Edward Hamilton: Vårda svensk kriminalvård
Sveriges kriminalvård lovprisas av den tidigare Tory-ministern Rory Stewart i en färsk politisk memoar. Som tidigare fängelseminister försökte han att värva den svenska Kriminalvårdens generaldirektör för att styra upp Storbritanniens dysfunktionella anstalter. Men för att klara en snabb och kraftig fängelseexpansion krävs nya och kostnadseffektiva metoder.
För den absoluta majoriteten stannar kontakten med kriminalvården vid att titta på TV-serien ”Huset” och dess rafflande skildring av ett danskt fängelse i förfall. Skådespelare David Denciks dubbelspelande ger en gastkramande känsla i en melankolisk fängelsemiljö. Även om berättelsen är fiktiv ger dramat ett varningens finger om droger, våld och korruption som får överhanden på fängelseanstalter.
I det verkliga livet pågår ett paradigmskifte i svensk kriminalpolitik. I takt med att straffskärpningar får verkan under mandatperioden kommer antalet fångar i häkten och fängelser att öka markant. Kriminalvårdens generaldirektör beskriver läget som ”den största förändringen i modern tid i kriminalvården” (SR, 13/1).
I krassa siffror behöver kapaciteten öka från dagens till 9 000 interner, till 27 000 fångar inom tio år. Ett högt scenario pekar på uppemot 35 000 interner om tio år. Nya anstalter behöver byggas och underhållas. Antalet anställda kriminalvårare behöver fördubblas. Hela 15 000 personer behöver rekryteras. Kostnad: dagens 18 miljarder kronor i anslag för Kriminalvården förväntas öka till 40 miljarder kronor år 2033.
I höstas släpptes den f.d. brittiske ministern Rory Stewarts memoarer titulerad ”Politics on the Edge”. Han var Member of parliament mellan 2010 och 2019. Hans skandalomsusade bok är mest känd för dess ingående vittnesmål från politikens hjärta. Förutom ett antal politiska karaktärsmord inom Tories belyser boken ett antal allvarliga brister inifrån Westministers och Whitehalls maktkorridorer.
I mitten av boken ger Rory Stewart en lika analytisk, levande som deprimerande crash course i ämnet Storbritanniens fängelseanstalter. Han var under ett och ett halvt år Minister of prison and probation i Theresa Mays regering.
Han tar över ett system som han liknar vid viktorianska fängelsemiljöer på slutet av 1800-talet. Våldet mellan interner och mot anställda ökar för varje år. Drogerna flödar in på anstalterna, ofta via drönare. Fängelsesystemet är gravt underfinansierat, underdimensionerat och liknas vid ett konkursbo. 80 000 interner utför 30 000 övergrepp per år och situationen förvärras för varje år som går.
Stewart är modig och går ut publikt med att han kommer att avgå inom ett år om inte resultaten förbättras. Det samlade trycket gör att nya metoder och analyser kommer fram. Han äskar pengar för att säkra upp genomsökningsinstrument vid landets tio största fängelser som han mikrostyr genom digitala jämförelsekartor, tydliga indikatorer och mål.
I en intressant passage pekar Stewart på den svenska kriminalvården som kombinerar både medmänsklighet och hårda tag. En kultur och ett ledarskap som framodlat en professionell yrkesroll. Narkotikainnehav på svenska fängelser är nära noll. Den svenska kriminalvården inhyser en ordning där personalen – inte fångarna – styr verksamheten.
Rory Stewart försöker till och med att rekrytera den svenske generaldirektören för Kriminalvården (!):
”My model here was Nils Öberg, whom I tried, unsuccessfully, to bring in to run the British prison service”. (Idag är Öberg GD för Försäkringskassan).
Till slut lyckas hur som helst Stewart med det omöjliga och får ner antalet överfall med en femtedel. Han tvingas inte avgå och går vidare till nästa ministerpost.
Vad gäller nya metoder för att axla myndighetsansvaret pekar Stewart på stundtals stora skillnader bland de brittiska anstalterna. Han pekar på ett exempel i Liverpool där en privat fristående fängelseaktör levererar klart bättre resultat, till lägre kostnad. Samtidigt kritiserar han allt för resultatdrivna program som drivs i privat regi vad gäller till exempel rehabilitering (Programmet heter Social Impact Bonds).
Icke desto mindre är hans vittnesmål om driftform intressant. Svensk kriminalvård har idag kommersiella inslag vad gäller exempelvis fastighetsägare. Men ska man fyrdubbla kapaciteten behöver politiken titta på innovativa lösningar som omfattar flera delar, till exempel fristående drift- och bemanningsaktörer.
En väl fungerande kriminalvård handlar inte enbart om att ge interner ett drägligt liv, utan är också avgörande för att hålla återfallsbrottslighet på en låg nivå. Myndigheten lyfter fram sysselsättning och utbildning som recept för att minska våld och återfallsförbrytelser.
I Storbritannien är 45 procent återfallsförbrytare inom ett år, 58 procent för interner med kort fängelsestraff. I Sverige är hamnar 31 procent av internerna i återfall.
Svensk kriminalpolitik har de senaste åren vägt tungt mot inkapacitering – att kort och gott få bort grovt kriminella från gatan. Det är sannolikt rimligt, givet vårt prekära läge med allvarlig gängkriminalitet. Men för att vi inte ska hamna i en brittisk fängelsemisär som Stewart beskriver behöver alla aspekter vägas in.
Ett dåligt anstaltssystem leder sannolikt till mer kriminalitet och större samhällskostnader. En utbyggnad av anstaltskapaciteten behöver ske på ett smart sätt. De goda delarna i svensk kriminalvård behöver vårdas.
Edward Hamilton är styrelseledamot M Östermalm (Oscar Norra) och egenföretagare
Källor:
Kriminalvårdens kapacitetsrapport 2024–2033 (15/12, 2023)
Stewart, ”Politics on the edge” (2023)
Sveriges Radios Lördagsintervju med Kriminalvårdens generaldirektör Martin Holmgren (13/1, 2024)