Dennis Wedin: Nej till Timbro – Aldrig Mehr 

Tankesmedjan Timbro har nyligen gett uttryck för något som ur ett högerperspektiv borde vara otänkbart: att vi ska riva Stockholms kyrkor för att få plats med nya höghus. Detta utifrån resonemanget att marken borde användas mer effektivt. Det gör ont att se Timbro förespråka en linje som skulle leda till genomgripande och skadliga förändringar av Stockholm. Hjalmar Mehrs omformning av Norrmalm borde vara ett varnade exempel. Brutala förändringar av stadsbilden är precis vad Stockholmshögern länge varit den främsta motståndaren till – och ska fortsätta att vara. 

”Den som äger marken också ska få bestämma vad som ska byggas där” skriver chefsekonom Fredrik Kopsch. Jag håller med om att äganderätten är grundpelare i samhället. Kampen för att fler människor ska få äga sin bostad engagerar mig personligen, inte minst i min tidigare egenskap som bostads- och fastighetsborgarråd i Stockholm. Då ombildades över 1 200 hyresrätter till bostadsrätter i stadens ytterstadsområden. Att stärka möjligheten för människor att äga sitt boende och göra bostadskarriär är en frihetsreform som måste fortsätta.

Det är samtidigt skillnad på att äga sin bostad och att få göra vad som helst med den. När en storstad byggs uppstår det målkonflikter. Din äganderätt kan enkelt komma att få negativa följdverkningar för någon annan, exempelvis genom att en högre byggnad innebär skugga, försämrad utsikt eller insyn för grannen. Därför måste det egna intresset av ingreppet vägas mot vad det innebär för andra och samhälletsom helhet, eftersom byggnader påverkar stadsmiljön som är allas vår gemensamma.

Det ska byggas nytt i Stockholm, men det är fel utgångspunkt att det ska vara på bekostnad av Stockholms kyrkor. De som är en viktig del av vårt gemensamma kulturarv, och är en del av stadsmiljön som gör Stockholm till en attraktiv stad att bo i. En kyrka, park eller ett torg som rivs kommer aldrig tillbaka. Kulturhistoriskt värdefulla fastigheter och platser lyfter en stad. Dessutom ger just stadens kyrkor en särskild historisk glans, stärker en lokal identitet, och är viktiga för stadens siluett. 

Det ska givetvis gå att kunna bygga högre byggnader där det passar. Men det behövs en balans mellan bevarande och utveckling och mellan olika legitima intressen för att göra Stockholm till en ännu bättre stad. Stadsplaneringen måste vara långsiktig, varsam och genomtänkt, särskilt när det gäller att ändra traditionella områdens karaktär. Ingrepp i stadsmiljön som inte är genomtänkta har historiskt skadat Stockholm. Socialdemokraterna rev under Norrmalmsregleringen stora delar av Stockholms vackra innerstad, utan att visa respekt för äldre bebyggelse. Moderaterna var det enda partiet i kommunfullmäktige som motsatte sig de extrema förändringarna. Vi föreslog istället att arbetet borde utgå ifrån det gatunät som existerade, för färre fastigheter skulle behöva rivas. 

En artikel i SvD från 1963 beskriver hur många redan då uppfattade rivningarna: ”Eftersom de nu till varje pris för Stockholms vidkommande vill gå till historien på samma sätt som befälhavarna över de bombflottor som förhärjade Coventry och Dresden, så varför inte ta steget fullt ut? … Grävskoporna arbetar ju alldeles för långsamt och till för höga kostnader. Varför inte i stället evakuera hela Norrmalm och låta det svenska bombflyget – det fjärde i världen – visa vad det går för. Enkelt och arbetsbesparande och billigt …”. 

Men 50 år senare fortsätter Socialdemokraterna i Stockholm att välkomna olämpliga ingrepp i staden. Deras större principiella stadsutvecklingsfråga den här mandatperioden är att forcera fram flerfamiljshus, allmännyttiga hyresrätter, i traditionella villaområden. Sekelskiftesvillor förvanskas också när byggrätter maximeras och överskrids, för att åstadkomma flerbostadshus som väsentligt avviker i storlek och utseende jämfört med övriga hus i området. 

Detta motsätter sig Moderaterna, därför att kulturhistoriska områden och vackra närmiljöer går förlorade. Jag har noterat att Timbro intagit en annan hållning om detta på sociala medier: ”Om du tycker att husen är fina, köp dem och riv dem inte. Men tvinga inte på dina preferenser på andra genom att inskränka äganderätten.” Det är djupt olyckligt att Timbro vill styra borgerlig stadsutveckling åt det här hållet. 

En långsiktigt hållbar stadsutveckling behöver utgå ifrån att olika legitima intressen vägs mot varandra. Inget enskilt intresse ska trumfa alla andra. Jag undrar om Timbros egna företrädare verkligen välkomnar förtätning på den där grönytan vid sitt eget hem? Eller att grannen på andra sidan gatan bygger ett Gert Wingårdh-inspirerat höghus i betong? Nej, det är inte enbart marknadskrafter som ska avgöra hur en stad ska se ut. Staden måste utvecklas organiskt utifrån lokal medborgardialog och i harmoni med omgivningen.

Det behövs övergripande riktlinjer för byggande ochgestaltning av Stockholms olika stadsdelar, som respekterar tidigare årsringar och skapar lokal tillhörighet. Men självklart ska byggnaders användningsområden kunna förändras i takt med att samhället gör det. Titta bara på Münchenbryggeriet. När Pripps flyttade sin öltillverkning till Bromma under 70-talet hotades byggnaden av rivning. Det var Moderaterna i Stockholms stadshus som tog fajten för byggnaden, och idag används den som populärt konferenscenter. 

Jag vill inte att det är högern som orsakar nästa moderna almstrid. Den borgerliga konfliktlinjen i stadsbyggnadspolitiken är mot en socialism som inte bygger vad stockholmarna efterfrågar, ständigt förtätar och inte ser till stockholmarnas intressen. Jag kommer fortsätta arbeta för att behålla Stockholms unika identitet som växt fram i århundraden och motverka djupa och irreversibla sår i stadsutvecklingen.

Timbro borde kroka arm med mig detta, inte nostalgiskt blicka tillbaka till Hjalmar Mehr. Aldrig Mehr.

Dennis Wedin (M) är oppositionsborgarråd Stockholm stad