Det är vårproposition – släpp skolorna loss!

Skolan behöver kvalificerade och engagerade lärare. Men en statlig legitimation är inte bästa vägen dit. Låt istället skolorna få ett större självbestämmande, över till exempel anställningspolitik och betygssystem, föreslår Petrus Boström, förbundsordförande för Fria Moderata Studentförbundet.

Alliansregeringen aviserade nyligen förändringar gällande läraryrket. Problembeskrivningen – att Sveriges studenter rasar i de flesta internationella kunskapsjämförelser – får nog anses vara korrekt och likaså analysen att kvalificerade och engagerade lärare är det bästa botemedlet.

Förslagen att återinföra lektorer i grund- och gymnasieskolan, att ha flera vägar till legitimation och att göra det möjligt att dra in legitimationen är alla tacksamt långt ifrån socialdemokraternas valfrihets- och kunskapsfientliga skolpolitik.

Det svenska läraryrket har tappat avsevärt i status och lockar därmed en annan sorts personer i dag jämfört med för några decennier sedan. Orsaken till tappet återfinns främst i övergången från statligt till kommunalt yrke, den dåliga löneutvecklingen och förvandlingen av skolorna från institutioner drivna med disciplin och kunskapstro till byggnader med främst socialpolitiska mål.

Införandet av friskolor är därför de senaste årens absolut viktigaste reform eftersom den i grunden förändrar incitamenten för lärare, rektorer och elever jämfört med det kommunala monopol som tidigare var det enda alternativet för både elever och skolpersonal.

Dock, med tanke på hur problemen i den svenska skolan har uppstått skjuter de utbildningspolitiska delarna av vårpropositionen delvis bredvid målet. Borgerlig utbildningspolitik borde handla om att förskjuta makten över skolans utformning från politikerna, utbildningsdepartementet och skolverket till berörda lärare, rektorer, elever och föräldrar. Att införa ytterligare statliga krav på en legitimerad personalstyrka är inte ett steg på den vägen.

Intressant nog föreslår regeringen undantag gällande lärarlegitimation för lärare inom yrkesutbildning och modersmål, med hänvisningen att dessa lärare ofta har en annan utbildningsprofil. Men detsamma kan ju självfallet sägas även om teoretiska utbildningar och andra språk än de som ges som modersmålsundervisning. Hur den enskilda skolan väljer att rekrytera personal bör vara upp till just den enskilda skolan.

Eftersom skolorna konkurrerar om elever finns redan med friskolereformen goda incitament att välja klokt och långsiktigt. Och det är ju mycket möjligt att en personalstyrka med blandad bakgrund – där alla inte är legitimerade – är bättre för eleverna än den mer likriktade som skulle följa av regeringens förslag.

Regeringen borde i stället låta anställningspolitiken lämnas åt skolorna, avskaffa den allmänna skolplikten och öka skolpersonalens befogenheter inom disciplinära ärenden och låta skolorna avgöra vilka betygssystem de själva använder och accepterar från föregående stadium.

Alla dessa förslag syftar till att öka skolornas självstyre och möjliggör den konkurrens som utgör både skolorna, lärarnas och framför allt elevernas bästa möjlighet att förbättra sin situation. (SNB)

Petrus Boström är förbundsordförande för Fria Moderata Studentförbundet.