En attack på det fria samhället
I går mördades den brittiska parlamentsledamoten Jo Cox utanför ett bibliotek i den lilla staden Birstall i norra England. Hon var på väg från ett möte med sina väljare inför nästa veckas folkomröstning om Storbritanniens framtid i EU när en man sköt och knivhögg henne på gatan, strax innan klockan ett på dagen. Hon dog senare av sina skador, 41 år gammal, och lämnar efter sig make och två små barn.
Mördaren ska skrikit ”Britain first” när han attackerade, vilket kan peka på ett politiskt motiv. Cox kampanjande mycket aktivt för ”remain”-sidan. Polisen har arresterat en man som uppges ha högerextrema sympatier, men som också beskrivs som en udda ensling.
I måndags kväll mördades polischefen Jean-Baptiste Salvaing utanför sitt hem i en förort till Paris. Därefter tvingade sig gärningsmannen in i bostaden, mördade Salvaings sambo Jessica Schneider, och tog parets treåriga son som gisslan. Barnet fritogs av polis, och klarade sig utan fysiska skador.
I samband med fritagandet omkom gärningsmannen. Han livesände dådet på Facebook och svor upprepade gånger sin trohet till terrorsekten Daesh, och har tidigare avtjänat ett fängelsestraff för samröre med en islamistisk terrorcell baserad i Pakistan.
Ingenting tyder på att morden har någon koppling. Tvärt om tycks motiven i båda fall så här långt tydliga, och gärningsmännen tillhör vitt skilda politiska grupperingar, även om det i båda fallen ser ut att handla om extremister och fanatiker.
Men dåden har ett gemensamt: de är båda attacker på det fria, demokratiska samhällets yttersta representanter. Parlamentsledamoten som stiftar lagarna, och polisen som upprätthåller dem.
Främst var det naturligtvis mord på individer. I Storbritannien finns nu ytterligare två små barn vars mor våldsamt rykts ifrån dem, en man som aldrig mer får hålla om sin hustru. I Frankrike ett litet barn som är svårt traumatiserat, och som berövats båda sina föräldrar.
Men mycket tyder på att det var i sin yrkesroll de attackerades, och det gör dåden till mer än mord.
Vare sig Storbritannien eller Frankrike är främmande för politiska våldsdåd, ändå kommer veckans brutala händelser få efterdyningar långt större än vad vi förmodligen förmå se idag.
Efterdyningar som kommer skölja också över Sverige, för trotts att vi sett två statsråd mördade i modern tid kom aktivister i veckan åt att klättra upp på Rosenbad med en banderoll, och misshandlade skyddsvakterna på platsen under aktionen.
Aktivisterna greps, men fick breda ut sig i såväl public service som privatägd media under eftermiddagen – trotts att de tagit sig rätten att sätta sin egen hjärtefråga över alla vår andras tillgång till vår gemensamma maktapparat. Det finns ingenting oförargligt i det.
Vi talar mycket om politikerförakt, om polishat, om korruption och maktfullkomlighet och förlegade värderingar. Men våra folkvalda bär ett tungt ansvar för samhällets utformning och välgång på sina axlar, och polisen tillsammans med militären bär ansvaret för dess säkerhet och dess trygghet.
En attack på någon av dem är en attack på samhället i sig. Och det demokratiska samhället attackeras nu från flera håll.
Måtte vi stå pall.
Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift