En fri folkkyrka

GUNNAR HILLERDAL:
En fri folkkyrka
Det vore förfärande, menar rektor Gunnar
Hillerdal i en engagerad artikel, om
svenska kyrkan skulle underkänna kyrkastat beredningens resonemang i religionsfrihets/rågan. M en han förutser, att de
kyrkakommunala organen kommer att
förorda ett fortsatt samband mellan stat
och kyrka. H an vänder sig emot att de ekonomiska konsekvenserna av en skilsmässa
skjuts fram så starkt. Själv är han inte
pessimistisk ifråga om ekonomin, och
han är övertygad om att farhågorna för
glesbygdsbefolkningen och annat, som
skymtat i debatten, är överdrivna. Han
talar varmt för en framtida fri folkkyrka.
Därvid utgår han från andra utgångspunkter än Gunnar Dahmen gjort i sin
artikel i detta nummer av Svensk
Tidskrift.
Svenska kyrkan står vid en skiljeväg. Under de närmaste månaderna kommer ett
stort antal kyrkliga organ att avge remisssvar över kyrka/statberedningens betänkande. Det sker samtidigt med att ett mycket stort antal andra instanser – länsstyrelser, kommunfullmäktige, de politiska
ungdomsförbunden, Sveriges frikyrkoråd
och många andra organisationer – kommer att yttra sig. Det kan redan nu förutspås, att en överväldigande majoritet
bland icke kyrkliga organisationer kommer att förorda en fri svensk folkkyrka.
Det är å andra sidan troligt, att de kyrkakommunala organen med bred majoritet
kommer att förorda fortsatt samband mellan kyrka och stat.
situationen kan komma att bli både
egendomlig och skrämmande. Mycket tyder nämligen på att i varje fall de kyrkakommunala instanserna kommer att underkänna det grundläggande resonemanget om religionsfriheten varpå beredningen
bygger. Eller också kommer man från det
hållet att i stor utsträckning nonchalera
vad en enig beredning sagt om religionsfrihetens krav i det moderna samhället.
Stämningarna från de stora konferenserna
i Malmö och Uppsala nyligen tyder på att
remissvaren från de kyrkakommunala organen kommer att gå i den riktningen.
Enligt min mening vore det en förfä-
rande situation för svenska kyrkan om den,
talande i egen sak, underkänner beredningens resonemang i religionsfrihetsfrå-
gan. Särskilt gäller detta som den egentliga anledningen förefaller att vara otrygghet på det ekonomiska planet.
400
Då den tidigare expertutredningen
framlade sitt slutbetänkande, uttalades
från kyrkligt håll stark ekonomisk oro. Hur
skall det gå för svenska kyrkan om den inte kan räkna med försörjning via en kyrkakommunal utdebitering? Åtskilliga kyrkliga röster, bl a en del präster i inflytelserik ställning, hängav sig åt vad man måste
klassificera som rena skrämselpropagandan. Man talade om en begynnande avrustning av kyrkan, t o m om dödshjälp åt
svenska kyrkan.
Det finns en enkel och talande replik
mot alla sådana röster. Kyrkan är världsvid. Statskyrkosystemet är ett undantag.
Kyrkan lever vidare även i fattiga länder.
Sverige är en av världens rikaste nationer.
Skulle då inte kyrkan kunna leva vidare
här?
Det är för hela debatten om svenska
kyrkans framtid ödesdigert om de ekonomiska frågorna helt kommer i förgrunden.
Det strider mot kyrkans väsen att låta diskussionen präglas av sådana resonemang
och av misstro mot framtiden. För egen
del är jag inte pessimistisk beträffande
ekonomin i en kommande fri folkkyrka.
Ideella rörelser utmanar alltid till engagemang. Eller för att tala med högtidligare
språk : Guds ord finner och söker ständigt
nya bärare.
Men även om man föreställer sig, att en
fri svensk folkkyrka kommer att få det
ekonomiskt betydligt knalare än nu, vore
det ödesdigert att låta farhågorna beträffande pengarna fälla utslaget för ståndpunktstagandet. Lundaprofessorn Gustaf
Wingren, som ännu för ett och ett halvt år
sedan försvarade statskyrkosystemet, har i
en debattskrift »Svaret är ja» (C W K
Gleerup) på tal om kyrkan och pengarna
gått så långt att han sagt: »Det värsta som
kunde drabba svenska kyrkan vore att hon
fick det som hon ville».
Wingren skriver: »Den som vid ett stort
och livsavgörande beslut gjorde pengarna
till huvudsaken, och dessutom fick det som
han ville, när kontraktet gjordes upp, han
kommer att få – pengar, inte mer.» En
kyrka som av ekonomisk rädsla och otrygghet för framtiden går emot religionsfrihetens rimliga krav blir helt enkelt inte
trovärdig.
Religionsfrihet och ekumenik
Den allmänna historien och framför allt
kyrkohistorien visar att ideer endast kan
slås ihjäl med andra starkare ideer. Om
svenska kyrkan lyckas att få de politiska
makthavarna på sin sida och man i början
av 1970-talet struntar i religionsfriheten,
kommer självfallet frågan inte att tystna.
För det första därför att den är en ekumenisk anständighetsfråga. I ett pluralistiskt samhälle är och förblir det en orimlighet att samhället ger ett speciellt generöst stöd till en enda kyrka av evangeliskluthersk bekännelse. Det strider helt enkelt
mot den grundläggande principen om samhällets opartiskhet till livsåskådningsfrågor.
slutbetänkandet hänvisar bl a (sid 59) till
att Sveriges frikyrkoråd 1970 uttalade att
det från synpunkten av religionsfrihet inte
är tillfredsställande att övriga trossamfund, med avseende på relationerna till
staten, är i ett klart ekonomiskt underläge
i jämförelse med svenska kyrkan. Den nuvarande kyrka/stat-relationen innebär också (beredningen sid 51) ett psykologiskt
tryck. Svenska kyrkan har en auktoriserad
ställning i många offentliga sammanhang.
Pluralismen är det moderna samhällets
livsluft. I religiöst hänseende kan vi lugnt
förutspå att den ökar bl a genom invandringen. Om ett per decennier kommer kanske den romersk-katolska kyrkan att vara
den näst största i landet.
Det finns ett viktigt tillägg att göra. Religionsfriheten är för många av svenska
kyrkans egna medlemmar, inte minst i de
yngre åldersgrupperna, en samvetsfråga.
Om kyrkaledningen är ovis nog att inte
beakta detta, kan man förutspå uppslitande inre strider inom svenska kyrkan. Det
är som bekant inte bara de politiska ungdomsförbunden utan även kyrkans eget,
som tagit ståndpunkt för en fri kyrka.
Motsvarande gäller om den kristna studentrörelsen.
Det ur svenska kyrkans synvinkel mycket generösa utredningsförslaget – jag
menar faktiskt att det är generöst – innebär att svenska kyrkan får sin ekonomi garanterad övergångsvis genom fortsatt utdebitering t o m 1992. Vilka återförsäkringar måste man egentligen ha från kyrkligt håll? Låt mig återigen citera Gustaf
Wingren: »Det är från kyrkan svaret nu
kommer. Hon får äntligen börja att tro på
det som hon har talat om så länge : att det
är hon, hon själv som har ordet. Är hennes svar ja, då vet hon redan i dag vad
hon har att göra, att bygga, att bygga på
20 år framåt. Ingen kommer att störa hen- 401
ne medan hon bygger. Det blir ett härligt
och mödosamt liv.»
En fri folkkyrka
Ändrade relationer mellan kyrka och stat
är en stor och viktig samhällsreform. Liksom när det gäller andra betydande reformer är opinionen trög, ofta helt enkelt
därför att människor är okunniga. Opinion skapas ofta av ett fåtal men förmedlas av en större grupp – just de s k opinionsförmedlarna – till de mycket stora
grupper som inte satt sig in i vad frågan
gäller. Det är ytterligt angeläget att just
den modellen får fungera också i kyrka/
stat frågan. Men då måste det ske på ett
helt ärligt sätt, utan skräckpropaganda
och indoktrinering.
Det gäller t ex att vederlägga felaktiga
tolkningar, som ligger nära till hands.
Mycket stora grupper föreställer sig att en
fri svensk kyrka kommer att fungera exempelvis som pingstväckelsen eller Svenska
·missionsförbundet, dvs med bekännelsekrav på medlemmarna. Folkkyrkasynen är
emellertid livskraftigt grundad och företrädd i svenska kyrkan, och det finns ingen som helst anledning att tro att någon
förändring kommer till stånd vid ett annat
organisatoriskt och ekonomiskt system. Det
finns fria lutherska kyrkor på andra håll
i världen som bevisar motsatsen. Den varsamma omsorgen om de sökande kommer
att finnas kvar.
Det gäller att äntligen – i Nathan Sö-
derbloms land – göra allvar av den ekumeniska tanken och tålmodigt söka klargöra, att religionsfriheten och ekumeniken
402
i det nya pluralistiska samhället måste få
konsekvenser för framtiden. Det gäller att
klargöra, att statskyrkasystemet ur världsvid ekumenisk synvinkel ändå är ett ovanligt undantag. Det tog trehundra år innan
den första statskyrkan kom till stånd. Ser
man ut över världskartan i dag är det endast i få länder statskyrkor finns.
En fri svensk kyrka blir handlingskraftig. Det gäller också att klargöra just detta, att endast en fri svensk kyrka blir handlingskraftig. Kyrkomötet har i ett reformprogram kraftigt understrukit önskvärdheten av en central kyrkostyrelse. Det blir
naturligt att en sådan kommer till stånd
i en fri svensk kyrka. Däremot kan den inte skapas inom ramen för fortsatt statskyrkosystem. Det skulle nämligen strida mot
parlamentarismens nu vedertagna grundlagda principer. En central kyrkostyrelse
inom ramen för ett fortsatt statskyrkasystem måste tillsättas av regeringen.
En fri svensk kyrka kommer att äntligen kunna bli en rikskyrka. F n har vi
stifts- och kommunalkyrkor men utan
egentlig samverkan och handlingskraft på
riksplanet. En fri svensk kyrka med central kyrkostyrelse kan på ett helt annat sätt
än exempelvis biskopsmötet, som i dag är
ett inofficiellt organ, planera för framtiden
och handla när det behövs.
En fri svensk kyrka kommer enligt min
mening att göra sin röst hörd i samhälleliga frågor. Det är ett känt faktum, att frikyrkorna om man ser till medlemstalen är
procentuellt överrepresenterade i riksdagen likaväl som andra folkrörelser. Det
finns ingen anledning att tro annat än att
de politiska partierna med mycket stort intresse kommer att lyssna på vad en central
kyrkostyrelse i en fri svensk kyrka säger.
Kyrkan i glesbygden
Till skräckpropagandan hör att man
ibland säger, att en fri svensk kyrka är
tvungen att nedlägga verksamheten i glesbygderna. Tanken är orimlig i flera hänseenden. Även i en fri svensk kyrka får
man räkna med ett clearingssystem beträffande ekonomin, innebärande att rikare
församlingar stöder de svaga. Det blir en
angelägen uppgift för den centrala kyrkostyrelsen att tillse att så kommer att ske.
I beredningens betänkande räknas för
övrigt med flera typer av särskilda stöd,
bl a i glesbygder, till bevarande av kulturhistoriskt intressanta kyrkor, vilkas underhåll är extra kostnadskrävande.
Man får inte heller glömma, att även
vid en bibehållen statskyrka pastoratsregleringar också i framtiden är nödvändiga.
Även av kyrkan måste man rimligen räkna med en vettig ekonomisk planering. Det
är ett faktum, att det i dag finns ett mycket stort antal präster i vissa glesbygder,
medan stora befolkningscentra har ett alldeles för lågt antal.
Folkkyrkan
Låt mig åter citera Gustaf Wingren, vårt
lands kanske främsta företrädare för folkkyrketanken. »Det är», säger han, »en vanlig och vulgär ramsa i den nutida jargongen, att man på folkkyrkliga grunder måste
avvisa beredningens förslag och att en sekterisk högkyrklighet skulle vinna på att
i jämförelse med svenska kyrkan. Den nuvarande kyrka/stat-relationen innebär också (beredningen sid 51) ett psykologiskt
tryck. Svenska kyrkan har en auktoriserad
ställning i många offentliga sammanhang.
Pluralismen är det moderna samhällets
livsluft. I religiöst hänseende kan vi lugnt
förutspå att den ökar bl a genom invandringen. Om ett per decennier kommer kanke den romersk-katolska kyrkan att vara
den näst största i landet.
Det finns ett viktigt tillägg att göra. Religionsfriheten är för många av svenska
kyrkans egna medlemmar, inte minst i de
yngre åldersgrupperna, en samvetsfråga.
Om kyrkaledningen är ovis nog att inte
beakta detta, kan man förutspå uppslitande inre strider inom svenska kyrkan. Det
är som bekant inte bara de politiska ungdomsförbunden utan även kyrkans eget,
som tagit ståndpunkt för en fri kyrka.
Motsvarande gäller om den kristna studentrörelsen.
Det ur svenska kyrkans synvinkel mycket generösa utredningsförslaget – jag
menar faktiskt att det är generöst – innebär att svenska kyrkan får sin ekonomi garanterad övergångsvis genom fortsatt utdebitering t o m 1992. Vilka återförsäkringar måste man egentligen ha från kyrkligt håll? Låt mig återigen citera Gustaf
Wingren : »Det är från kyrkan svaret nu
kommer. Hon får äntligen börja att tro på
det som hon har talat om så länge : att det
är hon, hon själv som har ordet. Är hennes svar ja, då vet hon redan i dag vad
hon har att göra, att bygga, att bygga på
20 år framåt. Ingen kommer att störa hen- 401
ne medan hon bygger. Det blir ett härligt
och mödosamt liv.»
En fri folkkyrka
Ändrade relationer mellan kyrka och stat
är en stor och viktig samhällsreform. Liksom när det gäller andra betydande reformer är opinionen trög, ofta helt enkelt
därför att människor är okunniga. Opinion skapas ofta av ett fåtal men förmedlas av en större grupp – just de s k opinionsförmedlarna – till de mycket stora
grupper som inte satt sig in i vad frågan
gäller. Det är ytterligt angeläget att just
den modellen får fungera också i kyrka/
stat frågan. Men då måste det ske på ett
helt ärligt sätt, utan skräckpropaganda
och indoktrinering.
Det gäller t ex att vederlägga felaktiga
tolkningar, som ligger nära till hands.
Mycket stora grupper föreställer sig att en
fri svensk kyrka kommer att fungera exempelvis som pingstväckelsen eller Svenska
missionsförbundet, dvs med bekännelsekrav på medlemmarna. Folkkyrkasynen är
emellertid livskraftigt grundad och företrädd i svenska kyrkan, och det finns ingen som helst anledning att tro att någon
förändring kommer till stånd vid ett annat
organisatoriskt och ekonomiskt system. Det
finns fria lutherska kyrkor på andra håll
i världen som bevisar motsatsen. Den varsamma omsorgen om de sökande kommer
att finnas kvar.
Det gäller att äntligen – i Nathan Sö-
derbloms land – göra allvar av den ekumeniska tanken och tålmodigt söka klargöra, att religionsfriheten och ekumeniken
402
i det nya pluralistiska samhället måste få
konsekvenser för framtiden. Det gäller att
klargöra, att statskyrkasystemet ur världsvid ekumenisk synvinkel ändå är ett ovanligt undantag. Det tog trehundra år innan
den första statskyrkan kom till stånd. Ser
man ut över världskartan i dag är det endast i få länder statskyrkor finns.
En fri svensk kyrka blir handlingskraftig. Det gäller också att klargöra just detta, att endast en fri svensk kyrka blir handlingskraftig. Kyrkomötet har i ett reformprogram kraftigt understrukit önskvärdheten av en central kyrkostyrelse. Det blir
naturligt att en sådan kommer till stånd
i en fri svensk kyrka. Däremot kan den inte skapas inom ramen för fortsatt statskyrkosystem. Det skulle nämligen strida mot
parlamentarismens nu vedertagna grundlagda principer. En central kyrkostyrelse
inom ramen för ett fortsatt statskyrkasystem måste tillsättas av regeringen.
En fri svensk kyrka kommer att äntligen kunna bli en rikskyrka. F n har vi
stifts- och kommunalkyrkor men utan
egentlig samverkan och handlingskraft på
riksplanet. En fri svensk kyrka med central kyrkostyrelse kan på ett helt annat sätt
än exempelvis biskopsmötet, som i dag är
ett inofficiellt organ, planera för framtiden
och handla när det behövs.
En fri svensk kyrka kommer enligt min
mening att göra sin röst hörd i samhälleliga frågor. Det är ett känt faktum, att frikyrkorna om man ser till medlemstalen är
procentuellt överrepresenterade i riksdagen likaväl som andra folkrörelser. Det
finns ingen anledning att tro annat än att
de politiska partierna med mycket stort intresse kommer att lyssna på vad en central
kyrkostyrelse i en fri svensk kyrka säger.
Kyrkan i glesbygden
Till skräckpropagandan hör att man
ibland säger, att en fri svensk kyrka är
tvungen att nedlägga verksamheten i glesbygderna. Tanken är orimlig i flera hänseenden. Även i en fri svensk kyrka får
man räkna med ett clearingssystem beträffande ekonomin, innebärande att rikare
församlingar stöder de svaga. Det blir en
angelägen uppgift för den centrala kyrkostyrelsen att tillse att så kommer att ske.
I beredningens betänkande räknas för
övrigt med flera typer av särskilda stöd.
bl a i glesbygder, till bevarande av kulturhistoriskt intressanta kyrkor, vilkas underhåll är extra kostnadskrävande.
Man får inte heller glömma, att även
vid en bibehållen statskyrka pastoratsreg·
leringar också i framtiden är nödvändiga.
Även av kyrkan måste man rimligen räkna med en vettig ekonomisk planering. Det
är ett faktum, att det i dag finns ett mycket stort antal präster i vissa glesbygder,
medan stora befolkningscentra har ett alldeles för lågt antal.
Folkkyrkan
Låt mig åter citera Gustaf Wingren, vårt
lands kanske främsta företrädare för folkkyrketanken. »Det än>, säger han, »en vanlig och vulgär ramsa i den nutida jargongen, att man på folkkyrkliga grunder måste
avvisa beredningens förslag och att en sekterisk högkyrklighet skulle vinna på att
förslaget antogs och genomfördes. För detta slentrianmässiga tal finns det inga sakliga skäl …» Staten av i dag, som på livsåskådningsplanet är öppen och icke väljer
sida, ger evangeliet större möjlighet att
förbli evangelium, när det går fram till
folket, än vad Konstantins på 300-talet
och Gustav Vasas stat på 1500-talet kunde
ge det. Dessa äldre typer av stat valde ju
sida och fogade – med sitt statliga val av
sida- in ett element av tvång i det predikade evangeliet.
Folkkyrkotankens skapare var Einar Billing. 1937 talade han om ett möjligt konfliktläge, där kyrkan, för att kunna förbli
folkkyrka, kan tvingas välja koncentration
framför medlemsantal. Ty till en verklig
fri kyrka, en fri folkkyrka, skall också höra
403
möjligheten för människor att svara nej.
Gustaf Wingren menar att många tecken tyder på att det konfliktläge Billing
tecknade närmar sig. »Nu föreslår staten
på oväntat generösa villkor att kyrkan under en lång övergångsperiod fram till1992
skall ordna om sitt hus till att bli en sådan
folkkyrka. Hur kan motståndarna till ett
dylikt förslag göra gällande att det är en
högkyrklig sekt som ska bli följden fr o m
1993?»
En fri folkkyrka kommer att förbli öppen. Kyrkans tjänster kommer att vara lika öppna för folket som nu, och svenska
kyrkans prästerskap kommer inte heller i
framtiden att examinera människorna i
deras tro.