Edward Hamilton: Arbetstidsförkortning en game changer inför valet 2026

Arbetarrörelsens nyfunna vurm för lagstadgad arbetstidsförkortning ger näring till debatten om arbetslinjens vara eller icke-vara inför valet 2026. Tillskyndare av arbetstidsförkortning har en rejäl uppförsbacke, sett till tidigare svenska utredningar. Magdalena Andersson kan dock tvingas av LO att prioritera frågan, likt Olof Palme blev tvingad att dra en lans för löntagarfonder på 1970-talet.

Lågkonjunkturen har slagit hårt mot vårt land. Sverige har lägst tillväxt i EU, drygt 8 procent arbetslöshet och de mest akuta efterverkningarna efter inflationskrisen ligger alltjämt kvar. Till det följer en ansträngd demografisk försörjningsbörda där allt färre ska försörja fler.

Kritiken mot låga pensioner inte minst för arbetaryrken har ökat det senaste decenniet. Och det saknas inte utgiftsområden under de kommande åren: såväl försvaret som polisen behöver rekordsatsningar för att klara sina uppdrag.

Det torde vara hopplöst att driva på för att vi ska jobba mindre i det här läget. Sedan flera år har dock Miljöpartiet och Vänsterpartiet aktivt drivit på för lagstadgad arbetstidsförkortning. Socialdemokraternas inställning har varit mer avvaktande. Men nu kommer nya signaler.

Annika Strandhäll (S) leder arbetet för ny politik på arbetsmarknadsområdet. Hon hymlar inte om hur långt Socialdemokraterna är beredda att gå i frågan om arbetstidsförkortning. I SR:s lördagsintervju den 27 april markerar hon klart och tydligt att tidigare mjukare kvasi-varianter som ”semesterspåret” inte ligger på bordet.

Strandhäll nämner nordiska grannländer som Danmark som föregångsexempel på hur en lagstadgad arbetstidsförkortning kan utformas (i Danmark 37 timmar per arbetsvecka, jämfört med 40 timmar per vecka i Sverige). Det talar för att S kan komma att lägga fram ett skarpt förslag om en 37 timmars arbetsvecka.

Det är inte första gången som arbetstidsförkortning utreds i Sverige. Statliga Konjunkturinstitutet (KI) studerade frågan djuplodande år 2002. Slutsatserna är lika tydliga som graverande. KI menar att en övergång till 38 timmars arbetstid skulle leda till att faktisk arbetstid och den samlade produktionen minskar med 3,5 procent. Vid 35 timmars arbetstid skulle den faktiska produktionen minska med hela 9 procent (!).

Enligt samma metod som KI använder har arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv räknat på effekter i dagens penningvärde. Kostnad: 500 miljarder kronor i minskat produktionsvärde per år om förslaget blir verklighet. Förutom lägre tillväxt skulle förslaget generera i lägre pensioner och sämre välfärdstjänster. Förslaget har inte heller någon långsiktig verkan på arbetslösheten.

Riksdagens utredningstjänst har därutöver räknat på kostnader för specifika kommuner. Enbart för Stockholm Stad skulle kostnaden uppgå till 4,5 miljarder kronor om 35 timmars arbetsvecka skulle införas.

Tillskyndare av förslaget pekar emellertid på att våra nordiska grannländer minsann lyckats sänka arbetstiden, till liten kostnad. Det är svårt att göra allt för långtgående paralleller. Danmark har exempelvis en helt annan lagstiftning vad gäller uppsägningsregler. Och i Island förefaller en arbetstidsförkortning inte vara generellt, utan endast fokuserad på offentlig sektor. Finland har alltjämt 40 timmars arbetsvecka.

Debatten om arbetstidsförkortning har accelererat mot bakgrund av vårdstrejken, som i mångt och mycket centrerar kring arbetstid. Arbetstiden borde stanna vid en partsfråga. Men det är inte säkert att frågan stannar där.

Det mediala intresset och mobiliseringen inom den breda arbetarrörelsen (bl.a. har LO kongress inom kort där arbetstiden förväntas bli prioriterad) gör att strategerna på Sveavägen 68 sannolikt identifierat en mobiliserande punkt som många aktörer på vänstersidan kan samlas kring.

Och även om Magdalena Andersson (S) inte personligen tror att arbetstidsförkortning är ett äss i rockärmen kan hon tvingas av LO att prioritera frågan likväl. Även tidigare S-ledningar har historiskt fått inta kontroversiella ståndpunkter. Ett exempel var när LO lyckades få S ledningen att mot sin vilja prioritera löntagarfonder på 1970-talet. Det tog 25 år för arbetarrörelsen att släppa initiativet.

Den breda borgerligheten går på tomgång i opinionssiffrorna inför EU-valet. Tre av fyra borgerliga partier ligger antingen under eller nära mandatgränsen. Arbetstid kan vara en av flera frågor som behövs för att vässa på partiernas varumärken och markera skillnader mot såväl arbetarrörelsen som Sverigedemokraterna (frågan om arbetstidsförkortning finns i tidigare motioner från centrala SD-företrädare).

Antal arbetade timmar är avgörande för att underbygga en välfungerande välfärd och goda pensioner för våra seniorer.

Regeringspartierna och i synnerhet Moderata Samlingspartiet skulle tjäna på att plocka upp den kastade handsken. Det finns allt att tjäna på en hederlig politisk debatt om arbetstidsförkortning och därmed arbetslinjen.

Edward Hamilton är styrelseledamot för Moderaterna Östermalm (Oscar Norra) och egenföretagare

Källor:
Konjunkturinstitutet ”Samhällsekonomiska effekter av en allmän arbetstidsförkortning” (2002)
Riksdagens utredningstjänst, ”Rapport från utredningstjänsten – sex timmars arbetsdag” (Dnr 2024:288)
SR Lördagsintervju, ”Annika Strandhäll (S) – SKR:s siffror är rena fantasier” (27/4-24)
Svenskt Näringsliv, ”Samhällsekonomiska kostnader av arbetstidsförkortning – ett beräkningsunderlag” (april 2024)