Edward Hamilton: Få personer har influerat ett sekel som Henry Kissinger

Henry Kissingers livsresa som judisk flykting från Nazityskland till Richard Nixons wing-man är en saga om den amerikanska drömmen. Sällan har en akademiker både fått sådan stjärnstatus, samtidigt som han stått ut som kontroversiell. I hans eftermäle ligger en tung akademisk auktoritet som i sig dominerat internationella relationer i flera decennier – och som kanske är mer aktuell idag än någonsin tidigare.

Kissingers ungdomsår var mycket dramatiska. Uppvuxen i den bayerska staden Fürth flydde hans familj nazisternas förtryck 1938, för att möta friheten på Manhattan i New York. Bara några år senare tog emellertid Kissinger värvning i den amerikanska armén, tillsammans med andra 9 500 tysk-judiska flyktingar för att rädda den fria världen från axelmakterna.

Sex år efter hans flykt satte han återigen fötterna på tysk mark. 1944 fick han erfara the Battle of the Bulge. Samtidigt var han förstahandsvittne vid fritagningen av koncentrationslägret Ahlem utanför Hannover, en upplevelse som fick betydande påverkan på hans liv.

Kissinger arbetade med underättelse-verksamhet för att förhindra sabotage och skydda försörjningslinjer under hans tid i Tyskland. Han stannade kvar ända till 1947 och deltog i denazifieringen efter Berlins fall, före han åkte tillbaka över Atlanten och kom in på Harvard University.

När jag för några år sedan träffade en amerikansk ambassadör som såg att jag läste Henry Kissingers bok ”Diplomacy” uttryckte han: ”Oh, so you´re reading the bible?”.

Som akademiker dominerade den Harvard-utbildade Kissingers teorier debatten om utrikes- och säkerhetspolitik under stora delar av kalla kriget. Redan som ung stod han ut på Harvard. Hans uppsats ”The meaning of history” sticker ut som en särdeles avancerad pjäs med en gedigen genomgång av vår tids främsta filosofer. 

Ett senare verk är ”The World Restored” som i någon mening är grunden till hans realpolitiska ansats. Den tar sitt uttryck från Wien-kongressen 1815 och de efterföljande decenniernas relativt stabila världsordning efter napoleonkrigens kaos.

En av huvudpersonerna är Österrikes utrikesminister Klaus von Metternich som skickligt manövrerar i de diplomatiska cirklarna. Såg Kissinger sig själv som kalla krigets Metternich?

Teorin baseras på balance of power – där jämvikt mellan stormakter är grunden för fred och stabilitet. Revolutionära aktörer, som Napoleon, kommer att brottas ned av koalitioner som går samman. 

Det finns dock författare som menar att Kissinger i själva verkat var en hängiven idealist. Han var på ett tidigt stadium djupt influerad av Immanuel Kants teorier (bl.a. om att demokratier inte krigar mot varandra uttryckt i boken Perpetual peace).

Icke desto mindre var Kissinger under kalla kriget instrumentell i att lansera teorin om ”Limited nuclear wars”. I grunden var den bipolära världsordningen mellan USA och Sovjetunionen baserad på ömsesidigt säkerställd förstörelse i händelse av kärnvapenkrig.

Ett mindre, mer isolerat krig (också inbegripet taktiska kärnvapen), skulle ge mer utrymme för flexibilitet för att hantera en eskalering av konflikter. Teorin ansågs vara kontroversiell, men i någon mening talade Kissinger om ett bredare register för beslutsfattare att kunna agera utan att äventyra hela mänsklighetens undergång.

I takt med tiden fick Kissinger politisk påverkan på administrationer i Vita huset av olika kulörer. Han var dock särskilt lierad med den mer liberala ”New York”-falangen inom Republikanerna (personer som guvernören Nelson Rockefeller och senator Jacob Javits). Han såg med missmod på valet av den ärkekonservativa Barry Goldwater som presidentkandidat 1964.

Sedermera avancerade han och blev nationell säkerhetsrådgivare och utrikesminister till Richard Nixon och sedermera Gerald Ford. Kissinger har setts som kontroversiell för sin exit-plan för Vietnamkriget. Den inkluderade bland annat en hänsynslös bombkampanj mot Kambodja och Nordvietnam för att stärka förhandlingsstyrkan inför Parissamtalen.

Men han var också involverad i allt från att öppna dörren till Kina och därmed normalisera relationerna mellan Washington och Beijing. Han var arkitekten bakom Détente som ledde till avspänning mellan USA och Sovjet under 1970-talet.För att inte nämna den roll Kissinger spelade under Yom Kippur-kriget 1973, även om israelerna till mångt och mycket fick utkämpa kriget på helt egen hand.

Fram till sin bortgång har Kissinger figurerat som informell rådgivare till amerikanska presidenter av alla kulörer. Hans kontaktnät över hela världen har inneburit direkta ingångar till såväl Kremls korridorer, som Kinas maktcenter.

Få akademiker har också haft en sådan stjärnstatus medialt i USA. Från att ha varit på framsidan för Time Magazine, till att få Nobelpriset 1973. Det finns få böcker om vår nutidshistoria om kalla kriget som inte citerar eller nämner honom.

Idag står världen återigen med en situation som påminner om ett nytt kallt krig. Ryssland hotar med taktiska kärnvapen i Ukraina. I Mellanöstern bekämpar Israel terrororganisationen Hamas som understöds av Iran. Konflikten om Taiwan riskerar att komma upp till ytan igen.

För att förstå konflikter, riskhantering och diplomati lämnar Kissinger ett starkt eftermäle. Hans förståelse för internationell säkerhetspolitik behövs kanske mer än någonsin.

Edward Hamilton är styrelseledamot för M Östermalm (Oscar Norra) och egenföretagare

Källor:
Ferguson, ”Kissinger, 1923-1968: The Idealist” (2015)
Kissinger, ”Diplomacy” (1994)
Petraus och Roberts, ”Conflict” (2023)