Edward Hamilton: ”Grekisk retorisk felkalkyl gjorde att S förlorade valet 90 minuter på bästa sändningstid”
Förväntningar är grundläggande för all retorisk konst. Socialdemokraternas presidentvalsstrategi inför valet 2022 grusades när kombattanterna ställdes mot varandra i skarpt debattläge. Det funkar inte att måla upp ett monster som inte finns. Likafullt går det inte att teckna en president som inte kan bära ämbetet retoriskt.
Vänstersidans strategi att förminska och misskreditera moderatledaren har varit ihärdig och målmedveten. Inför valrörelsens debatter accelererade insatserna. Här fanns ledarskribenter på ansenliga morgontidningar som tecknade bilden av Kristersson som en ständig förlorare.[1]
Statsråd twittrade insinuant om oppositionsledarens längd i syfte att förminska motståndaren.[2] Sossarnas husorgan på Aftonbladets ledarsida försökte inte ens uttrycka sig subtilt: ”Varför är Kristersson så osannolikt dålig?”.[3]
Likafullt lyftes Magdalena Andersson (S) fram som den självklara presidentkandidaten. Socialdemokraternas partiledare skulle förpackas som en världsledare som står på marinens flaggskepp under skarpa NATO-övningar. Arbetarrörelsens motsvarighet till finansminister Anders Borg skulle tryggt lotsa Sverige genom skakiga ekonomiska tider. Kunde presidenten bära rocken i skarpt retoriskt läge?
”Expectations management” – att hantera förväntningar – är grundläggande för all retorik. Det går tillbaka till antikens Grekland.
Det mest kända exemplet är statsmannen Demosthenes som ständigt fick slå över förväntningarna. Vid hans första tal inför publik blev han utskrattad. Demosthenes led av sjukdomar och inte minst stamning som sänkte hans talförmåga. Publiken gormade ”dra in luften i lungorna, inte i hjärnan”. Med tiden utvecklades han genom ihärdig övning till ett slags retorikens under.
Nej, min poäng är inte att Ulf Kristersson är Demosthenes. Men bildsättning och förväntansbild är A och O inför all retorisk debatt.
Flera kända exempel finns genom nutidshistorien. Inför presidentvalet år 2012 målade Obama-lägret upp republikanen Mitt Romney som en kapitalist med tveksamma social-konservativa värderingar (han är mormon). I den första debatten visade sig Romney vara en passionerad företagare och skicklig debattör och vann. (Visserligen vann Obama till slut valet, men Romney vann debatten).
Dåvarande vicepresident Joe Biden ställdes mot den oerfarna guvernören Sarah Palin från Alaska år 2008. Demokraten Biden fick tagga ner rejält inför och under debatten för att hantera ”Expectations management”. Debatten vanns av Biden, men Palin slog klart över förväntningarna.
I en svensk kontext sticker valdebatten 1976 ut. Statsminister Olof Palme (S), en vältalig och erkänt skicklig retoriker med erkänd intellektuell skärpa, ställdes mot den mer jordnära och lågmälda jordbrukaren från Ångermanland. Fälldin vann kanske inte på grund av de mest dräpande replikerna, utan han vann på grund av – just det – förväntningarna.
Jag menar att riksdagsvalet 2022 avgjordes onsdagen den 7 september mellan kl. 20.00 och 21.30. Publiken fick se en helt annan bild av två debattörer än den som hade tecknats.
Här fanns den påläste, energifulle utmanaren Kristersson mot den förvisso kompetenta, men stundtals mållösa tjänstemanna-profilen Andersson.
Monstret visade sig vara en passionerad fullblodspolitiker och före detta socialpolitiker och väl förberedd i (delvis) oförutsedda sakfrågor. Presidenten kunde inte bära den retoriska kostym som förväntades. Förväntat meningsutbyte landade flera gånger i: ”Jag delar helt Kristerssons åsikt”.
Effekten blev den game changer som krävdes för att öka mobiliseringen i det moderata lägret fem dagar före ett historiskt val – och öka från låga opinionssiffror till ett gott resultat som borgar för regeringsskifte.
Resten är historia.
Retorik är viktigt – likaså bildsättning. Det är en viktig läxa även inför framtida val för politiska strateger. Det gäller både för de som bär ett ämbete och de som utmanar. Det visste redan de gamla grekerna.
Edward Hamilton är styrelseledamot M Östermalm (Oscar Norra) och egenföretagare
[1] DN, Per Svensson, ”Ulf Kristersson är en förlorare hur han än gör” (6 sep 2022)
[2] Tweet, Annika Strandhäll om pall, (6 sep 2022)
[3] Aftonbladet, Jonna Sima, ”Varför är Kristersson så osannolikt dålig?” (11 jan 2022)