Edward Hamilton: Sverige behöver en ny Ekonomikommission i Assar Lindbecks anda

Sverige står med lägst tillväxt i EU, ett stort utanförskap och betydande förbättringspotential i offentlig sektor. Hushållens ekonomi pressas nu av prisstegringar och höga räntor. Under 1990-talskrisen sjösatte dåvarande Bildt-regeringen en Ekonomikommission för att ge nya reformförslag. Det är dags för ett liknande arbete i vår.

Den ekonomiska krisen i början av 1990-talet skakade om Sverige i dess grundvalar. Prisbubblor för aktier och fastigheter punkterade effektivt det glada åttiotalets glansdagar.

Carl Bildt kom till allt annat än ett dukat bord när han tillträdde som statsminister år 1991. Arvet efter regeringen Carlsson gjorde sig omedelbart påmint.

Svenska folket blev snabbt familjära med namn som Gotabanken, Nyckeln och Gamlestaden. Sveriges finansiella korthus föll ihop, liksom den reala ekonomin. Tillväxten föll med 5 procent. Statsskulden ökade från 43 procent till 72 procent av BNP mellan 1990 till 1993. Arbetslösheten ökade från låga nivåer till skyhöga 13 procent.

När jag läser Assar Lindbecks memoarer ”Ekonomi är att välja” (2012) slås jag av både likheterna, men också skillnaderna mellan dagens lågkonjunktur och 1990-talets bank- och finanskris.

Dagens ekonomiska situation är annorlunda än för trettio år sedan. Arbetslösheten har inte – ännu – påtagligt skjutit i höjden även om varslen ökar i byggsektorn. Tillväxten spås minska, men inte lika påtagligt. Alltjämt verkar hushåll och företag ha marginaler för att hantera energi- och inflationskrisen. Bankerna står också med en högre soliditet.

Men det finns likheter. Då liksom nu ser vi snabbt stigande räntor som pressar hushållen till gränsen, vilket försvagar konsumtionen. Då liksom nu hotas byggbranschen i grunden. Då liksom nu ärver en ny regering tidigare S-regerings misstag i den ekonomiska politiken. Då liksom nu har vi, trots allt, en hög långtidsarbetslöshet.

Carl Bildt inrättade Ekonomikommissionen hösten 1992. Under tre månader fick nationalekonomen Assar Lindbeck tillsammans med experter från olika discipliner ta fram 113 förslag på angelägna reformer.

I slutprodukten Nya villkor för ekonomi och politik förordades fyra avsnitt med ingredienser för stärkt makroekonomisk stabilitet (inklusive hög och varaktig sysselsättning), effektiv hushållning (med skattemedel) och reformer för ekonomisk tillväxt.

Förutom centrala strukturreformer som blivit bestående som oberoende riksbank, budgetregler för statsbudget och förslag på utgiftsbesparingar så angavs också specifika förslag som att införa lärlingsanställningar, reformera arbets- och strejkrätt samt sänka marginalskatterna.

Kommissionen angav till och med förslag för att förenkla byggprocesser och öka konkurrensen på marknader för varor och tjänster.

Känns behoven igen?

Lindbeck var också före sin tid i att förespråka en tydlig arbetslinje. Kommissionen slog fast att ”Den generella metoden är att i största möjliga utsträckning betala medborgarna för att arbeta istället för att betala dem för att inte arbeta”. Dessutom föreslogs att socialförsäkringarna skulle utgå tydligare från försäkringsprinciper.

Kritiken kunde inte vänta på sig. Facken uttryckte att rapporten var ett beställningsjobb från SAF. Dåvarande Björn Rosengren jämförde reformerna med Chiles diktator Pinochets agenda. Lotta Gröning, på den tiden ledarskribent i NSD jämförde förslagen om arbetslinjen med nazi-Tyskland.

Mer än hälften av förslagen genomfördes till slut i någon form till slut. Kommissionen bidrog också till en tydlig riktning för reformarbetet framåt.

Regeringen Kristersson flaggar för en ”produktivitetskommission” i Tidöavtalet.

Namnet har en tudelad mening. Aktuella termer med samma namn har ofta utgått från fackens utgångspunkter och landat enkom i stärkta utbildningsinsatser.

Äldre versioner med samma titel har istället anammat tydligare aspekter om tillväxt och drivkrafter till för produktivitet och välstånd.

Det är viktigt att en borgerligt utformad kommission kan anamma de teman som Ekonomikommissionen utgick från under Lindbeck: tillväxt och regelförändringar som främjar konkurrenskraft. Att det alltid ska löna sig att arbeta och driva företag. Skattelättnader för medarbetare och företag.

Kan utredningen kryddas med inslag om ”vad fan får vi pengarna” – i sann Östling-anda – är mycket vunnet.

Sverige låga tillväxt och prekära läge gör att regeringen inte kan sitta på händerna. Det går att driva en offensiv reformpolitik utan att inflationen drar iväg än mer.

Edward Hamilton är styrelseledamot för Moderaterna Östermalm (Oscar Norra) och egenföretagare

Källor:
Lindbeck ”Ekonomi är att välja” (2012) 
Arena Idé ”Fackens produktivitetskommission” (2022)
SOU 1991:82 Drivkrafter för produktivitet och välstånd (1991)