Edward Hamilton: Lång väg för SD att bli ett regeringsparti
Kalla Faktas rapportering om SD:s anonyma konton i sociala medier och partiets efterföljande hantering av granskningen blottar frågetecken om partiets framtida regeringsduglighet. Jimmie Åkesson (SD) måste bestämma sig för om man vill fortsatt leka gerillakrig som en outsider i opposition, eller vara en insider i regeringsställning.
TV4:s journalister har under flera månader infiltrerat och granskat SD:s kommunikationsavdelning och dess nära affilierade nyhetskanal Riks. Wallraffande är etiskt kontroversiellt och journalister ska ha mycket goda skäl att spionera på politiska partier. Journalister ska inte heller hårdvinkla eller sätta intervjuer med myndighetsföreträdare ut sin kontext.
Kalla Fakta lyckas hur som helst verifiera 23 anonyma konton som SD ansvarar för. Flertalet exempel på smutskastning av såväl meningsmotståndare, som samarbetspartier förekommer. Det är svårt för att inte säga omöjligt att säga om detta är toppen av ett isberg.
Det är inte enbart de enskilda exemplen som är problematiska. Det kanske viktigaste i reportaget är hur SD:s kommunikationsavdelning aktivt arbetar med att mörka, dölja och hålla verksamheten hemlig. Den uppenbara andemeningen i programmet är att kommunikationsavdelningen och dess chef vet om att de tekniker som används är etiskt tveksamma – men att metoderna är så pass effektiva att de kör på ändå.
Problemen är dock inte så allvarliga för att inte kunna hanteras. Historien visar att flera partier har använt okonventionella grepp för att såväl kritisera meningsmotståndare, som att nå ut med ett offensivt budskap. Alla minns Socialdemokraternas smutskastning av dåvarande statsminister Fredrik Reinfelt i en anonym blogg. Eller varför inte vänsterlutande Alliansfritt Sveriges härjande före valet 2014. Det är inte heller ovanligt att partier låter ungdomsförbunden dra lans när extrempositioner ska stakas ut.
Det som är besvärligt för SD är att partiet har högre fallhöjd. Dels har partiet länge blivit – rätt eller fel – anklagat för att inte spela rent på sociala medier. Dels finns en högljudd kritik sedan lång tid tillbaka att SD anammar samma metoder som högerpopulistiska partier gör i andra länder. Slutligen har partiet konsekvent nekat till anklagelser om att det finns anonyma konton inom partiets domäner. Det har således funnits alla skäl i världen för SD att göra rent hus på sitt partikansli.
Krishanteringen från SD har varit offensiv och ultimativ genom Jimmie Åkessons ”tal till nationen”. I talet dryftas lite självkritik, utan istället följer en full attack mot alla som kritiserar tillvägagångssättet. SD låter som man gjort ända sedan intåget i Sveriges Riksdag år 2010 och pekar på en utsatthet från allt från konspirerande journalister, till den ”sjuklöver” som står för ett stagnerat partietablissemang.
Det rimliga hade varit att i lugn och ro gå igenom samtliga anklagelser och försöka reda ut vad som är sant, vad som är falskt, vad som måhända är vinklat i TV4:s wallraffande och föra ett konstruktivt resonemang. Det torde också vara rimligt att slå fast att anonyma konton inte är passande för Sveriges andra största parti.
Under hösten har ledande sverigedemokrater som Justitieutskottets ordförande Richard Jomshof och riksdagsledamoten Björn Söder uttryckt sig kontroversiellt och stötande i känsliga frågor och i känsliga lägen för Sverige. Uppförsbacken för SD att bli tagna som ett seriöst regeringsparti har inte minskat under veckan som gått.
Tidöavtalet innehåller mycket bra politik och veckans medierapportering om SD:s ”trollfabrik” kommer inte göra att regeringssamarbetet går på grund. Däremot kommer barriären för att tillåta SD att bli ett regeringsparti efter nästa val att öka.
Sent omsider på torsdag eftermiddag den 16 maj tar SD till sig av kritiken och omplacerar två medarbetare vid kommunikationsavdelningen. Det är en rimlig åtgärd, men det förtar inte den initiala hanteringen.
Frågan är enkel: vill SD fortsatt leka gerillakrig som en outsider, eller vill man vara en seriös insider i en regeringskoalition?
Detta är en fråga som många borgerliga väljare ställer sig, även de som kanske i grunden skulle tycka att det vore bra med SD i en insider-position.
Edward Hamilton är styrelseledamot för M Östermalm (Oscar Norra) och egenföretagare