Edward Hamilton: Härliga ungdomsår återuppstår

Sommaren står för dörren och världsliga betraktelser ligger nära till hands. De senaste månaderna har vänner från mina ungdomsäventyr dykt upp i de mest oväntade sammanhang. Åren mellan 20 och 25 är de bästa, enligt Winston Churchill. Men kan de återuppstå?

Jag läste nyligen Winston Churchills legendariska ungdomsmemoarer ”My early life” (1930). Den är skriven av Churchill under vad som brukar betecknas som hans vandring i vildmarken.

Boken är skriven tio år före hans historiska inträde som premiärministern. Sannolikt var verket bidragande till att Churchill vann Nobelpriset i litteratur 1953.

Churchills ungdomsår utspelar sig i det globala brittiska imperiet. Han rapporterar som kvasi-korrespondent från Cuba där han ingår i spanska truppernas stridigheter mot kubanska gerillas år 1895.

Som militär i Kungliga husarerna ingår därefter Churchill i världshistoriens sista kavallerichock som utspelar sig i Sudan mot Mahdimilisen år 1895. Äventyret går vidare till nordvästra delarna av Indien, för att slutligen landa i Sydafrika.

Väl där blir Churchill tillfångatagen av boerna efter en attack mot ett militärt järnvägståg. Han lyckas till slut fly från fängelset och gömmer sig i ett tåg som tar honom mot frihetens Delagoa Bay. Hans berättelser från Sydafrika gör honom känd och han kniper en plats i Houses of Parliament åren efter.

I ett enastående kraftfullt uttryck sammanfattar Churchill sina ungdomsäventyr som är värda att citera i sin helhet:

“When I look back upon them I cannot but return my sincere thanks to the high gods for the gift of existence. All the days were good and each day better than the other. Ups and downs, risks and journeys, but always the sense of motion, and the illusion of hope.

Twenty to twentyfive! These are the years! Don´t be content with things as they are. ´The earth is yours and the fulness thereof´.

Don´t take No for an answer. Never submit to failure. Do not be fobbed of with mere personal success or acceptance. You will make all kinds of mistakes, but as long as you are generous and true, and also fierce, you cannot hurt the world or even seriously distress her. She was made to be wooed and won by youth. She has lived and thrived only by repeated subjugations”.

Mina egna ungdomsår ter sig ytterst bleka jämfört med Churchills givetvis. Men känslan av att se och uppleva världen fanns där även för mig, liksom för många i min generation.

Vår ungdomsgeneration hade möjlighet att studera i hela Europa till ett förmånligt pris, vilket var fallet före Brexit. Vi kunde flyga billigt när lågprisrevolutionen i flygbranschen vann mark. Sveriges krona var också jämbördig med största valutorna i världen.

Sammantaget gav det mig möjlighet att studera och arbeta i flera olika länder.

Åren går och vuxenlivet kliver in. En känsla av rytm infinner sig. Ekorrhjulet rullar vidare. Småbarnsåren är fina, men sällan äventyrliga i en Churchillkontext.

De senaste månaderna har dock något hänt och ungdomsåren gör sig påminda. Det började med ett mingel där en vän från universitetstiden – en engelska – tittar in genom dörren. Hela kvällen handlar sen om att göra en genomgång vad alla studenter gör nuförtiden, vilka vi var där och då – och vad framtiden har i sitt sköte.

Någon månad senare kliver en annan tidigare student – en indier – in i mitt professionella liv mer tydligt än tidigare. Det visar sig att vi har gemensamma vänner i Stockholm.

Och nu senast äter jag och min lilla familj en lugn sommarmiddag i en park i vårsolens Stockholm. En man hugger till mig: ”Eduardo!”. Jag svarar: ”Manolo!”. Ett eko från språkstudierna i Spanien för 24 år sedan träder in.

Allt detta ger mig oväntade signaler, men det stannar inte där. Jag kan nämna personer från militärtjänsten som dykt upp mycket mer i mitt liv under senare år. Eller för den delen barndomskompisarna från förskolan som sammanfaller i en sunkig bar i Hamburg tidigare i våras (dock under mer planerade former).

Jag blir brydd och konfunderad: antingen vill gud säga något till mig, eller har världen helt enkelt kommit närmare mig? Det har länge talats om att Stockholm är en internationell stad, men är åren efter pandemin den era då vår huvudstad blev genuint global?

Visst, den svaga kronan bidrar säkert till sitt. Men signalerna från NATO-inträdet och Stockholms rykte som fortsatt viktigt för teknisk innovation och företagande spelar säkert in.

Jag önskar att alla i dagens ungdomsgeneration läser Churchills ungdomsmemoarer och vågar spränga gränserna: personligt, studiemässigt och professionellt. Jag önskar också att nästa generation får känna den framtidstro och nyfikenhet på världen som kanske är störst under ungdomsåren.

Framtidshopp – inte skam – är vad våra unga ska känna och uppleva. Och alla möjligheter till det finns alltjämt.

Åren mellan tjugo och tjugofem är sannolikt de bästa, men de kan också komma tillbaka i nya skepnader två decennier senare.

Don´t take No for an answer.

Ha en fin sommar.

Edward Hamilton är styrelseledamot för M Östermalm (Oscar Norra) och egenföretagare