Don’t Get Mad – Get Even

Sarah Palin
Going Rogue
An American Life
HarperCollins 2009

Om jag upplevde mig som orättvist behandlad av medier och politiska tjänstemän, skulle jag då skriva en bok för att redogöra för min sida av historien? Troligen inte. Skulle jag vilja? Förmodligen.

Efter att ha läst Going Rogue är bilden av Sarah Palin att hon på gott och ont definitivt är en doer av rang, vilket också är den bild hon eftersträvar. Men ibland tar hämndlystnaden över för mycket. The ”You betcha-lady” ägnar långa avsnitt av boken till att beskriva hur illa hon blev hanterad av diverse kampanjchefer och spindoktorer och ett antal av presidentkampanjens huvudspelare blir sågade längs med fotknölarna. För en läsare som befinner sig ljusår ifrån kampanjens privatjetplan känns det både lite väl futtigt och förorättat. Läsningen ackompanjeras ömsom av skämskudde och ömsom av medkänsla, men sällan av uttråkade gäspningar. Skvaller kan ju de facto vara ganska underhållande. Intressant nog så går McCain fri från anklagelser och han blir nästan en perifer figur i berättelsen.

I USA har boken föga förvånande blivit en storsäljare. Jag var själv där när boken släpptes och såg köerna ringla sig likt sovjetiska brödköer utanför bokhandlarna. I USA var det snarast detaljerna kring själva presidentkampanjen som väckte uppmärksamhet. Det är ändå inte dessa avsnitt som ger den största behållningen av boken för en svensk politiskt intresserad läsare, i synnerhet under ett valår som detta. Istället är det beskrivningarna av Palins år som lokalpolitiker i Alaska som är mest läsvärda. Hon började som fritidspolitiker och fick snabbt smak på att utmana rådande maktstrukturer, vilka bestod i en liten krets herrar som haft sina uppdrag under en mycket lång tid.

Med så pass rudimentära strategier som dörrknackning och ett enträget gräsrotsarbete lyckades Palin förvånansvärt snabbt ta makten. Hon sprang på marknader, på byggjobbarfik och på allehanda föreningsmöten. Där berättade hon idogt att en konservativ agenda med fokus på lägre skatter och kamp emot korruption är oerhört viktigt för alla, inte minst för de med lägre löner och ansträngd ekonomi. Och lyckades. Väl vid makten valde Palin ut åtgärdsområden såsom skattesänkningar, privatiseringar, byggandet av ny gasledning och kamp mot korruption och lyckades ganska väl med att genomföra detta. Hon beskriver återkommande Ronald Reagan som sin förebild och hon betonar vikten av att leva som man lär. Något att fundera på för svenska strateger i det som väl fortfarande kallas för borgerliga partier.

Det hon i Europa blivit mest omdiskuterad för är dels hennes bristande utrikespolitiska kunskap och dels hennes rötter i vad vi gärna kallar den kristna högern. Gällande den utrikespolitiska agendan blir det i boken ganska tydligt att kritiken nog inte helt saknar grund. Internationella relationer är helt enkelt inte Palins starkaste sida. Resonemangen om religion är desto mer intressanta. Religion är viktigt för Palin och hon beskriver sin syn på aborter, kreationism och religionens närvaro i vardagen på ett förvånansvärt öppet sätt. Jag finner själv hennes syn på dessa områden främmande och ofta obehagliga, men jag måste erkänna att jag blir imponerad över att hon i flera fall röstat emot sina egna uppfattningar i ärenden om dylika frågor med hänvisning till att detta rör ämnen som inte bör behandlas politiskt.

Going Rogue är en läsvärd om än en smula överdrivet hämndlysten bok. Kronologiskt beskriver Sarah Palin sitt liv i lätt regionalromantiska inramningar från födseln fram till hon avsade sig uppdraget som guvernör. Boken är lite för lång och lite för pratig, men man lär sig mycket om Alaska och det mejslas efterhand ut en bild av en Palin som vi inte känner så väl från våra medier. Hon kallar sig för Commonsense Conservative och i slutet avger hon en sorts politisk förklaring där hon också citerar sin far, som kommenterar hennes avhopp med ”Sarah’s not retreating, she’s reloading”. Just denna mening har självklart givit upphov till ingående diskussioner om hennes framtida politiska karriär. Hon har nu blivit engagerad av TV-kanalen Fox som kommentator och alla undrar vi nog vad som blir nästa steg.

Efter att ha läst boken känner jag självklart att jag ju måste ställa mig Frågan med stort F. Om jag kunde, skulle jag lägga min röst på Palin i ett presidentval? Njaee. Men, om det vore möjligt, skulle jag rösta på Palin som finansminister eller näringsminister? You betcha.

Susanne Ydstedt är VD Scantech Strategy Advisors.

Läs mer om amerikansk politik här:
Den amerikanska högern — en äkta folkrörelse, Anders Edwardsson (27/11)
Profetiskt om USA, Anders Edwardsson (13/11) (recension av Janerik Larssons Överlever den amerikanska drömmen?)
Första året: Stackars Obama, Mats Johansson (6/11)
Obamas ”nine-twelve”, Mats Johansson (18/9)
Kan han gå på vattnet?, Hans Bergström (27/1 2009)