Edward Hamilton: Socialdemokraterna är inte trovärdiga bärare av Sveriges NATO-inträde

Sverige skickar av allt att döma in en ansökan till försvarsalliansen NATO lagom till toppmötet i Madrid i slutet av juni. Regeringen har dragit benen efter sig och tvingas till slut att slakta socialdemokratins heligaste ko i säkerhets- och utrikespolitiken. Men kan vi verkligen ha en regering som egentligen inte tror på idén?

Socialdemokraterna genomför nu en ”intern dialog” för att under vånda göra en kovändning i säkerhetspolitiken. Mycket talar för att processen är att likna vid ett inåtvänt terapimöte för att förankra ett redan fattat beslut i regeringskansliet.

Sanningen är att S-regeringen inte har något val. Såväl det folkliga som det parlamentariska stödet för NATO-inträde är tilltagande. Opinionsinstitutet Novus redovisar att 51 procent är för, medan 24 procent är emot. Ännu större blir stödet om Finland går med i försvarsklubben: 64 procent är bejakande, medan 19 procent är negativa.[1]

I riksdagen finns dessutom sedan något år tillbaka en tydlig majoritet för en så kallad ”NATO-option”, som nyligen har förbytts till en majoritet för ett reellt medlemskap sedan Sverigedemokraterna bytte fot i frågan för några veckor sedan.

S släpas in i NATO mot sin egentliga vilja. De senaste två mandatperioderna har byggt på försvarsminister Peter Hultqvists egenkomponerade försvarsdoktrin som inneburit att vi har byggt ett antal samarbeten, men utan faktiska säkerhetsgarantier vid en eventuell krigssituation. Falska premisser har byggt vår säkerhetspolitiska ram.

Regeringen har dessutom kontinuerligt varit motsträviga kring idén att öka försvarsanslagen till 2 procent av BNP (vilket är den önskvärda basnivån för att ingå i alliansen). När så Magdalena Andersson (S) förkunnade i vintras att regeringen minsann ville öka anslagen till NATO-nivå, kunde de inte stipulera när i tiden så skulle ske.[2]

NATO är också en ekonomisk fråga. Musketörsregeln som formaliseras genom artikel 5 innebär en kollektiv försvarsmekanism. Vi delar således på kostnaderna med andra NATO-länder.

Utgifterna för försvaret av att stå utanför alliansen med uthålligt försvar borde bli klart högre än 2 procent. Faktum är att historiskt har Sverige legat på nästan det dubbla när kalla kriget var som värst. Därför är det obegripligt att S intar en skeptisk hållning både till alliansen som sådan och samtidigt restriktivitet kring budgetförstärkningar.

Till saken hör att vänsterpartierna i S regeringsunderlag dessutom är emot hela idén. Nooshi Dadgostar (V) talar slarvigt om en ”militär kartell” och bortser från nordatlantiska alliansens betoning på försvar.[3] Miljöpartiet är i grunden pacifister och är tydligt emot hela idén.

Kanske allvarligast är dock Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist som så sent som i november 2021 uttalade följande på Socialdemokraternas partikongress: ”Det blir inga ansökningar om ett medlemskap så länge vi har en socialdemokratisk regering. Jag kommer definitivt aldrig så länge jag är försvarsminister att medverka i en sådan process”.[4]

Flera frågor infaller sig mot bakgrund av ovan:

För det första, hur kommer omvärlden se på Sverige som aktör när dess regering – och särskilt vår försvarsminister – i grunden inte tror på idén? För det andra, vilka praktiska implikationer blir det om vi har en regering som fördröjer budgetförstärkningar till försvaret? För det tredje, hur ska en regering som lagt all sin tid på att förakta idén i flera decennier få legitimitet rent operationellt i diverse samordningsmekanismer inom NATO?

Sveriges inträde i försvarsalliansen NATO är historisk och behäftat med tydliga praktiska och politiska implikationer under de kommande åren. Det är av vikt att en ny regering har legitimitet och står på en tydlig idégrund för att kunna bära Sveriges NATO-projekt.

Det talar för att diskussionen inte kan stanna vid en sannolik ansökan runt midsommar, utan behöver betonas ända fram till valet den 11 september. Svenska folket förtjänar en ärlig debatt om politikens verkliga intentioner och dess konsekvenser.

Edward Hamilton är Riksdagskandidat (M) Stockholm Stad

[1] SVT ”Opinionens ja till NATO öppnar vägen för S” (25/4)
[2] SvD ”Kraftig kritik mot regeringens NATO-besked” (10/3)
[3] SvD ”NATO är en militär kartell” (23/ 4)
[4] S-kongressen (4/11-21)