Edward Hamilton: Underbara hundra nya dagar framför oss

Regeringens första höst är snart över. Potentiella strategiska vinster längre fram måste kompletteras med taktiska reforminitiativ för att inte förlora momentum. Efter välbehövliga julhelger måste tempot växlas upp. Här är en lista på lågt hängande frukter.

De första hundra dagarna har blivit ett vedertaget lackmustest för en nytillträdd regering.

Konceptet har sin historiska förklaring i Franklin D Roosevelts första ämbetsperiod 1933. Presidenten kunde med enastående handlingskraft baxa igenom 15 propositioner och 75 lagändringar som lade grunden till ”the Great New Deal”. Femtio år senare lyckades Ronald Reagan med samma reptrick.

Regeringen Kristersson har hittills tassat fram försiktigt. Kanske för att inte ge kritikerna rätt om rädslan för ett ”systemskifte”, kanske på grund av att den akuta krishanteringen av elpriserna tagit överhanden.

Tidöavtalet ger förvisso vid handen potentiellt stora strategiska vinster på migrations- och kriminalområdena. Problemet är att dessa frågor tar tid att ro hem. Dels tar förarbeten inför lagstiftning sin tid. Dels är politiken beroende av beteendeförändringar hos de myndigheter som ska hantera en praktisk omdaning.

Vän av ordning kanske påpekar att mandatperioden är lång. Det är sant, men inget fälttåg har någonsin vunnits utan korta taktiska vinster på slagfältet.

Borgerliga väljare förväntar sig inte en marknadsliberal chockterapi, men väl en förändringsagenda som inte inkluderar inkompetenta myndighetschefer, skatteslöseri eller kvardröjande symbolskatter.

Krisen tar ut sin rätt på hårt arbetande familjer. I det här läget är det inte aktuellt att höja skatter eller andra kostnader. Här ett antal exempel som behöver hanteras:

• Elskatten. För någon vecka sedan kom en nyhet att skatten ökar med 9 procent vid årsskiftet. Nej, det spelar ingen roll om det endast är 65 kronor mer i skatt för en villa. Gör om gör rätt.

• Skatt på alkohol och tobak. Här inledde regeringen med en oväntad skattehöjning utan att flagga för den. Obegripligt.

• CSN-lån. Enborgerlig regering kan inte inleda en mandatperiod med att chockhöja studielånen för strävsamma familjer – mitt i en kris där hushållen dignar under av höjda räntor och elkostnader. Var kommer ens idén ifrån?

• Plastskatten. Gammal käpphäst som enligt uppgift ”glömdes bort” i regeringsförklaringen. Bort med den.

• Bankskatten. Sverige måste redan nu ställa in siktet på att attrahera kapital och investeringar efter krisen.Vi kan inte ha kvar en dålig S-märkt skatt bara för sakens skull. Bort.

• Jobbskatteavdrag. Köp inte vänsterns narrativ att det inte går att sänka skatter i en inflationskris med Storbritanniens färska erfarenheter som argument. Liz Truss skattepaket i London var enormt stort och Storbritannien har inte lika starka statsfinanser som Sverige.  

Meritokrati före partiutnämningar. Här finns utrymme till ett antal ansiktslyft på centrala poster. Exempel:

• SJ:s VD Monica Lingegård har tidigare gjort sig mest känd att styra Samhalls verksamhet. Resultaten visade sig med önskvärd tydlighet i SVT:s uppdrag granskning förra våren. Nu vaknar svenska folket nästan dagligen till tågkaos. Här behövs en förändring.

• Rikspolischefen Anders Thornberg. Soppan om maktintriger i polisledningen har solkat ner förtroendet. Men även tidigare fick rikspolischefen kritik för undermåliga resultat, trots skyhöga förvaltningsanslag. Och vem var SÄPO-chef när de iranska bröderna fick härja som värst på landets mest säkerhetskänsliga instanser? Fram med silkessnöret.

• GD för SIDA Carin Jämtin. Let´s face it:det är svårt att få en nystart med tydligare fokus på kostnadseffektivitet med en f.d. socialdemokratisk biståndsminister vid rodret.In med nytt gäng.

• Business Swedens Jan Larsson. Ulrica Mässing som (s)tyrelseordförande rekryterade Stefan Löfvéns f.d. kampanjgeneral som ny VD. Det osar katt. Gör en genomlysning om verksamheten lever upp till resultaten.

• Arbetsförmedlingen. Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson lovordade nyligen gamla fackpampar i AF:s styrelse. Det hade varit en sak om myndigheten gör enastående resultat. Vilket inte är fallet. Gör en omstart.

• En rad statliga företag bör prövas mot nya ägare. Take your pick.

Staten behöver krympa sina utgifter i samma anda som svenska hushåll. Vad får vi för pengarna? Här är ett antal överflödiga exempel:

• Delegationen för unga i arbete (DUA). Detta är ett arv efter S-regeringens floppartade satsningar på ”traineejobb” och ”snabbspår” under Löfvéns första mandatperiod. Utfall mycket begränsat. Lägg ner.

• Segregationsmyndigheten Delmos. Här har regeringen redan signerat slutgiltigt bokslut. Gott så.

• MYNAK. Skandalomsusade ”arbetsmiljöinstitutet” i Gävle har löpt gatlopp på grund av bristande ledarskap och dålig arbetsmiljö. Dags att säga farväl.

• JÄMO. Ideologiskt drivna myndigheter rimmar illa med Axel Oxenstiernas intentioner om professionalism och objektivitet. Dags att begrava genusmyndigheten i Göteborg.

• Finansiering till regionala skyddsombud. ESV konstaterade redan 2010 att det fanns stora frågetecken vad gäller de drygt 100 miljoner kronor som årligen går till att finansiera fackens ombudsmän som leker kvasi-myndigheter. Dags att strypa kranen.

En svensk borgerlig regering kan aldrig påverka världskriser, ej heller vilka problemområden som ärvs från tidigare regeringar. Däremot kan man göra något åt att stilla borgerliga väljares aptit på taktiska frihetsreformer och samtidigt värna skattebetalarnas pengar. Samt låta meritokrati komma först.

Så låt underbara hundra nya dagar prägla vintermånaderna. Det krävs för att återta initiativet.

God jul.

Edward Hamilton är egenföretagare och styrelseledamot för Moderaterna Östermalm (Oscar Norra)