Den unga paraplyrevolutionen i Hongkong

Under onsdagen (15/10) rev polisen paraplyrevolutionens de tre veckor långa barrikaderna på Causeway Bay i Hongkong. En ny generation av hongkongeser har insett sin makt, och kanske har även en tanke växt fram om egen suveränitet i framtiden, skriver Diana Van, projektledare vid Frivärld.

Året 1984 bestämdes det genom ett internationellt fördrag ”Sino-British Joint Declaration” att Hongkong skulle återlämnas till Kina år 1997. Devisen ”ett land två system” gav Hongkong en så kalla Basic Law – en minikonstitution som finns för att garantera att Hongkong under 50 år styrs med hög grad av självständighet från Kina, förutom när det gäller försvar och utrikespolitik. Men redan under 2004 ruckades Basic Law då order gavs från Beijing att de måste godkänna alla förändringar som rör valsystemet.

Tidigare i år, den 12 juni släppte Beijing en vitbok om Hongkong. Det sista stycket i vitboken hävdar att Hongkongs självstyre i stor grad beror på hur mycket makt Beijing väljer att ge staden. Med andra ord öppnar Beijing upp för att ändra Hongkongs Basic Law.

Tanken var att hongkongeserna i valet 2017 skulle få genomföra sitt första fria val av stadens ledare. Tyvärr verkar det som att det fria valet inte är helt fritt. I slutet av augusti meddelade Beijing att Hongkong endast kommer att få välja mellan de kandidater som är godkända av den kinesiska regimen.

Den 28 september gick studenter och prodemokratiska rörelser ihop för att demonstratera med Occupy Central, vilket grundades 2013 av Tai Yiu-ting, docent i juridik vid Hongkongs universitet. Occupy Centrals mål är att pressa regeringen i Hongkong och det kinesiska kommunistpartiet till att det ska råda full allmän rösträtt i valet 2017. Demonstrationen har kallats för paraplyrevolutionen efter att demonstraterna använt sig av paraplyer för att skydda sig från så väl sol och regn som tårgas från polisen. Storbritannien har uttryckt att de är oroliga över situationen i Hongkong och att Basic Law måste respekteras. Regeringen uppmuntrar alla parter att föra en dialog för att fortskrida steget mot demokrati.

Det är beundransvärt att dessa unga väljer att kämpa för demokratin, men det är också beundransvärt att de gör det med finess. På barrikaderna fanns det skyltar där ungdomarna bad om ursäkt för att de skapat olägenhet för andra medborgare, de städade upp efter sig och sopsorterade. De flyttade även på sig för att inte störa affärerna för mycket och för att låta folk passera för att åka till jobbet. Man kan fundera över om protesterna försvagas av att man visat hänsyn och flyttade på sig. Att besvära vanliga människor för mycket kunde lett till minskat folkligt stöd för demonstranterna. Ett annat viktigt mål för rörelsen var att visa upp sig för fastlandskineser som var på besök, med förhoppningen att de tog med sig tankarna hem till Kina.

Den senaste veckan har antalet demonstranter minskat från hundratusentals till ett antal hundra. Många i Hongkong talar om att de ska vila ut för att senare återkomma med ny kraft. Det är den nya generationen som olikt sina föräldrar, vilka troligtvis har invandrat till Hongkong, vill ha mer än bara en utbildning och en framtida försörjning. Många unga är även missnöjda över att Kina försöker utöva mer makt. Under 2012 ville Kina införa obligatorisk ”patriotisk utbildning” vid stadens alla skolor med start 2015. Förslaget stoppades efter massiva protester i Hongkong.

Det finns två vägar att gå för den unga paraplyrevolutionen. Den ena är att detta kan mycket väl vara startskottet som banar väg för att inte bara behålla sina rättigheter utan även utöka dem. Ett önsketänkande, eller finns det möjlighet att Hongkong i framtiden kan bli en suverän entitet? Skulle Kina klara av prestigeförlusten som att släppa Hongkong skulle innebära? Troligtvis inte i dagsläget, men med världens ögon riktade mot världens största ekonomi, är detta en dröm som inte har spruckit än. Det andra är om hongkongeserna inte lyckats med att övertyga Kina om att de fritt ska få välja sin ledare, är tyvärr vägen till färre rättigheter utstakad.

Oavsett om Beijing kommer att vika sig eller inte när det gäller det fria valet, är en sak klar, en ny generation av frihetskämpar har insett att de kan förändra.