Det dånar uti rättens krater
Människor gör revolution,
inte för att de har det dåligt.
De gör revolution när de får det sämre.
Så förklaras i en känd bok
vad som hände
i Frankrike 1789.
Kanske det.
Alltför många högutbildade fick inte jobb,
som de själva ansåg sig kvalificerade för.
Så förklaras ibland studentoroligheterna
och vänstervågen 1968.
Kanske det.
På ovanligt många håll i världen dånas det nu åter uti rättens krater.
En del har fått det sämre. Andra bättre.
Finns här också en annan iakttagelse?
De flesta vill gärna bli hörda,
men inte känna sig överkörda.
Berlinmuren 1989?
Kanske inte bara då.
Veckopoeten