En annan bunkermentalitet

Andra världskrigets mest fascinerande gestalt, Winston Churchill, pryder omslaget på Richard Holmes bok “Churchills bunker. Det hemliga högkvarteret i London” som i höst kommit ut i svensk översättning på Lind & Co. Ola Mårtensson har läst en historisk redogörelse för den underjordiska stridsledningscentral från vilken England vann kriget.

Det man så här knappt åttio år efter krigsutbrottet skulle kunna kalla världskrigets uppladdning beskrivs i början av boken. Därefter tas läsaren med på en kronologisk resa där turerna före och under bunkerns tillkomst, (Cabinett War Rooms), som fungerade som ledningscentral under andra världskriget beskrivs detaljerat. Vidare fortsätter boken via krigsutbrottet 1939 och premiärministerskiftet 1940, genom kriget och avslutas med ett kapitel om hur dessa lokaler och som en gång utgjorde ett centrum i motståndet mot Nazityskland numera blivit till ett välbesökt museum i Imperial War Museums regi.

En mängd personer med befattningar inom stats- och militärledning och premiärministerns stab passerar revy, liksom möten, konferenser, enskilda sammankomster och resor. Dessvärre gör bokens korta format (knappt 200 sidor) framställningen alldeles för översiktlig och korthuggen.

Även om det är tveksamt om boken tillför något nytt för läsare med stort intresse för och stor kunskap om Winston Churchill är det en någorlunda balanserad bild av världsledaren som träder fram. Dock lär väl Churchills excentriska drag aldrig kunna beskrivas som särskilt nyanserade eller modesta:

“Strukturen för krigsledningen må ha varit ett exemplariskt förvaltningssystem, men i praktiken var det spetsat med dynamisk kraft och excentricitet. Parallellt med och inflätat i de formella strukturerna, utskotten och beslutsfattandet fanns vad som bäst skulle kunna beskrivas som Churchills hov. Där ingick inte bara hans handsekreterare, släktingar och favoriter bland vänner och rådgivare, utan också ministrar, statstjänstemän och högre officerare, vilka lockades av dess tjuskraft. Som vid ett medeltida hov tvingades hovfolket dansa efter monarkens dygnsrytm: medlemmar i den inre kretsen kallades till premiärministerns sovrum för att möta den store mannen i arbete med sina dokumentskrin eller tvingades hålla sig uppe till in på småtimmarna medan de halvsovande lyssnade på hans utläggningar.”

Beskrivningar av Churchills vanor och ovanor tröttnar inte undertecknad på att ta del av. Dock finns det bra mycket mer sammanhängande och detaljrika skildringar av detta än de i denna bok.

Holms “Churchills bunker. Det hemliga högkvarteret i London” är ingalunda en bok låta vara oläst, men den skulle nog bäst passa som ett komplement under en Londonhelg i världskrigens eller Churchills tecken.

Ola Mårtensson är konservativ skribent och en av initiativtagarna till Svenska Winston Churchill Sällskapet