Det nya perspektivet
1954
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
’t
DET NYA PERSPEI(TIVET
DET är symptomatiskt och för dagens värld avslöjande, att försvarsfrågan står i centrum för intresse och debatt. Berlinmötets
uppenbara och blott alltför fullständiga misslyckande har på nytt
aktualiserat frågan om den europeiska försvarsgemenskapen –
den avgörande ratificeringen i Paris har plötsligt ryckt närmare
och är ej längre en osäker möjlighet i en oviss framtid. Samtidigt
signaleras i västs båda militära stöttepelare, USA och Storbritannien, en intensifierad verksamhet i syfte att till samma eller lägre
kostnader ytterligare effektivisera det militära försvaret, främst
genom ianspråktagande av de nyaste tekniska framstegen. Och i
våra grannländer, Danmark och Norge, är man hårt upptagen av
det tunga arbetet att bygga ut försvaret i enlighet med åtagandena inom Atlantunionen – med bl. a. 18 månaders första tjänstgöring för de värnpliktiga.
Här hemma motsvarade tydligen statsverkspropositionen, vad
man i allmänhet hade räknat med i fråga om försvaret. I varje
fall blev pressdebatten både lugn, förnöjsam och kort. Och det skall
villigt erkännas, att försvarsministern även i år har visat gott
handlag vid den svåra avvägningen mellan det önskade (och
äskade) och det politiskt möjliga. Försvarskostnaderna stanna –
vid väntat bifall av riksdagen – vid nästan precis samma siffror
som under löpande budgetår. Men denna begränsning har vunnits
genom ett par hårdhänta ingripanden, som varsla illa för framtiden. För att flygvapnet skulle kunna få sina i och för sig välmotiverade 100 milj. kr. för att möta de våldsamt stigande flygmaterielpriserna, har armens anslag fått vidkännas två ytterst
kännbara beskärningar. Sålunda har den så sent som av fjolårets
riksdag antagna 10-årsplanen för anskaffning av tygmateriel och
ammunition redan under andra året av sina tillvaro rubbats genom en godtycklig minskning med 30 milj. kronor. Och, vad ännu
värre är, armens repetitionsövningskontingent av värnpliktiga har,
med »återhållsamhet» som angivet motiv, utan vidare minskats
med 25 000 man -· ett ingrepp i en mödosamt uppbyggd organisation, som får konsekvenser långt framåt. Härtill kommer den allt- 55
-:e
Det nya perspektivet
jämt mycket snäva anslagstilldelningen för både forsknings- och
försöksverksamhet och fortifikatoriska anläggningar av skilda
slag.
Trots de väldiga anslagssummorna måste slutsatsen därför bli,
att årets försvarsproposition icke motsvarar utvecklingen i världen omkring oss. Försvarets andel av nationalinkomsten kommer
åter att krypa ned under 5O/o-strecket, medan motsvarande siffra
utomlands som bekant överallt är större, ända upptill fyra gånger
så stor. Och det svenska rikshushållet är ändå stabilare och rikare
än de flesta. Allt tal om att vi inte skulle »ha råd» saknar bärande
underlag.
Den nu pågående livliga försvarsdebatten har emellertid ett annat underlag än statsverkspropositionens siffror. I propositionen
anges nämligen, att »Överbefälhavaren har —låtit igångsätta
vissa utredningar beträffande försvarskostnadernas storlek på
längre sikt och den ur strategisk synpunkt lämpligaste avvägningen mellan de olika försvarsgrenarna». Och nu är man på sina
håll redan i full färd med att samla bränsle till den väntade avvägningsdebatten. Argumenteringen är påfallande lättvindig och
ensidig. Diskussionen har emellertid nyligen fått ett fastare underlag genom försvarsstabens med all rätt starkt uppmärksammade broschyr »Stridsmedel m/60». På 100 sidor får läsaren där
saklig information om de s. k. nya vapnen, deras verkan och sannolika utveckling. Den starka utrymmesbegränsningen och den
ofrånkomliga sekretessen ha tyvärr tvingat till en ibland väl
stark förenkling i framställningen, men kvar står ett dominerande
intryck av våldsamheten i den militärtekniska utvecklingen. Det
är förvisso fruktansvärda förstörelsemedel, som avteckna sig i det
nya perspektivet. Och tiden för deras praktiska användbarhet
rycker allt närmare. Redan måste det anses säkert, att ett nytt
storkrig kommer att föras med även atomvapen och radiologiska
stridsmedel. Det måste stå klart för envar, att detta nya perspektiv också måste påverka vårt svenska försvar. Men hur än avvägningsfrågan mellan de militära försvarsgrenarna kan komma att
lösas, är det i detta läge andra försvarsproblem som pocka på uppmärksamhet. Nu gäller det främst hemortens skydd och vårt folks
psykiska och moraliska motståndskraft. Det är det hårt hållna
civilförsvaret och det hittills försummade psykologiska försvaret,
som nu stå i tur att rustas upp. Ansvaret härför vilar tyngst på
inrikesministern. Det borde vara uteslutet, att vårriksdagen får åtskiljas utan att ha tagit ställning till dessa problem.
56
DET NYA PERSPEI(TIVET
DET är symptomatiskt och för dagens värld avslöjande, att försvarsfrågan står i centrum för intresse och debatt. Berlinmötets
uppenbara och blott alltför fullständiga misslyckande har på nytt
aktualiserat frågan om den europeiska försvarsgemenskapen –
den avgörande ratificeringen i Paris har plötsligt ryckt närmare
och är ej längre en osäker möjlighet i en oviss framtid. Samtidigt
signaleras i västs båda militära stöttepelare, USA och Storbritannien, en intensifierad verksamhet i syfte att till samma eller lägre
kostnader ytterligare effektivisera det militära försvaret, främst
genom ianspråktagande av de nyaste tekniska framstegen. Och i
våra grannländer, Danmark och Norge, är man hårt upptagen av
det tunga arbetet att bygga ut försvaret i enlighet med åtagandena inom Atlantunionen – med bl. a. 18 månaders första tjänstgöring för de värnpliktiga.
Här hemma motsvarade tydligen statsverkspropositionen, vad
man i allmänhet hade räknat med i fråga om försvaret. I varje
fall blev pressdebatten både lugn, förnöjsam och kort. Och det skall
villigt erkännas, att försvarsministern även i år har visat gott
handlag vid den svåra avvägningen mellan det önskade (och
äskade) och det politiskt möjliga. Försvarskostnaderna stanna –
vid väntat bifall av riksdagen – vid nästan precis samma siffror
som under löpande budgetår. Men denna begränsning har vunnits
genom ett par hårdhänta ingripanden, som varsla illa för framtiden. För att flygvapnet skulle kunna få sina i och för sig välmotiverade 100 milj. kr. för att möta de våldsamt stigande flygmaterielpriserna, har armens anslag fått vidkännas två ytterst
kännbara beskärningar. Sålunda har den så sent som av fjolårets
riksdag antagna 10-årsplanen för anskaffning av tygmateriel och
ammunition redan under andra året av sina tillvaro rubbats genom en godtycklig minskning med 30 milj. kronor. Och, vad ännu
värre är, armens repetitionsövningskontingent av värnpliktiga har,
med »återhållsamhet» som angivet motiv, utan vidare minskats
med 25 000 man -· ett ingrepp i en mödosamt uppbyggd organisation, som får konsekvenser långt framåt. Härtill kommer den allt- 55
-:e
Det nya perspektivet
jämt mycket snäva anslagstilldelningen för både forsknings- och
försöksverksamhet och fortifikatoriska anläggningar av skilda
slag.
Trots de väldiga anslagssummorna måste slutsatsen därför bli,
att årets försvarsproposition icke motsvarar utvecklingen i världen omkring oss. Försvarets andel av nationalinkomsten kommer
åter att krypa ned under 5O/o-strecket, medan motsvarande siffra
utomlands som bekant överallt är större, ända upptill fyra gånger
så stor. Och det svenska rikshushållet är ändå stabilare och rikare
än de flesta. Allt tal om att vi inte skulle »ha råd» saknar bärande
underlag.
Den nu pågående livliga försvarsdebatten har emellertid ett annat underlag än statsverkspropositionens siffror. I propositionen
anges nämligen, att »Överbefälhavaren har —låtit igångsätta
vissa utredningar beträffande försvarskostnadernas storlek på
längre sikt och den ur strategisk synpunkt lämpligaste avvägningen mellan de olika försvarsgrenarna». Och nu är man på sina
håll redan i full färd med att samla bränsle till den väntade avvägningsdebatten. Argumenteringen är påfallande lättvindig och
ensidig. Diskussionen har emellertid nyligen fått ett fastare underlag genom försvarsstabens med all rätt starkt uppmärksammade broschyr »Stridsmedel m/60». På 100 sidor får läsaren där
saklig information om de s. k. nya vapnen, deras verkan och sannolika utveckling. Den starka utrymmesbegränsningen och den
ofrånkomliga sekretessen ha tyvärr tvingat till en ibland väl
stark förenkling i framställningen, men kvar står ett dominerande
intryck av våldsamheten i den militärtekniska utvecklingen. Det
är förvisso fruktansvärda förstörelsemedel, som avteckna sig i det
nya perspektivet. Och tiden för deras praktiska användbarhet
rycker allt närmare. Redan måste det anses säkert, att ett nytt
storkrig kommer att föras med även atomvapen och radiologiska
stridsmedel. Det måste stå klart för envar, att detta nya perspektiv också måste påverka vårt svenska försvar. Men hur än avvägningsfrågan mellan de militära försvarsgrenarna kan komma att
lösas, är det i detta läge andra försvarsproblem som pocka på uppmärksamhet. Nu gäller det främst hemortens skydd och vårt folks
psykiska och moraliska motståndskraft. Det är det hårt hållna
civilförsvaret och det hittills försummade psykologiska försvaret,
som nu stå i tur att rustas upp. Ansvaret härför vilar tyngst på
inrikesministern. Det borde vara uteslutet, att vårriksdagen får åtskiljas utan att ha tagit ställning till dessa problem.
56