Den Sociala Pelaren: Första steget mot Swexit?

Läs mer om vår serie om den Sociala Pelaren

Regeringen har gjort mycket väsen om det EU-toppmöte som äger rum i Göteborg i helgen. I bästa fall blir det blott en övning för Stefan Löfven i engelska och umgänge med utländska dignitärer. I värsta fall blir planerna på en social pelare verklighet – i strid med regeringens egna ambitioner, skriver Hugo Selling och Alexander Fritz Englund.

En sådan centralisering av makt kommer spä på motsättningarna i Europa och kan det vara de första stapplande stegen mot ett svenskt EU-utträde. De som vill att EU fortsatt ska ha legitimitet samt vill värna svensk suveränitet måste nu bjuda den sociala pelaren så hårt motstånd som bara är möjligt.

Europeiska kommissionens ordförande Jean Claude Juncker sade i sitt linjetal i september att “Om vi vill undvika social splittring och social dumpning i EU bör EU-länderna enas om en europeisk pelare för sociala rättigheter så snart som möjligt och senast vid toppmötet i Göteborg i november.” Tvärtom är det reformer likt den sociala pelaren som ofta är grunden till splittringen inom den Europeiska unionen. Centraliseringen av välfärdsfrågor till EU är inte lösningen på Europas problem. Risken är överhängande att andra länder kommer att ta den sociala pelaren som en förevändning för att inte genomföra nödvändiga marknadsreformer. När människor i dag upplever att för mycket makt har flyttats till Bryssel och Strasbourg kan lösningen på detta inte vara att ge EU än mer makt.

Den som försöker försvara ambitionerna med att de inte kommer att vara bindande underskattar särskilt de ambitioner som på många håll finns gällande det europeiska projektet. EU är, likt andra offentliga instanser, knappast känt för att vilja lämna ifrån sig makt institutionen lyckats tillförskansa sig. I dessa sammanhang måste samtliga ambitioner som ges uttryck för alltid tas på allvar. Samtidigt har Frankrikes president Emmanuel Macron varit tydlig med att vilja gå ännu längre.

De som tidigare pratat sig varma om principen att lönebildningen ska skötas av arbetsmarknadens parter borde vara väldigt kritiska mot ett socialt protokoll. Socialdemokratiska väljare och LO-medlemmar borde nu fråga sig om deras företrädare representerar dem då de vill att deras lönenivåer ska bli ämne för EU-lagstiftning. Det riskerar också slå mot länder som i dag lyckas konkurrera med sina lönenivåer. Antalet vinnare på gemensamma regler på detta område blir således knappast fler än byråkrater i Bryssel.

Att Europa halkar efter i den internationella konkurrensen beror knappast på att europeiska länder saknar gemensamma sociala rättigheter. Det beror snarare på en bristande tilltro på marknadsekonomi och institutionell konkurrens. Detta blev nyligen aktuellt då Maltas skattesystem enligt många blivit för attraktivt. I stället för att genom EU försöka göra alla länder lika borde man snarare fundera över varför ens eget land halkar efter. Att ha gemensamma regler på en gemensam marknad kan i vissa fall vara bra. Det bygger dock på att antalet regler aldrig överskrider det antal som faktiskt gör nytta. I vissa fall kan en standardisering av regler till och med innebära att man inte har några över huvud taget.

Den samlade oppositionen bör sluta upp i kritik mot den sociala pelaren och i försvar av svenskt självbestämmande. Med rätt reformer har det Europeiska samarbetet mycket att ge. Men då behöver klåfingriga EU-regleringar, likt den sociala pelaren, rullas tillbaka till förmån för marknadslösningar.

Hugo Selling är ordförande och Alexander Fritz Englund är viceordförande för Fria Moderata Studentförbundet

Läs mer om vår serie om den Sociala Pelaren