Det är saligt att köpa

Med julen kommer en tid av konsumtion. Med köpglädjen kommer också ångest över att vi kanske förbrukar mer än vad vi borde. Det är fullt förståeligt, skriver Stefan Olsson, som ändå uppmanar till köpfest. Ett sätt att motverka fattigdomen i världen är att köpa varor som är producerade i utvecklingsländer.

Den bästa julklappen är inte att ge bort en tröja, utan att köpa en. Det är saligare att ge än att ta, och ett sätt att ge utan att den som får gåvan behöver stå i tacksamhetsskuld är att köpa något av den som har ont om pengar men har något att sälja. Jag vill därför som min personliga uppmaning nu inför julen be alla att köpa så mycket kläder som möjligt som är producerade i utvecklingsländer. Låt detta bli det rika Sveriges julgåva till människor i Vietnam, Bangladesh eller något annat textilproducerande land.

Det finns bra och dålig konsumtionskritik. Den bra är den som gör oss uppmärksamma på att det kanske inte är nödvändigt att skaffa en ny mobiltelefon varje år, eftersom jorden naturresurser är ändliga och att vi måste tänka oss för hur vi använder dem. Den dåliga är den som säger att vi inte ska handla från företag som Ikea eller H&M som köper sina varor från fattiga länder. Den är dålig eftersom den säger att vi som är rika inte ska köpa varor av dem som är fattiga. Visst, rädslan för att tröjan man köper kan vara producerad under slavliknande förhållanden i en anonym fabrik är befogad. Men att sluta köpa kläder från fattiga länder är ändå inte bättre, eftersom man då inte heller köper något av de goda fabriker som också finns. Ställ gärna krav men sluta för allt i världen inte att konsumera!

Tankesmedjan Frivärld har tidigare uppmärksammat textilindustrins betydelse för Bangladesh utveckling för att visa att vägen bort från fattigdom endast kan ske genom att länder industrialiseras. Och för många länder är textilindustrin första steget på vägen. Bangladesh är fortfarande ett oerhört fattigt land, men tillväxtmotorn heter klädindustrin.

Som en fortsättning på detta har Frivärld lanserat produktmärkningen Freetrade och hemsidan freetrade.nu. Det är en opinionsbildande satsning som vi gör för att understryka vikten av att utvecklingsländer kan sälja de varor som de producerar till oss i den rika världen. Om länder ska utvecklas måste de få avsättning för sina produkter och många av de rika köparna finns hos oss i Europa.

Idealet vore därför att kläder och andra varor som produceras i fattiga länder kunde exporteras helt utan handelshinder. Tyvärr är dock världshandeln allt annat än fri på grund av tusentals regler, tullar och subventioner. Någon vara som kan märkas med Freetrade finns därför inte.

Icke desto mindre kan den medvetne köparen ändå göra bra val som understödjer tanken på att utveckling sker genom handel. Ett sätt är att köpa kläder som är ”Made in Bangladesh”, ”Made in Ethiopia” eller ”Made in Vietnam”. Kläder från fattiga länder exporteras ofta tullfritt till EU.

Ett annat sätt är att göra tvärtom och köpa varor som är tullbelagda som en protesthandling mot den protektionistiska politiken. Exempelvis kan man som medveten konsument undvika att köpa ris från Italien eller Grekland. EU skyddar europeiska risodlare med tullar och jordbrukssubventioner. Istället kan man gå till någon av de ”invandrarbutiker” som säljer ris från de stora risproducerande länderna som Indien, Pakistan eller Indonesien. Man kan då vara tvungen att betala tull, men det kan det vara värt, för då vet man att i alla fall huvuddelen av ens pengar går till dem som faktiskt behöver dem.

Med dessa ord önskar Frivärld sina läsare en god jul! Satsa på en konsumtionsintensiv helg! Världens fattiga vill sälja sina varor till oss. Köp så mycket ni kan!

Stefan Olsson är chef för Frivärld.

Läs mer:
EU tar chokladpengen från utvecklingsländer av Diana Van