Edward Hamilton: Svensk försvarspolitik kan inte bygga på falska premisser

Internationell försvars- och säkerhetspolitik är återigen i hetluften efter USA:s slutliga tillbakadragande från Afghanistan. Även om USA och väst åkt på en distinkt näsbränna av de kaotiska scenerna från Kabul, står alltjämt försvarsalliansen NATO stark och behövs kanske mer än någonsin. Under nästa mandatperiod behöver Sverige ta tydliga steg mot NATO-medlemskap.

Afghanistan-krisen reser oroväckande frågor om de säkerhetspolitiska överväganden som legat till grund för USA:s reträtt från Centralasien. Medan Washington backar hem, kommer närliggande stater som Kina, Ryssland och Iran försöka få inflytande i det Talibanstyrda landet. Britterna genom utrikesminister Dominic Raab intar å sin sida en mer pragmatisk inställning till regimen. The Great Game med stormakter som slåss om inflytande i regionen likt slutet av 1800-talet är i någon mening tillbaka.

Kritiska röster pekar på att USA – och därmed NATO – är försvagat. Men det är att göra saken för enkel. Bara för att USA gör omprioriteringar, om än under Saigon-liknande former, står försvarsalliansen stark. De senaste åren har inte minst västeuropeiska länder ökat sina försvarsanslag för att komma upp till gränsvärdet om 2 procent av BNP (vilket är krav för NATO-medlemskap).

Här på hemmaplan bör inte situationen i Kabul påverka vårt lands ambition att ingå fullt medlemskap i alliansen. Internationellt försvarssamarbete behövs mer än någonsin, inte minst för att fortsatt tackla internationell terrorism. Och vi behöver ett starkt försvar för att skydda våra fysiska gränser, inte minst från hot kommande från andra sidan Östersjön.

Det finns emellertid mycket som talar för att rådande svensk försvarsstrategi bygger på felaktiga analyser. Vid senaste försvarsbeslutet förklarade försvarsminister Peter Hultqvist hur regeringens strategi ser ut för att säkra landet i händelse av krig. Det var i ett radioprogram som skulle beskriva varför vissa regementen skulle placeras i Västsverige (SR Ekot 12/10 -20).

Utgångspunkten var de antaganden som sägs underbygga strategin: ”Vid kris eller krig kommer USA:s styrkor att komma via hamnen i Trondheim och det här är ett sätt att säkra transport av Natostyrkor in i Sverige om det behövs”.

Försvarsminister Peter Hultqvist bekräftade detta i intervjun: ”Ja, så är det. Svar ja. Vi har ju ett supportavtal också med NATO och det här handlar ju om i en krissituation att kunna förstärka försvaret av Sverige och då är ju Jämtland och Östersundsleden väldigt viktigt”.

Detta är mer än anmärkningsvärt. Jag menar att det är riskabelt – om inte direkt ansvarslöst – att bygga en försvarspolitik på premissen att USA – utan något ömsesidigt försvarsavtal och enbart baserat på ett handslag – kommer till vår undsättning vid mobilisering eller en snabbt eskalerande militär krisutveckling.

Sverige är inte medlem i NATO och täcks därmed inte av artikel fem i nordatlantiska fördraget som garanterar en NATO-medlem kollektivt säkerhetsskydd i händelse av väpnat angrepp. Det är också osannolikt att amerikanska skattebetalare skulle plocka upp notan för ett ensidigt stöd till Sverige utan att få något i gengäld.

Det innebär att Sverige de facto inte kan räkna med amerikanska marinsoldater vid kris eller militär konflikt. De senaste åren har dessutom visat att det amerikanska engagemanget för NATO kan variera betänkligt beroende av skiftande inrikespolitiska förutsättningar i USA.

Försvarets infrastruktur behöver anpassas efter faktiska förhållanden, inte önskedrömmar.

Följande behövs:

• En strategi för NATO-inträde under nästa mandatperiod.

• Försvarets andel av BNP behöver stärkas och uppnå 2 procent senast 2030, för att möta upp baskravet för försvarsutgifter för NATO-medlemskap.

• Tydliga steg behöver därutöver tas för att bygga ut möjligheten till militär och civil värnplikt.

Sverige har numera en parlamentarisk majoritet för NATO-medlemskap. Det är dags att pröva ett medlemskap i skarpt läge under nästa mandatperiod.

Edward Hamilton är riksdagskandidat inför försöksnominering (M), Stockholms Stad