En förvaltningspolitisk thriller om rikets andra stad

Tidigare i år uppdrog Skattebetalarnas Förening till författaren och docenten Jan Jörnmark att genomföra en granskning av Göteborg. Rapporten som granskningen resulterat i är en förvaltningspolitisk thriller, enligt Christian Ekström.

Göteborg är en politiskt fascinerande stad. Det stora antalet anställda – 54 000 personer att jämföra med Stockholms stads 39 000 – och antalet kommunala bolag – 102 i Göteborg mot Stockholms 17 – får en onekligen att fundera. Kommunala bolag är inte nödvändigtvis fel i sig, men eftersom insynen minskar så är en omfattande bolagisering märkligt. Och trots att goda förutsättningar finns – storleken, hamnen som gör Göteborg till Sveriges centrum för handel med utlandet, de många kunskapsintensiva industrierna, Chalmers och högskolan för att bara nämna några – så är ekonomin usel. Göteborg är Sveriges näst största nettomottagare i skatteutjämningen mellan kommuner. Totalt handlar det 2,5 miljarder kronor varje år.

Till detta ska läggas de återkommande exemplen på skandaler, vanskötsel och omfattande slöseri med skattebetalarnas pengar – uppmärksammat inte minst i SVTs uppdrag granskning för sju år sedan och nu senast i tumultet runt Intraservice – som knappas kan bero på ständig otur. De tyder på ett mönster.

Hållningen från ansvariga politiker är också påfallande lättsinnig. Efter att skandalerna på Intraservice till slut ledde till att ansvarigt kommunalråd fick avgå, presenterade två av stadens ledande politiker – socialdemokraterna Ann-Sofie Hermansson och Birgitta Nesterud – en policy i fem punkter som i huvudsak gick ut på att man ska följa lagar och regler samt att alla ”resor ska fullt ut kunna motiveras, redovisas och förklaras.” Skrivningar som i min värld tyder på en högst märklig internkultur.

Vi på Skattebetalarna hade sedan ett drygt år diskuterat möjligheten att göra en rejäl granskning av Göteborg och upplevde att det i spåren av Intraservice var dags. Men för att inte landa i en lång lista där olika skandaler räknades upp behövde vi rätt person som kunde genomföra granskningen, någon som förutom kompetens också besatt ett stort engagemang. Vi samlade in pengar för att undersöka intresset för granskningen, om än inte hela finansieringen. Gensvaret var starkt och vi bestämde oss för att gå vidare. Vår drömkandidat – Jan Jörnmark – sa ja på stående fot och i onsdags kunde vi presentera den gedigna rapport som är resultatet av granskningen: Göteborg – staden som blev en räknesnurra.

Granskningen – som är en riktig bladvändare, en förvaltningspolitisk thriller – ger en dyster bild och blottlägger de strukturer som skapat så stora problem för Sveriges näst största stad. Rapporten är omfattande och jag vill föga förvånande varmt rekommendera läsning av hela. Men i korthet kan man konstatera att Göteborg, med start i början av 1990-talet genom en rad olyckliga beslut har hamnat i en ond spiral som skapat stora problem.

Några av de exempel på strukturella problem som präglar Göteborg som tas upp i rapporten är:

•En stadsplanering som skapat en geografiskt utsträckt stad med låg grad av förtätning, vilket gjort staden beroende av omfattande trafiklösningar.

•En utträngning av höginkomsttagare till kranskommunerna genom en rad olika politiska beslut vilket dränerat kommunens skattekraft och kraftigt bidragit till dagens situation där Göteborg – trots sina långa historia som industristad och nav för utrikeshandeln – är näst största mottagare i det kommunala skatteutjämningssystemet.

•Bildandet av Västra Götalandsregionen och skapandet av de regionala utvecklingsfonderna som innebär att Göteborg, för att kompensera för bristande resurser, byggt en omfattande och komplex struktur av kommunala bolag.

I rapporten granskas alla dessa skeenden. Men låt oss här koncentrera oss på bolagsstukturen. Sannolikt finns det ingen kommun i Europa, kanske inte i hela västvärlden, som har en sådan tillväxt i den kommunala bolagsverksamheten under 1990- och 2000-talen som Göteborg. Men istället för de innovationer och nya branschkluster som var avsikten kom verksamheten att präglas av att en mängd projekt med synnerligen låg eller till och med negativ avkastning startades.

Exempel som tas upp i rapporten är Nygamla Ullevi, Göteborg Energis regionala gasimperiebyggande och det som kallades ”Sveriges största stadsutvecklingsprojekt” i de Nordöstra förorterna. Till sist var det stadsutvecklingsprojekt som ”placerade Göteborg på kartan”, de kamelfarmen utan kameler som under vintern 2017 till och med nådde den internationella pressen.

Allra mest central för regionstrategin var dock Västlänken, som drygt tio år efter det att den beslutades fortfarande präglar och näst intill förlamar politiken i Göteborg.

Samtliga dessa projekt visade sig vara starkt olönsamma. Eftersom de dessutom band stora mängder resurser såväl ekonomiskt, planerings- som rent stadsutvecklingsmässigt drabbades inte bara strategin utan även kommunens politiska system av en växande kris. En ytterligare negativ konsekvens av den stora bolagsexpansionen var att de ”vanliga” förvaltningarna dränerades på personal samtidigt som deras verksamheter och ansvarsområden blev alltmer oklara och devalverade.

Summerar man dagens läge är det skandaler och publicitet av den här typen som präglar Göteborg, tillsammans med en stark politisk osäkerhet då det inte funnits någon verklig majoritet i kommunfullmäktige sedan 2014. Några resurser att initiera storslagna projekt av den typen som lanserades kring 2005 finns inte längre. Istället präglas planeringen av hugskott och jippoliknande idéer om linbanor och järnvägslinjer som ska byggas under 2030- och 2040-talen.

Vår förhoppning är att rapporten ska bidra till att skapa en insikt om problemen bland Göteborgspolitikerna, men också att politiker och tjänstemän i andra städer kan lära av de strategiska misstag som begåtts och kanske upptäcka liknande tecken i den egna verksamheten. För sådana saknas tyvärr inte, även om omfattningen och skalan är störst i Göteborg.

Christian Ekström är vd för Skattebetalarnas Förening