Edward Hamilton: Socialdemokraternas vänsterkantring bör tas på stort allvar

Bakom de klämkäcka rubrikerna i S arbetsgrupper återfinns skadligt tankegods. Osedvanligt höga utgiftsökningar kommer behöva bäras upp av breda skattehöjningar. Historien visar att arbetarrörelsens svepande rubriker kan få stor påverkan på enskilda politikområden – inte minst på arbetsmarknadsområdet. Idéerna ska inte underskattas.

Det är lätt att dra på smilbanden när socialdemokratin nyligen presenterade resultatet av två års politikutveckling. Arbetsförmedlingen ska byta namn till ”Myndigheten för arbete och produktivitet” (MAP). Ambitiösa skolsatsningar presenteras i amerikanska termer som ”deal” och ”boom”. En ny arbetslinje ska utvecklas där ”alla jobb ska vara bra jobb”.

Alla mer eller mindre galna idéer som snurrat runt i arbetarrörelsens utkanter på Bommersvik får äntligen nå ljuset. En statlig fond för idrottsarenor, check. Alla på glesbygd ska kunna leasa en elbil för endast 1 500 kronor per månad, check. Alla ska få rätt till heltid och jobba mer, men ändå ska vi jobba mindre varje vecka, check.

Här finns allt till alla. Jesus ska gå på vatten. Och likt Kamala Harris på Demokraternas konvent förra veckan ska Magdalena Andersson (S) rida in på S partikongress i vår och frälsa svenska folket.

Skrattet fastnar dock i halsen när den principiella riktningen bryts ut. Socialdemokratin står inför en rejäl vänsterkantring.

Förskolan och skolan står först i kö när arbetarrörelsen ska inleda korståg mot fristående aktörer. Det ideologiska insourcing-experiment i Stockholms sjukvård som nu spelas upp inför öppen ridå kan verka som ett slags förspel.

De kanske mest utgiftsdrivande reformerna står med finstilt text. Statsbidraget till offentlig sektor ska indexeras. Tidigare har S partiledning föreslagit att indexeringen ska vara baserad på inflation. Nu menar arbetsgruppen att ytterligare faktorer ska vägas in. Oaktat vilken väg som väljs kommer utgifterna att öka kraftigt.

Till det föreslås att socialförsäkringarna automatiskt ska räknas upp. Det skulle innebära ytterligare en tydligt utgiftsdrivande årlig indexering. För att inte tala om att en ny förtidspension – trygghetspension – ska göras ännu mer generös.

Fler enskilda sakförslag bör också tas på allvar. Djävulen sitter i detaljerna. Och historien ger tydliga ledtrådar.

Inför valet 2014 enades Socialdemokraterna och LO om en gemensam valplattform för arbetsmarknadsfrågor. Dokumentet uppmärksammades ungefär på samma halvskojiga sätt som nu.

Här fanns förslag om att kraftigt försvåra för utländsk arbetskraft inom EU att komma till Sverige. Krav på kollektivavtal och sociala klausuler i upphandling skulle införas. Försvårande att anlita bemanningsföretag föreslogs. För att inte nämna detaljregleringar riktade mot små- och medelstora företag.

Tro det eller ej: samtliga dessa detaljerade reformer genomdrevs sedermera med stor kraft under Löfvén I-regeringen – ivrigt påhejade av samarbetspartiet Vänsterpartiet. Även nu finns en rad udda och skadliga detaljfrågor. Ta till exempel att bemanningsföretag ska förbjudas i välfärden.

Eller att Arbetsförmedlingen ska insourcas genom en subtil kommunaliseringsplan där kommunerna ska ”välja” om de ska ha det i egen regi, eller privat regi (lycka till!). Eller att facken ska ta över A-kassorna, vilket föreslås.

Eller tänk om ett storskaligt projekt för arbetstidsförkortning faktiskt genomförs. Trycket på arbetsmarknadens parter kommer att vara enormt.

Och hur ska det finansieras? Det kan bara finansieras genom stora och breda skattehöjningar.

Låter allt detta osannolikt? Kanske. Men påhejade av V och Mp som tycker likadant är ingenting omöjligt. Det är inte orealistiskt att en radikaliserad arbetarrörelse tar tillfället i akt och kör över den kanslihushöger inom socialdemokratin som hållit i taktpinnen de senaste decennierna. Centerpartiet kan förvisso bromsa vissa delar, men de står ensamma.

Hur går det med energipolitiken med S nya politik? Ledtråd: vindkraft nämns åtta gånger i dokumentet. Kärnkraft nämns inte en enda gång.

Sedan tidigare har också S flaggat för att förstatliga, eller i grunden återreglera, betydande delar av näringslivet. Energimarknaden, banksektorn och livsmedelssektorn är första måltavlan.

Ingen går säker när 1970-talet ringde och ville komma tillbaka.

Duck and cover.

Edward Hamilton är styrelseledamot M Östermalm (Oscar Norra) och egenföretagare

Källor:
Socialdemokraterna, ”Ny riktning för Sverige 2030” (27/8, 2024)
Arbetet, ”LO och S går ihop om svenska avtal för alla” (27/11, 2013)