänskliga egenskaper som är avgörande
för framåtskridande. Socialismen förutsätter nämligen samma typ av barnomsorg, sjukvård, utbildning och äldreomsorg för alla. Detta oavsett om enskilda
människor vill pröva nya ideer och oavsett om människor vill forma sina liv annorlunda än vad de socialistiska samhällsarkitekterna bestämt.
I praktiken ser vi många exempel på
detta runt om i världen. Desto mer fullgången socialismen är, desto omänskligare samhälle_ Verkligheten inbjuder
inte någonstans till socialistiska visioner.
I Sverige upplever den sjuke maktlöshet
inför de stora sjukhuskomplexen, föräldrarna inför det stora barnomsorgskomplexet, eleverna inför det stora skolkomplexet och de äldre inför det stora äldrevårdskomplexet. Den bidragsberoende
barnfamiljen, som inte kan påverka sin
reella inkomst, sin bostad, sin sjukvård,
barnens skola, mor- och farföräldrarnas
omsorg eller småbarnens barnomsorg
upplever inget större utrymme för medmänsklighet och ansvarstagande.
I stället har de stora syste~p.en konsekvent minskat utrymmet för människ(J 1
att ta personligt ansvar. Därmed har all
fler förlorat kontrollen över sina egna <
liv. Det socialistiska högskattesamhället <
gör människorna små. Det finns inget
mänskligt i detta.
Trots denna verklighet framställs ändl
krav på ökade offentliga insatser sos 1
särskilt medmänskliga. Det sker trots all
ökade offentliga insatser skatteväge. 1
klämmer åt människor ytterligare. Det
sker trots att skattehöjningar och ökad!
offentliga insatser i praktiken minska
den enskildes möjlighet att välja bland
det som verkligen är viktigt för en människa. Det är nämligen viktigare att kut
na välja läkare när man är sjuk eller om
sorg åt sina barn än att kunna välja bil.
Trots att så lite mänsklighet står all
vinna med ökade offentliga insatser
framställs krav på skattesänkningar och
besparingar i offentlig sektor som snåla
och brutala, trots att de ger människorna
mer och politikerna mindre. En viktq
del av förklaringen är givetvis att politiker har varit alltför ensamma och eniga
om att definiera vad medmänsklighet äi
Nu böljar även denna övertro på polj.
tikers förmåga att flagna. Trots den me
utbyggda offentliga sektorn i ett väster·
ländskt samhälle finns det en ensamhet
och en maktlöshet i det svenska samhället som står i en direkt motsatsställnina
till allt vad medmänsklighet kräver och
det är en ensamhet och maktlöshet som
är konsekvensen av det politiserade
samhället. stordriften och likformigheten har tagit sitt pris.
I en artikel av Sven Rydenfelt i detta
nummer av Svensk Tidskrift belyses hur
brutalt detta samhälle slår mot de äldre
En slutsats som vi kan dra är att det
>r mänskliga samhället finner vi inte genom
lt att institutionalisera mänsklig omsorg
1a och lika litet genom att monopolisera
~t den.
!l För anhängare av marknadsekonomi
är den mänskliga dimensionen i privatiå seringar viktiga att se. Det främsta argun mentet för fristående skolor, fristående
t sjukvård, privata alternativ inom äldG reomsorgen, valfrihet inom barnomsort
3
gen och ett ökat ekonomiskt utrymme
för människorna är inte de lägre kostnaderna, den bättre servicen och öppenheten för nya ideer utan den självkänsla
och den trygghet som möjligheten att
välja ger. Privatiseringar är ett uttryck
för medmänskligt engagemang och för
mänsklig tolerans. Nu gäller det att göra
människorna stora. Det måste en ny
riksdagsmajoritet veta och handla efter.
l
Den mänskliga privatiseringen
Det hör till vår tids och vårt samhälles
besynnerligheter att socialistiskt engagemang allmänt accepteras som ett socialt
och medmänskligt engagemang, nästan
som om socialister har monopol på medmänsklighet. Detta är i sanning besynnerligt eftersom både teori och praktiska
erfarenheter visar på motsatsen.
Socialismen är stel, inflexibel, hänsynslös till mänskliga variationer och olika behov. Den förutsätter konsekvent
att det är mindre intressant vad den enskilde tycker än vad de politiska makthavarna anser. Den bygger på en politikens
stordrift som i grunden förnekar de flesta
mänskliga egenskaper som är avgörande
för framåtskridande. Socialismen förutsätter nämligen samma typ av barnomsorg, sjukvård, utbildning och äldreomsorg för alla. Detta oavsett om enskilda
människor vill pröva nya ideer och oavsett om människor vill forma sina liv annorlunda än vad de socialistiska samhällsarkitekterna bestämt.
I praktiken ser vi många exempel på
detta runt om i världen. Desto mer fullgången socialismen är, desto omänskligare samhälle_ Verkligheten inbjuder
inte någonstans till socialistiska visioner.
I Sverige upplever den sjuke maktlöshet
inför de stora sjukhuskomplexen, föräldrarna inför det stora barnomsorgskomplexet, eleverna inför det stora skolkomplexet och de äldre inför det stora äldrevårdskomplexet. Den bidragsberoende
barnfamiljen, som inte kan påverka sin
reella inkomst, sin bostad, sin sjukvård,
barnens skola, mor- och farföräldrarnas
omsorg eller småbarnens barnomsorg
upplever inget större utrymme för medmänsklighet och ansvarstagande.
I stället har de stora syste~p.en konsekvent minskat utrymmet för människ(J 1
att ta personligt ansvar. Därmed har all
fler förlorat kontrollen över sina egna <
liv. Det socialistiska högskattesamhället <
gör människorna små. Det finns inget
mänskligt i detta.
Trots denna verklighet framställs ändl
krav på ökade offentliga insatser sos 1
särskilt medmänskliga. Det sker trots all
ökade offentliga insatser skatteväge. 1
klämmer åt människor ytterligare. Det
sker trots att skattehöjningar och ökad!
offentliga insatser i praktiken minska
den enskildes möjlighet att välja bland
det som verkligen är viktigt för en människa. Det är nämligen viktigare att kut
na välja läkare när man är sjuk eller om
sorg åt sina barn än att kunna välja bil.
Trots att så lite mänsklighet står all
vinna med ökade offentliga insatser
framställs krav på skattesänkningar och
besparingar i offentlig sektor som snåla
och brutala, trots att de ger människorna
mer och politikerna mindre. En viktq
del av förklaringen är givetvis att politiker har varit alltför ensamma och eniga
om att definiera vad medmänsklighet äi
Nu böljar även denna övertro på polj.
tikers förmåga att flagna. Trots den me
utbyggda offentliga sektorn i ett väster·
ländskt samhälle finns det en ensamhet
och en maktlöshet i det svenska samhället som står i en direkt motsatsställnina
till allt vad medmänsklighet kräver och
det är en ensamhet och maktlöshet som
är konsekvensen av det politiserade
samhället. stordriften och likformigheten har tagit sitt pris.
I en artikel av Sven Rydenfelt i detta
nummer av Svensk Tidskrift belyses hur
brutalt detta samhälle slår mot de äldre
En slutsats som vi kan dra är att det
>r mänskliga samhället finner vi inte genom
lt att institutionalisera mänsklig omsorg
1a och lika litet genom att monopolisera
~t den.
!l För anhängare av marknadsekonomi
är den mänskliga dimensionen i privatiå seringar viktiga att se. Det främsta argun mentet för fristående skolor, fristående
t sjukvård, privata alternativ inom äldG reomsorgen, valfrihet inom barnomsort
3
gen och ett ökat ekonomiskt utrymme
för människorna är inte de lägre kostnaderna, den bättre servicen och öppenheten för nya ideer utan den självkänsla
och den trygghet som möjligheten att
välja ger. Privatiseringar är ett uttryck
för medmänskligt engagemang och för
mänsklig tolerans. Nu gäller det att göra
människorna stora. Det måste en ny
riksdagsmajoritet veta och handla efter.