En hyllning till livsglädjen

På tiotals eller hundratals mils avstånd byggs bilden av Sverige och det svenska. Myterna, miljöerna och minnena vävs samman. Det goda förstärks, det dåliga försvinner ur minnet. Likadant med våra barndomsstäder. Exilskåningen Ola Mårtensson minns med med hjälp av en ny antologi om Riberborgs kallbadhus sin uppväxts Malmö.

Nog har vi märkt av det där hos utlandssvenskar, eller kanske till och med efter en lång semestertripp. Patriotismen gror på avstånd.

På samma vis är det för somliga av oss som lämnat en älskad födelseort för att slå sig ner i en annan del av vårt avlånga land. Jag är skåning och malmöit i uppländsk exil. Låt mig ta ett exempel: Egentligen bryr jag mig inte om fotboll, men går det bra för MFF en kväll, hänger den himmelsblå halsduken om min hals på väg till jobbet nästa dag. Det kan de ha, tänker jag och nynnar vidare på Edvard Perssons ”Vi klarar oss nog ändå…”

För mig har Ribersborg, eller Ribban, alltid varit en uppskattad plats. När jag under flera år bodde vid Erikslust, området strax intill stranden, tjänstgjorde den som både samtalspartner, problemlösare och avsvalkning. Besöken i caféet på kallbadhuset har varit otaliga genom åren och varje gång jag är på besök i Malmö vill jag umgås med stranden och Öresund.

Min kärlek till staden och stranden gör läsningen av ”Ribersborgs kallbadhus och badvanor genom tiderna” till ett sant nöje. Lars-Gunnar Bengtsson och Per Jönsson har varit redaktörer för denna rikt illustrerade antologi av med historiska återblickar och personliga berättelser om badandet, livsstilen och livet med kallbadhuset på Ribersborgsstranden.

I boken möter läsaren många kallbadare som berättar om sin relation till det anrika badhuset. Dessa porträtt om den egna relationen till Ribban ger boken en intim karaktär. De bidrar med läsvärda betraktelser i det lilla, i det nära.

Liberalernas riksdagsledamot Allan Widman är en av dem som skriver och delar med sig av ett intressant nedslag i Malmöpolitikens sena 1980-tal. Då ville socialdemokratin riva badhuset och bygga ett nytt. Tack och lov slogs rivningsivern bort den gången och kallbadhuset kunde räddas.

Den legendariske malmöprästen Ingemar Simonsson är en av de gamla badarna som porträtteras, liksom badvakterna Hilda, Hulda och Pepparkakan. De sistnämnda vaktade badgästerna under många somrar på 1930 och 40-talen. Vilka karaktärer de verkar ha varit!

Boken om Ribersborgs kallbadhus spänner också bortom invigningsåret 1898. Tidigare badhus såväl i Malmö som på andra håll i landet nämns och finns illustrerade. Men boken tar även upp badandet som ett historiskt fenomen långt bortom de senaste två seklerna.

Det är ingen avhandling läsaren håller i sin hand, inte heller är det en heltäckande studie av Ribersborgs kallbadhus eller stranden. Det gör den dock inte mindre läsvärd, tvärt om. Såväl nutida som historiska fotografier som finns i boken bidrar till ett högt ”bläddervärde” även när historierna och berättelserna är lästa.

Min mormors väninna, som för ett par år sedan passerade 90-strecket, är fortfarande en aktiv kallbadare. Boken är en hyllning till henne och alla andra som håller detta kulturarv och denna livsstil levande. Det är också en hyllning till föreningar som verkat och verkar där, till det nakna badandet i det fria och till livsglädjen.

Ola Mårtensson är borgerlig skribent och handläggarchef på Kristdemokraternas riksdagskansli.