Edward Hamilton: Stärk signalverkan i kriminalpolitiken – byt polisledning och sätt tydliga mål

Våldsvågen i Stockholmsområdet nådde sitt crescendo förra helgen med automateld mitt i Farsta centrum med dödlig utgång och oskyldiga offer. Den legala bottenplattan som nu bereds i riksdagen är rätt och riktig, men den måste följas med tydligare signalverkan. Dels måste kriminella förstå att det är allvar. Dels behövs tydligare målbilder som inger hopp om bättring.

Vapen av militärt snitt användes i helvetesdådet i Farsta där 21 skott avlossades mitt i rusningstid. Två personer dog, en 15-åring och en man i 45 års åldern. Två är allvarligt skadade.

Minst en oskyldig person blev träffad av en förlupen kula, men överlevde mirakulöst nog attentatet. I Sveriges Radio beskrev offret som bor i Farsta att hon börjar bli avtrubbad: ”I porten bredvid mig blev en 15-åring skjuten i huvudet av en 17-åring”. (SR 11/6)

Det är uppenbart att förövarna uppvisar en likgiltighet inför handlingarna och dess konsekvenser. Känslan av hopplöshet sprider sig samtidigt i samhället på ett farligt sätt:

Dels kryper förövarna allt längre ner i åldrarna – nu i senast i Farsta är de häktade 19 år. Dels konstaterar experterna bristen av en ”quick fix” för att komma till bukt med problemen.

Sannolikt behövs både omfattande straffskärpningar, fler poliser och sociala insatser för att knäcka gängstrukturerna.

Polisledningen och regeringen pekar emellertid på en mycket lång tidshorisont. Rikspolischefen talar om tio år (SVT 11/6). Statsministern har tidigare dryftat 20 år (SvD 1/9-21).

Det är förståeligt att vilja hantera expectations management och kanske är det omöjligt att lova snabba resultat. Men min slutsats är att nuvarande kommunikativa ansats är negativ ur två aspekter:

  • För det första skickas en signal till gängkriminella att de kan härja fritt i minst ett decennium till före bestående förändringar kommer till stånd.
  • För det andra leder en allt för lång tidshorisont till att hopplöshet breder ut sig, inte minst för de som ska hantera frågorna på fältet. Varför gå den extra milen om det är en omöjlig uppgift?

Likafullt måste ledarskapet i poliskåren omprövas. Sveriges poliser har uppvisat hjältemod under de senaste åren. Samtidigt har resultaten på ledningsnivå inte stått i proportion sett till satsade medel. Förvaltningsanslaget har ökat, samtidigt är uppklarningsprocenten alltjämt låga.

Förtroendesiffrorna är blandade. Krisen i den yttersta polisledningen kan ha påverkat förtroendet negativt. Förtroendet för Polisen som institution har sjunkit under det senaste året med nästan 10 procentenheter när allmänheten får säga sitt, enligt Kantar SIFO. Samtidigt menar SOM-undersökningen att tilliten ligger stilla.

Jag landar i två slutsatser:

  • Regeringen behöver sätta ett tydligare mål för de institutioner som arbetar mot gängvåldet, inte minst ur styrningsperspektiv (och även om det är politiskt riskabelt).
  • Rikspolischefen behöver bytas ut.

Dessutom behöver målsättningen göras mer transparent och tydlig. Ta gärna inspiration från internationellt arbete avseende till exempel terrorist-bekämpning. Några idéer:

  • Vilka är Sveriges gängledare? Ta fram en transparent topplista på 30 personer. Beta av en efter en – liknade hur USA malde ner Al-Quaidas ledarskikt. Follow the money. Tillsätt en internationell styrka och hämta hem individerna om så behövs: må så vara i Spanien eller i Turkiet.
  • Stoppa vapenhandeln inom EU. Vilka initiativ görs och har gjorts under till exempel EU-ordförandeskapet för att stoppa införsel av illegala vapen?
  • Satsa på en lättöverskådlig score-board så att allmänheten kan följa lagstiftningsarbetet på området på ett enkelt sätt.
  • Vad kan man jämföra Sveriges situation med? Storbritanniens arbete mot IRA-terrorism? Brasiliens barnsoldater (Guds barn)? Danmarks arbete för 15 år sen? (Var inte det danska exemplet till exempel mer fokuserat på MC-gängen?). Jobbar vi rätt vad gäller underrättelseverksamhet riktat mot gängen? Här behövs kontinuerliga utblickar så att policy hamnar rätt här hemma.

Signaleffekter är inte oväsentliga i något politikområde. Signalverkan ska inte heller sammanblandas med ytlig signalpolitik – det här handlar om att få ut rätt budskap till alla inblandade parter.

Ett paradigmskifte har både juridiska och praktiskt synliga konsekvenser: Båda måste gå hand i hand. Vi måste kraftsamla för att krossa gängkriminaliteten.

Edward Hamilton ä styrelseledamot för Moderaterna Östermalm (Oscar Norra) och egenföretagare