Det enda könet

Katrine Kielos
Det enda könet – Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin
Albert Bonniers förlag(2012)

På litet format och innanför ett smakfullt omslag diskuterar författaren och debattören Katrine Kielos hur ekonomin och marknaden driver och formar oss.

Med Det enda könet får du aldrig tråkigt – om du inte söker efter tydliga lösningar, vill säga. Då väntar du nämligen förgäves. Kielos skriver rappt och refererar friskt till citat som kan tänkas vara del av en förklaringsgrund om vad som formar vårt mänskliga beteende.

Emellanåt uppstår irritation hos läsaren, däremellan stor mättnadskänsla, gentemot Kielos sätt att bara gå på. Hon plöjer fram, men de teorier hon tar upp får aldrig chans att utvecklas. Medvetet eller omedvetet? Det är marknaden som är skurken i Kielos drama. Och hjälten?

Det verkar inte finnas någon sådan, eftersom vi antingen är, eller styrs och fascineras av, ”den ekonomiske mannen” (för Kielos är noggrann med att poängtera att ”det alltid är en man”).

Vid ett antal tillfällen träffar Kielos emellertid rätt och tar upp relevanta samhällsanalyser som vi mycket riktigt bör medvetandegöra och försöka ta tag i. ”Kvinnor vill bygga ett bättre liv åt sig själva, och många länder dräneras på omsorgsarbetare. Inte ens i väst är problemet löst. I Sverige räknar man med att det kommer att saknas 130 000 omvårdnadsutbildade år 2030. Samma år kommer USA lida brist på mellan 400 000 och 800 000 utbildade sjuksköterskor.” (s.171) Men konkretiseringen försvinner någonstans på vägen mellan viljan att berätta detta och viljan att berätta så mycket annat som bekymrar Katrine Kielos.

Det enda könet generaliserar grovt och tar alltför mycket för givet. Det är synd. För man väntar hela tiden på en lösning som egentligen aldrig kommer. Kanske är det inte Kielos roll att förklara det för läsaren, men är det hennes uppgift att vitt och brett portionera ut påståenden? Delvis är dessa snyggt komponerade med referenser till litteraturen, historien och opinionsdebatten, men gång på gång slår det mig hur upprepande Kielos tenderar att bli.

Bland blinkningar till s k finlitteratur dyker några smaklösa sexanspelningar upp, till synes helt omotiverade. Precis som en del av Kielos korthuggna prosatekniker som ibland får läsaren att tappa greppet om handlingen.

Förmodligen hade en sådan här bok gjort sig bättre i antologiform; med flera olika medförfattare och en tydligare röd tråd. Man brukar säga att ”ju fler kockar desto sämre soppa”. Här lyckas dock Katrine Kielos alldeles ensam att röra ihop en soppa av anklagelser, arga utspel och lösa trådar som inte följs upp. Och det är tråkigt, för det är tydligt att hon vill få mycket sagt.

Kanske vill Kielos gestalta känslan av rådlös hopplöshet i samhället i dag? I så fall har hon lyckats. Men Det enda könet, i motsats till marknaden, lyfter aldrig helt.

Katarina O’Nils är skribent och författare, och jobbar som politisk sekreterare på Moderaternas riksdagskansli.