En Camel utan filter, tack!

Visst vill vi alla vara goda debattörer på Internet, när vi talar politik på Facebook eller kommenterar partiledardebatten? Ändå kan det sluta man att man upptäcker att man själv, åtminstone ibland, är ett av trollen. Peter J Olsson har läst Andreas Bergh Två filter.

Självfallet ska vi agera som goda samhällsmedborgare och både se till motståndarnas bästa argument och tilltro honom de bästa avsikter samtidigt, som vi ser till argumenten och ändrar oss när vi överbevisas.

På annat sätt gör bara hemska troll – säkert betalda av Putin också.

I verkligheten kan det sluta man att man upptäcker att man själv, åtminstone ibland, är ett av trollen – och helt utan främmande sold. Det är lite knepigt med Internetdebatter. De riskerar att ta fram det sämsta av oss alla. Man får använda rätt mycket kraft för att inte hamna i känslosamma och intoleranta utbrott.

När Andreas Bergh, välkänd nationalekonom från Lunds universitet, tar sig an frågan är det därför en välgärning. I ett avslutande kapitel – tillagt efter önskemål av utgivaren fick vi höra på boklanseringen i Malmö – listar han ett antal ”dygder för en uppkopplad tid”. Dessa är väl värda att läsa då och då och försöka att tillämpa. Inte så märkvärdiga kanske, mer en variant på hederlig debatt vilken som helst: Ge akt på din okunskap och respektera fakta, bli gärna en välvillig ”moderator” som hyfsar debatten genom att lyfta fram båda sidors bästa argument. Respektera dem som byter åsikt i skenet av nya omständigheter, även politiker!

Bra, välgörande och behövligt, får man väl säga om proklamerandet av dessa dygder.

Men huvudsyftet med Berghs bok är lite mer deprimerande. Han ser att våra ställningstaganden påverkas och förvrids av två filter, vilket gett boken dess namn: ”Två filter. Varför du har fel om nästan allt, men ändå inte vill ändra dig.” (Liberal idédebatt, 2017 – specialutgåva av Liberal Debatt)

Dessa filter har samma namn som den filterdebatt som funnits om sociala medier. De ”filterbubblor” som Eli Pariser myntade 2011 som namn på tendensen att vi genom egna handlingar men framförallt hur algoritmer för sökmotorer och sociala medier tenderar att ge oss det vi vill ha, och samma av det vi redan tycker. Omdömet av dessa är inte entydigt, och kanske mer beroende av vår egen benägenhet att ta till oss fakta och åsikter som bekräftar oss och bortse från slaven som viskar på triumfvagnen.

Detta är inte samma sak som de filter Bergh talar om men han menar att den kan förstärka de effekter man ser.

Berghs filter handlar också egentligen mest om inbyggda mekanismer hos oss som förstärks av media. Det första är negativism. Vi tenderar att hellre tro det sämsta om verkligheten, vi ser hot där de kanske inte finns helt enkelt. Och som Andreas Bergh och andra visar så leder det bland annat till att vi har en felaktig bild av världen inte minst från debatten om global rättvisa: Vi tror till exempel att fler av jordens befolkning är fattiga än vad som är fallet (det har uppstått en stor global medelklass) , vi tror att kvinnor får betydligt sämre utbildning än män (7 år i snitt mot 8 för män). Och vår egen längre utbildning tycks inte hjälpa.

Världen blir bättre, men vi ser inte det på grund av vår benägenhet att tolka allt till det sämre. Som Bergh påpekar kan en allmän svartmålning dessutom göra det svårt att se de verkliga problem som ändå finns.

Negativismen finns säkert. Och är helt begriplig evolutionärt. Det har enorm överlevnadsfrämjande effekt att inte missa något hot även om det innebär att man ser några faror som inte finns.
Berghs andra filter kallar han ideologism, det vill säga att vi inordnar verkligheten efter vår ideologiska förförståelse. Där han exemplifierar med synen på om det är marknadsekonomi eller välfärdsstat som ger ett gott samhälle. Och där han åtminstone i föreläsningen menade att båda har fel och att ett gott samhälle där människor samarbetar fredligt ger marknadsekonomi och en relativt stor välfärdsstat. (Vilket man kan undra hur det stämmer med den svenska historien: Vi har haft ett välordnat samhälle där människor samarbetade, ändå var det inte förrän de liberala reformerna i mitten på 1800-talet som den ekonomiska utvecklingen tog fart; och den stora staten, den kom hundra år senare.)

Andreas Bergh har skrivit en insiktsfull och tankeväckande bok som innehåller mycket som är värt att begrunda. Det kanske inte uppfyller det han själv sa vid boklanseringen ungefär att man tror vid varje bok att manuttömt ämnet fullödigt. Det har han inte, men det gör boken ännu användbarare. För den väcker tankar, energiska bejakande huvudnickningar, men också invändningar. Och frågor.

Det hade varit intressant om Bergh hade diskuterat Jonathan Haidt, som också behandlat – och agerat – med anledning av polariseringen i USA. Haidts bok The Righteous maid från 2012 noterar att det finns genuina moraliska värderingsskillnader mellan de grupper som i USA kallas konservativa (höger) och liberala (vänster). Värderingarna är delvis intuitiva och mycket stabila och han identifierar ett antal områden av värden som i olika grad påverkar vår världsbild. Den i grunden vänstersinnade Haidt noterade att högern vägde fler värden mot varandra och att högern därför ofta hade lättare att förstå vänstern än tvärtom. Efter det har Haidt engagerat sig för ett bättre debattklimat, främst på universitet och högskolor.

En annan tankelinje är att Bergh i sin argumentation använder frågan om varför vi tror att världen blir sämre, fattigare och mer krigisk när fakta talar för motsatsen, men att han därför menar att debatten blir allt sämre. Håller den senare tesen att prövas mot fakta? Är nyhetsförmedlingen sämre? Är den politiska debatten mindre pålitligt? Är vår verklighetsbild mer fel än tidigare?

Jag vet inte svaret, men nog kan man argumentera för att även meningsutbytena mellan människor som helhet har blivit bättre och mer demokratiska. Vi är bättre utbildade än någonsin och mindre benägna att acceptera vad auktoriteter säger. Teknik gör att det är lätt att gå till förstahandskällor och lätt och billigt att starta en nättidning eller en poddradio från en tvåa i Kroksbäck i Malmö.

Vi hade mängder av faktoider och felaktiga föreställningar förr också. När jag var liten fick man inte bada på en halvtimme efter man ätit ”för då fick man kramp och drunknade” – vilket helt saknade verklighetsstöd. Och debatten behärskades av några få grindvakter, sa dessa nej så släpptes ingen fram. I dag går det inte lika lätt att stoppa diskussioner, och väl är det.

Att det förekommer väldigt mycket dålig debatt, ibland hatfylld och destruktiv, på sociala medier är sant. Frågan är hur det kommer att utvecklas. Internet är som folklig företeelse inte mer än 20 år gammalt. När dagspressens var så ny i Sverige var den också fylld av smörja, hat och personangrepp. Vem vet hur det ser ut om 20 år till?

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne