Emil Nilsen: Dousa ger en mörk bild av verkligheten – men också hopp

Det räcker med att läsa två och en halv sida text av Mass-integration (Timbro förlag) innan Benjamin Dousa sammanfattar boken i en, vid första blicken oansenlig, mening. Jag visste inte det när jag läste orden, men de låg kvar likt resonansen från en säckpipa. Tonen hängde med i bakgrunden genom samtliga sju kapitel. Ibland högt och klart klingande, ibland subtilt och avvaktande men ändå ständigt närvarande.

Sverige har svikit invandrarna.

Benjamin Dousa skriver utifrån egen erfarenhet. Han är uppvuxen i ett av de områden som nu klassas som särskilt utsatta och han bodde kvar i ett intilliggande område fram tills att en handgranat i trappuppgången bredvid fick honom att till slut flytta. Redan i en intervju med SvD 2019 berättade han att det inte var aktuellt att bilda familj i Kista. Med barn i bilden skulle flyttlasset packas och Järvafältet försvinna i backspegeln.

Bokens undertitel är Enkelbiljett från utanförskapet och det är tydligt från start att författaren funderat en hel del på de reella orsakerna till de problem som växer i utanförskapsområdena och hur dessa – initialt – skulle kunna mildras och till slut lösas. Det första steget på vägen mot lösning är att korrekt analysera problemet – och här blir läsningen stundtals riktigt jobbig.

Det är en mörk bild av verkligheten vi serveras. Betydligt mörkare än den vi vanligtvis får via den dagliga rapporteringen, vilket också beskrivs i boken. Våldet, bomberna, drogerna och morden har absolut inte gått obemärkt förbi. Men när de berättas ur det vardagliga perspektivet blir det läskigt.

Att det ens kan vara så att det som borde kallasbombdåd eller mordförsök benämns som sprängningar, och att det är ord som ger sken av att detta skulle kunna vara en vardag. Vardagen för strävsamma människor vars företag blir rånade så pass många gånger att inget svenskt försäkringsbolag vill ha dem i kundstocken.

Boken blir stundtals så passoförblommerad i beskrivningen av våldet att jag får lägga den ifrån mig och tänka på något annat.

Vardagen för de som kommer hit på flykt, och hur volymerna gör att inte ens de mest välvilligt inställda tjänstemännen på migrationsverket har en chans att hjälpa till på riktigt. Vardagen där Svenska för invandrare inte är i närheten av att fungera som den språkutbildning det en gång var menat att vara.

De som lever i konsekvenserna, och får ta smällen, av allt detta är inte bråkstakarna. De är den tysta majoriteten. De är de som vill göra rätt för sig. De som vill försäkra sin butik, slippa oroa sig för handgranater i trappuppgången och att det är deras son som begravs nästa gång.

Meningen ekar i mitt huvud;

Sverige har svikit invandrarna.

Allt är inte mörker. Dousa presenterar flera förslag på lösningar i varje kapitel. Att lösningarna bär en tydlig prägel av författarens bakgrund inom Moderaterna bör inte överraska någon. Varje kapitel avslutas med rubriken Konkreta reformer där en punktlista väldigt pedagogiskt sammanfattar både problem och lösningar på dessa.

Ambitionen att skriva enkelt blir ibland väl påtaglig när texten formas lite väl pedagogiskt, både i kapitlen och i punktlistan. Det ger en smak av Klartext i P4 som stundtals hänger kvar in i nästa del av boken. Vidare öppnar författaren upp för kritik från sina politiska antagonister på vänsterkanten då han ibland använder skräckexempel för att hamra hem sina poänger. Detta är varken ovanligt eller oväntat men boken hade blivit svårare att värja sig mot utan dessa.

Trots att boken bitvis målar upp en skrämmande mörk bild av verkligheten inger den även hopp om en ljusare framtid. Det finns lösningar om man vågar se verkligheten som den är. Det största problemet är att de som borde läsa den här boken säkerligen inte göra det. De sitter kvar inmålade i ideologiska hörn, avfärdar Dousa som ett högerspöke och är inte redo för den prestigeförlust det skulle innebära att erkänna att man har haft fel.

Tills de är redo att kliva ut ur hörnet och ta ansvar så ljuder samma ton mellan de höga husen i utanförskapsområde efter utanförskapsområde.

Sverige har svikit invandrarna.

Emil Nilsen går SNBs Skribentskola 2022