Eklund & Larsson: Ingen vet vad vi ska göra åt utanförskapet

Är välfärd välgörenhet? Vår välfärdsstat kan för all del förstås som en lösning på de arrangemang vi annars skulle behöva besörja via civilsamhället. Det är dock mer upplysande att förstå vår välfärdsmodell som en serie försäkringslösningar. Grunden är reciproka åtaganden om att hjälpa varandra vid behov. En sak vi vet om sådana uppgörelser är att människor tröttnar på att betala för dem om uppfattningen att andra överutnyttjar systemet blir välspridd. För att kunna fungera behöver alltså försäkringssystemet Sverige en relativt hög grad av självförsörjning bland sina kunder.  Så bör vi förstå att Regeringen tagit ännu ett steg mot ett fokus på självförsörjning i och med ”vårbudgeten” 2024. Det är ett sätt att, som det heter, hålla ihop landet.

Den höga svenska tilliten har gjort att en bred allmänhet har accepterat att betala för andra som försöker göra rätt för sig. Men att vi köper försäkring för oss själva i en oviss framtid är enligt vårt synsätt än viktigare. Att vår välfärdsstat mest har sysslat med att fördela resurser inom den breda medelklassen är på så sätt en styrka. Systemet riskerar dock att krackelera när nämnda medelklass börjar leva i uppfattningen att stora delar av välfärdsstatens tjänsteutbud och omfördelningar går till andra grupper, och i synnerhet om dessa grupper är enkelt identifierbara. Självförsörjningsfrågan är på så sätt tätt sammankopplad med frågan om invandring från icke-västerländska delar av världen på ett sätt som nu tas på ökande allvar inom politiken.

Om detta handlar vår bok, Det nya utanförskapet—Självförsörjningens utveckling och välfärdsstatens framtid (Ekerlids, 2023). Sveriges utanförskap, mätt som personer som ej är att betrakta som självförsörjande, växer måhända inte, i alla fall inte just nu. Men det håller på att bytas ut och riskerar nu att permanentas längs problemets etniska och geografiska dimensioner. I takt med att detta blir uppenbart måste vi ställa frågan om vad utvecklingen gör för tilliten till våra välfärdsarrangemang. Kan välfärdsstaten överleva en situation där icke-västerländska invandrare dominerar utanförskapet? Vi är inte där än, men stora delar av landet är redan bekanta med en sådan situation.

På så sätt är det som sker något av en omvändelse under galgen. När det utbredda utanförskapet och avsaknad av självförsörjning bland personer med utländsk bakgrund nu uppmärksammas på nationell nivå har det på flera platser varit vardagsmat under lång tid. Detta gäller inte bara det som i vardagligt tal kallas utsatta områden. I ett växande antal kommuner dominerar redan icke-västerländska invandrare utanförskapet.

Välfärdsstatens sammanhängande kitt är bräckligt, och hoten är till stor del av ”tandkrämskaraktär”. Väl de är ute ur tuben, är de fasligt svåra att stoppa tillbaka. En fullödig analys av utanförskapet och dess verkningar är en god start. Men vi bör tala klarspråk: ingen vet egentligen vad vi ska göra åt det nya utanförskapet. Egentligen vet vi bara att vi behöver lösningar som sträcker sig över flera politikområden och geografier. Men skuldsedeln som följer på många års slarvig och vårdslös politik skrivs fortfarande, och risken är att tidigare heliga kor kommer behöva väga lätt de kommande decennierna.

Johan Eklund är professor vid BTH och JIBS och chefekonom för Sydsvenska Industri- och Handelskammaren & Johan P Larsson är ekonomie doktor i nationalekonomi, forskare vid Ratio och Associate Professor of Economics and Public Policy vid University of Cambridge