Efter pandemin, mer demokrati

Precis som alla andra stora sammankomster fick årets Copenhagen Democracy Summit ta steget ut i cyberrymden. Det är en självklarhet att inte samla världsledare under en pandemi, ens för att diskutera demokratis framtid. Och vissa fördelar har det ju, materialet och diskussionerna blir på nätet tillgängligt för så många fler. Samtidigt förlorar man det öppna och raka samtalen, småpratet i kaffekön, de oväntade mötena i hissen. Alla de där personliga relationerna och sociala smörjmedlen som utgör den inofficiella grunden för den internationella diplomatin.

Kluvenheten skulle kunna illustrera en av demokratins stora utmaningar. Hur involverar man fler i processen, utan att förlora tilliten som de personliga relationerna ger?

Alliance for Democracies, Danmarks tidigare stadsminister och före detta generalsekreteraren för NATO Anders Fogh Rasmussens tankesmedja, som organiserar konferensen genomför också en av världens största årliga globala opinionsundersökningar om människors syn på demokrati. Årets undersökning visar att inte ett enda land lyckas göra medborgarna nöjda med mängden demokrati – ingenstans svarar de tillfrågade att landets demokrati ligger på en motsvarande eller högre nivå av demokrati än man skulle önska. Värdlandet Danmark är ett av de länder där glappet är minst.

Än värre är kanske att 43 procent av de tillfrågade globalt anser att deras regering bara tjänar en minoritet. Flera stora demokratier återfinns bland de länder där detta tycks vara en majoritetsuppfattning bland de tillfrågade, däribland Frankrike (54 procent), Spanien (52 procent) och USA (52 procent). I Sverige är siffran 32 procent.

De demokratiska väst står inför stora utmaningar. Hotet från totalitära stater, inte minst Kina och Ryssland, växer inhemsk radikalisering och extremism – så väl religiös som politisk – vädrar morgonluft, därtill en global pandemi och de ekonomiska effekter COVID-19 lämnar i sitt spår. Mot de akuta hoten ter sig kanske legitimitetsproblemet som mindre allvarligt. Men utan legitimitet och förtroende är demokratin intet, och dess fiender vinner på walk over.

Mot hotet från en osynlig fiende står sig grundläggande rättigheter förvånansvärt slätt, också bland de som normalt ivrigt försvarar friheten. Och visst krävs avvägningar i sjukdomens spår, men enkla är de aldrig.

”Under återhämtningen från COVID-19 bör regeringar fråga sig själva hur de kan lämna åter mer frihet än de lånat, en demokratisk återbäring” sa Fogh Rasmussen i sitt inledningsanförande.

Han konstaterande att västvärlden lider från förlamande tvivel på sig själv,  ett fenomen där hälsosam självkritik har förvandlats till ohälsosam underskattning av våra värden.

Men det är värden värda att kämpa för, värden att vara stolt över. Kanske ligger nyckeln till en ljusare framtid för det demokratiska väst som en gång så självklart varit en förebild där. För trots våra brister tål alternativen knappt att tänkas på.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift