Edward Hamilton: Churchills arbetslinje ger inspiration för borgerlig reformkraft
Arbetsmarknadsreformer associeras ofta med arbetarrörelsens tankegods. Historien visar dock att arbetslinjen ofta formats och förstärkts av borgerliga politiker. Inriktningen i Tidöavtalet ger en god grogrund för en offensiv jobbpolitik. Parlamentariska förutsättningar finns för en ny borgerlig reformvåg för att möta krisen.
Patenträtten över socialreformer och arbetslinjen har varit ett historiskt tvisteämne mellan arbetarrörelsen och borgerligheten. Begrepp som ”folkhemmet” kom ursprungligen från borgerligt håll, men erövrades av Per-Albin Hansson.
Längre fram betonade Carl Bildt att ”Sverige behöver fler jobb, jobb, jobb … och då behöver vi lägre bidrag, bidrag, bidrag”. Men arbetarrörelsen kom att behålla arbetslinjens kommandohöjder under en lång tid. Till slut snodde Fredrik Reinfeldt konceptet under förödmjukande former för arbetarrörelsen inför valet 2006.
I höstens regeringsförklaring förkunnas att arbetslinjen ska värnas. Men det återstår att se exakt hur inriktningen ska fyllas med ett verkligt innehåll.
När jag läser Andrew Roberts Churchill – Walking with destiny (2018) slås jag av hur framstående borgerliga statsmän på ett tidigt stadium varit drivande på arbetsmarknadsområdet.
Winston Churchill är mest känd som premiärministern som stod upp för den fria världen. Lite har sagt om hans insatser som arbetsmarknadspolitiker.
Under åren 1908 till 1911 jobbade Churchill som motsvarande junior näringsminister (President of the board of trade). Storbritannien genomgick en skarp lågkonjunktur 1907 och 1908, vilket resulterade i stigande arbetslöshet.
Churchill rekryterade den då unge William Beveridge – vars namn numera associeras med matchningskurvor – för att sätta upp arbetsförmedlingar. Syftet var att aktivt motivera arbetslösa och komma i kontakt med företagen. De finns i grunden kvar i Storbritannien och heter idag Job Centre Plus.
Samtidigt introducerades en obligatorisk A-kassa som fullt utbyggt omfattade ca 15 miljoner brittiska arbetare. Han möjliggjorde samtidigt för ett grundavdrag – jobbskatteavdrag – för hushållen.[1]
Churchill tillhörde den liberalkonservativa idéådran. Han stod upp för fri företagsamhet och frihandel samtidigt som han bejakade en socialliberal idé om Tory democracy.
Fortfarande är Tory-partiet reformdrivande. Under David Cameron sjösattes exempelvis Universal Credit reformen som bidrog till att förenkla socialförsäkringssystemen och anamma arbetslinjen i brittisk inrikespolitik. Resultatet? Storbritannien har haft en låg arbetslöshet sedan Camerons liberalkonservativa koalition styrde.[2]
110 år efter Churchills värv finns det så klart stora skillnader, men också likheter i en svensk kontext. Sverige går nu mot en besvärlig lågkonjunktur. Nu signalerar exportindustrin att varsel står för dörren under nästa år.
Tidöpartierna har gemensamt anammat en linje som innebär något generösare omställningssystem än förväntat, men det innebär inte att möjligheter för en proaktiv arbetslinje är dödfött.
Tre exempel på möjliga parlamentariska majoriteter med potential att tända glöden för borgerlig reformkraft under mandatperioden skulle kunna vara:
- Idén om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Tanken finns långt inne i det borgerliga tankegodset. Samtliga borgerliga partier och SD har elaborerat om att förstatliga A-kassan, samtidigt som drivkrafter och avtrappning av ersättning efter en viss arbetslöshetstid – säg 100 dagar – kan förverkligas. Alliansen försökte genomföra reformen redan under Reinfeldt I, men fick lägga förslaget åt sidan. Nu är läge att plocka fram förslaget igen.
- Effektiv arbetsmarknadspolitik. Tidöavtalet stipulerar att arbetsmarknadspolitiken ska vara resultatorienterad. Det talar för att Arbetsförmedlingen inte kan förvänta sig reformstopp under kommande år – arbetet med resultatstyrning måste fortsätta.
- Skattelättnader. Den M-ledda regeringen har indikerat att jobbskatteavdrag är att vänta. Den bör självklart utformas så att skattesänkningen för låg- och medelinkomsttagare inte blir inflationsdrivande. Sannolikt bör en reform sjösättas samtidigt som andra utgiftsminskande åtgärder införs.
Mycket talar för att regeringen kommer behöva fortsatt hantera den omedelbara elkrisen under vintermånaderna. Men redan nu måste offensiva initiativ kunna skönjas för att inte tappa tempo.
Den borgerliga historien om viktiga jobbreformer är djup och världsomspännande och går tillbaka ända till Churchills unga dagar. Här finns inspiration om reformer som faktiskt går att genomföra. Och som dessutom har ett brett stöd i folkdjupet. Det behövs för att återta borgerlig initiativkraft.
Edward Hamilton är styrelseledamot för M Östermalm (Oscar Norra) och egenföretagare
[1] Roberts A ”Churchill Walking with destiny ” (2018) s. 128 (Churchill landade dock inte rätt i allt – bland annat ville han också höja en del motsv. marginalskatter som där och då var kritiserade. Han har rätt eller fel också blivit kritiserad för att varit hårdhänt med vilda strejker).
[2] Hamilton E ”Storbritanniens jobbmirakel” (2015)