Elefanten på zoomsammanträdet

Kampanjen fortsätter. I tisdags kväll var det dags för debatt om hotet mot demokratin i Aktuellt i SVT. Försvarsminister Peter Hultqvist hade skrivit en artikel i en av hemlänets tidningar, där han beskrev det hot mot demokratin som planerna på samarbete mellan M, KD och SD tydligen utgör. Dessutom hade han beskrivit SD:s företrädare som grisar. Ett annat tungt argument var att sverigedemokrater använt krigsretorik för att beskriva den politiska kampen – ett inte alltid passande men ofta förekommande stilistiskt grepp i alla partier.

Journalisten förlorade tidigt kontrollen totalt. Hon vågade inte ens försöka styra intervjun. Det kan vara en fördel när man är minister i statens egen TV. Trots detta lär de flesta ha uppfattat Jimmie Åkesson som kvällens vinnare, när han efterlyste en mer seriös och saklig ton i debatten.

SD:s anhängare får vara försiktiga i framtiden. Ett förfluget ord om att maten i riksdagsrestaurangen eller – hemska tanke – stämningen i partigruppen, skulle vara ”kanon”, kan mycket väl leda till nya förhör i public service.

Det är uppenbart att smutskastning av SD är en viktig del av socialdemokratins aktuella strategi. Trots att det inte fungerade så bra i valet 2018 och av många ses som ett sätt att ge SD mer sympati, snarare än mindre.

Tyresös kommunfullmäktige är säkert inte den enda valda församling på lokal nivå, där (S):s företrädare testat metoden. På mötet i januari gick det sådär. Angreppen på SD närmade sig tidvis gränsen för vad som måste betraktas som rena trakasserier. I ärlighetens namn ska dock noteras, att värst av alla var en otroligt energisk ledamot från MP.

Debatten blev lång, otrevlig och osaklig. Poängen var att alla som inte helt ställer sig bakom det lokala minoritetsstyrets integrationsarbete i alla dess delar, har en dold halvrasistisk agenda. Tonen låg på en nivå som knappast kommer att öka intresset för att engagera sig i den lokala politiken. Många har, över partigränserna, efteråt konstaterat att vi inte kan fortsätta att föra den lokala debatten på det här sättet.

Förutom att den socialdemokratiska kampanjen riskerar att skapa problem för rekryteringen till, och intresset för, det lokala demokratiska arbetet, bygger den på en grov förfalskning av verkligheten. Myten om att (S) skulle ha större demokratisk trovärdighet än andra partier håller inte.

SD har förvisso ett mycket problematiskt förflutet. Partiet grundades bland annat av nazister och har ägnat mycket energi åt att successivt bli mer eller mindre rumsrent. Idag är det dock ett annat parti än den samling av rasister och rättshaverister som Jimmie Åkesson en gång anslöt sig till.

Övriga partier, möjligen med undantag för Liberalerna och KD, har alla ett antal skelett i garderoben. Moderaterna gav upp motståndet mot demokratin för drygt hundra år sedan. Vänsterpartiet hyllade fortfarande kommunistdiktaturerna i Östeuropa när Berlinmuren föll 1989. Centerpartiet hade på 1930-talet en syn på raser som ingen demokrat idag skulle acceptera.

Socialdemokraterna har ungefär samma historiska problem som Centerpartiet. Skillnaden är att (S) även idag agerar på ett sätt som kan ifrågasättas. Inget annat parti har haft så nära band med islamister, även om MP har agerat på ett liknande sätt i mindre skala. Här måste socialdemokratin göra sin hemläxa, innan den kan ha någon som helst rätt att ifrågasätta andra partiers demokratiska trovärdighet.

Socialdemokrater för Tro och Solidaritet har sedan länge öppet samarbetat med grupper som stått nära Islamska Brödraskapet, en extrem grupp inom islam som bland annat står för antisemitism och homofobi. Detta har skett för att ge (S) röster och ge även extrema muslimer förtroendeposter i kommuner, regioner och riksdag. Resultaten har inte imponerat – bland annat för att de flesta muslimer inte identifierar sig med de här extrema grupperna – men det gör inte agerandet mindre förkastligt.

SSU Skåne har varit ett tydligt exempel på samma tendens – att (S) för att vinna röster bland muslimer har accepterat åsikter och beteenden, som i alla andra sammanhang skulle ha varit helt oacceptabla. Inom SSU Skåne har antisemitism, hat mot Israel och homofobi under en tid varit accepterat och motståndare har utsatts för hårt tryck.

Inte heller i Malmö har socialdemokraterna orkat hålla rent mot åsikter som ingen partimedlem i något annat sammanhang skulle tillåtas framföra. Malmö har många goda sidor men stadens judars situation väger tungt i den andra vågskålen. Redan Barack Obama skickade sin expert på antisemitism till Malmö, för att utreda vad som egentligen händer i denna stad som nästan alltid styrts av socialdemokraterna.

Det är ibland svårt att integrera nya grupper i ett land. Det skulle det vara även om inte vårt land till stora delar fört en misslyckad integrationspolitik. Det finns också en poäng i att även människor som ibland har konstiga åsikter, får en plats i det demokratiska systemet. Bland annat i förhoppningen att de på sikt ska förstå varför just dessa idéer inte passar in i vårt samhälle. Inga åsikter är förbjudna – vad det handlar om är att den som har extrema uppfattningar inte kan räkna med att få vara med om att styra vårt land. Det är dock något helt annat att låta sitt ungdomsförbund ropa ”krossa sionismen” på 1 majmöten, utan att någon tydligt deklarerar var gränsen går, för de som vill vara aktiva i det ledande partiet i rikets tredje stad.

Det skorrar väldigt falskt när ett parti som inte tar antisemitism och homofobi på allvar inom sina egna led, vill utmåla flera av sina politiska konkurrenter som demokratiskt opålitliga. När det parti som aktivt försökt erbjuda extremister en väg in i svensk politik, hävdar att det stora hotet är ett framtida budgetsamarbete mellan Ulf Kristersson, Ebba Busch och Jimmie Åkesson.

Oavsett vad man tycker om det moraliska i socialdemokratins försök att framställa M och KD som demokratins dödgrävare så lär det inte fungera. Att närmast trakassera demokratiskt valda lokala företrädare för SD, samtidigt som M och KD utsätts för orimliga angrepp, kommer mest av allt att gynna de sverigedemokrater man påstår sig vilja bekämpa. Det kommer inte att stärka varken demokratin eller det folkliga engagemanget för densamma. Det engagemanget måste vi alla värna – oavsett vilket parti vi sympatiserar med.

Mats Fält (M) är förtroendevald i Tyresö kommun