En Kinastrategi för frihet

Den här veckan firar den kinesiska kommunistregimen 70 år. Firandet på dagen av Folkrepublikens utropande blev på många sätt symboliskt för det Kina som nu är en av världens största ekonomier och tveklöst den allra största diktaturen, skriver Gunnar Hökmark.

Hundratals stridsvagnar, stridsflygplan och långt fler soldater än vad Sverige kan mobilisera ens i krigstid marscherade fram till den Himmelska Fridens torg. Det var en stad som var utrymd på sina medborgare, tillägnad att visa den brutala militära styrkan och för att manifestera moderna vapen som Folkrepubliken aldrig tidigare hade demonstrerat.

En stad tömd på sina medborgare, fylld med diktaturens militära makt som en manifestation både inför det egna folket och omvärlden, att Kina under kommunistpartiets ledning vill härska över andra. Ett firande som handlade om 70 år av kommunistpartiets skoningslösa förtryck, som kostat mellan 40 till 70 miljoner livet genom massavrättningar, koncentrationsläger och påtvingad massvält. Under de 70 åren har den kinesiska diktaturen firats och hyllats av den kulturella och vänsterintellektuella eliten i världens demokratier. Sveriges största dagstidning hyllade under flera år den kinesiska omvandlingen, när den var som mest brutal. De svenska kommunisterna under sina olika namn har haft det gemensamt under alla dessa år att den kinesiska socialismen setts som ett föredöme.

I Hongkong skedde samma dag blodiga demonstrationer där demokratikämpar slogs ner. Det som de kinesiska ledarna firade var nämligen 70 år av obrutet förtryck men också ett land som efter åratal av den socialistiska planekonomins fattigdom kunnat skapa ekonomisk makt och resurser med statskapitalismen till en militär upprustning. En upprustning som gör Kina till världens andra militära stormakt vad gäller konventionell förmåga. Det finns ett syfte med den förmågan. Kina vill dominera sin del av världen och man vill utnyttja den ekonomiska styrkan till att med diktaturens metoder, från våld till hot, tvinga på andra länder sin uppfattning, hindra kritik och ytterligare befästa sin makt. Det stora språnget och Kulturrevolutionen kom att hyllas av västvärldens vänster men var en långvarig process av mänsklig förnedring, förakt för människoliv och brutalt mördande.

Nu vill de kinesiska ledarna ta nya språng ut i världen. Med ekonomin som långsiktig kraft och styrka, med de militära resurserna som en hård makt och med fria samhällens öppenhet som slagfält. Det riskerar att påverka oss alla och det utgör ett hot för alla fria samhällen och demokratier.

Om tjugo år är världens största diktatur Kina också den största ekonomin. Det kommer att i grunden förändra förutsättningarna för världens demokratier. Redan i dag är Kina den största ekonomin om man räknar köpkraftsjusterat, och inte i löpande priser. Internationella valutafondens bedömning listar då Kina som nummer 1 med en BNP på drygt 27 triljoner dollar. EU kommer på andra plats med nära 23 triljoner dollar och USA på tredje plats med dryg 21 triljoner.

Samtidigt visar den globala ekonomins relationer mellan länder att vi ännu har tid att agera och att den fria världen har möjlighet att även fortsatt sätta agendan. Ser man till löpande priser, som bättre anger den relativa styrkan mellan länder och deras del av den globala ekonomin, får vi en bild som visar att Kina har en bit att gå innan man är den största ekonomin. Enligt IMF är då USA fortsatt störst med nära 26 triljoner dollar i BNP, EU nummer två med 23 triljoner och Kina nummer tre med drygt 14 triljoner. Den transatlantiska ekonomin är tillsammans med den fria världens övriga ekonomier för lång tid framöver överlägsna. Det gör att vi kan möta hoten i dag och att vi i dag kan lägga grunden för en gemensam styrka även i en tid då den kinesiska ekonomin är störst.

Det är mot den bakgrunden allvarligt att den svenska regeringens skrivelse om Kina-strategi är så menlös och förhåller sig till Kina som en regim bland andra. Det är fel, Kina är inte ett land bland andra och den kinesiska regimen är inte en regim som andra.

Kina utgör i dag ett hot mot sin omvärld och mot den globala världsordningen. Vi kan bara förena den fria världen om vi vågar tala om de hot som vi möter och se till att bemöta dem. Det är i sin tur en förutsättning för att Kina ska kunna vara en del av den globala ekonomins öppenhet. Hoten som vi i dag möter finns framförallt i krigföringens många olika gråzoner. De bottnar i den militära upprustningen och i den framväxande styrkan i ekonomin.

Sedan andra världskrigets slut har den transatlantiska ekonomin dominerat den globala världsordningen och dess institutioner. Det har haft en avgörande påverkan på den internationella rättsordningen, regler för handel, internationell samverkan och standards inom politikens, vetenskapens, ekonomins och handelns områden. Med Kina som världens största ekonomi kommer allt detta att utmanas.

När en diktatur dominerar den globala ekonomins utveckling undermineras mycket av det vi anser självklart i världen. Enklast framgår detta om man reflekterar över hur internet, regler för fri handel, dataskydd, övervakning, penningtvätt eller ekonomisk transparens hade påverkats i en värld där den dominerande utvecklingen hade skett i en diktatur de senaste 25 åren.

Förmågan att påverka internet, villkor för handel, utvecklingen av artificiell intelligens, skydd av informationsflöden och personlig integritet, övervakningsteknikens inriktning, den femte generationens mobiltelefoni, nano-teknik, biomedicinsk och bioteknisk forskning, produktstandards, finansiella marknader eller alla de internationella regelverk och avtal som handlar om människors och enskilda staters rätt har en räckvidd långt bortom varje enskild diktaturs gränser.

En långsiktigt aggressiv politik genom företagsköp, desinformation och mediepåverkan, pengatvätt och korruption, investeringar i infrastruktur och industrispionage framstår som offensiva och hot mot vår säkerhet först när vi sätter dem i mönstret av en diktaturregims samlade agerande.

Den kinesiska ambassadens aggressivitet mot kritik, debatt och media den ogillar följer samma mönster, som är diktaturens. Det följer samma mönster som när Kina mobbade och bojkottade Norge för Nobelpriset till en kinesisk dissident eller när man angriper offentliga institutioner eller privata företag för att man hyllar Dalai Lama eller talar om Taiwan i en form som den kinesiska regimen fördömer. Det gäller självfallet också den debatt som har präglat demonstrationerna i Hongkong. Den kinesiska diktaturen anser att det är dess ensak att förtrycka sina medborgare och att man med den egna ekonomins styrka som rätt kan tillåta sig att på olika sätt utsträcka denna logik till andra länders territorium. Regelmässigt fängslar man och arresterar utländska medborgare i Kina, i ett mönster som följer den egna regimens konflikter eller uppgörelser med andra länder.

Kina använder friheten i fria samhällen till att där utveckla förtryckets logik för att tysta kritik, motståndare och fria media. Den kinesiska företagsamheten skapar plattformar för makt, påverkan och underrättelser. Investeringar i infrastruktur ger globalt inflytande, från hamnar till nya handelsvägar som kontrolleras av Kina, och köp av världsledande teknologi. Sedan 2017 är alla kinesiska medborgare enligt lag förpliktade att bistå regimen när det gäller säkerhetspolitik, underrättelseverksamhet och spionage.

Vill vi värna oss mot detta måste vi kunna förena en ekonomisk öppenhet med en säkerhetspolitisk medvetenhet som i dag saknas. Att Kina blivit en del av den globala ekonomin har många fördelar, att europeiska företag kan bidra till att öppna Kina ytterligare än fler. Men vi får inte tillåta Kina att använda vår frihet för sitt förtryck.

Det är friheten som ska öppna upp diktaturen, inte tvärtom. Vi måste klargöra att Kina är ett hot mot demokratier, att Kina för en politik som hotar vår säkerhet och suveränitet samtidigt som vi tar fasta på det värde det innebär att Kina är den del av den globala ekonomin, kan bidra till ekonomisk utveckling och handel samtidigt som man lyfter upp det egna folket från fattigdom till välstånd. Vi måste värna säkerhet och öppenhet lika bestämt samtidigt.

Vi måste vara medvetna om de politiska krav och hot som kan utövas genom ekonomisk makt. Liksom vi måste se de risker som finns för säkerhetspolitisk viktig infrastruktur och institutioner som kan undermineras genom en diktaturs statskontrollerade företag.

Sverige bör genom EU och inom ramen för OECD bidra till en politik som förenar fria demokratier och rättsstater i krav på Kinas deltagande i den globala ekonomin och det internationella samhället.

Det är i grunden rätt enkelt men självfallet politiskt svårt att samla andra länder kring. EU är en naturlig bas för en politik där vi använder oss av OECD och WTO för att klargöra vad fria länder och fri handel kräver.

Vi får aldrig vika när det gäller att kritisera diktaturen och förtrycket. Gör vi det har diktaturen vunnit genom sin skrämselpolitik. Kina måste veta att det är regel och inte undantag att vi står upp för demokrati och enskilda människors rättigheter.

Fri handel måste förenas med respekt för frihet. Tillsammans med OECD-länderna bör vi utforma sådan klarhet och tydlighet. Det får inte finns någon tendens till att vi möter Kinas ekonomiska styrka med självcensur. Tyst diplomati mot en regim som den kinesiska blir bara till tystnad.

Vi måste vara kompromisslösa i kraven på att utländska medborgares rätt i Kina ska vara en självklarhet. Vill Kina ha möjlighet att med kinesiska företag investera i den fria världen måste man respektera internationella regler och avtal vad gäller utlänningars rätt och säkerhet. Gui Minhai måste friges. Den svenska regeringen får inte vika i den frågan.

Rätten till investeringar måste byggas på ömsesidighet. Fri handel är i grunden bara fri när den sker mellan fria ekonomier och fria samhällen. Kinesiska företag i Sverige visa samma respekt för transparens, aktieägande och frågan om verkliga ägare som alla andra företag verksamma i Sverige. Kina måste utifrån verifierbara former visa att ägare till kinesiska företag inte står under regimens kontroll när de opererar här. I de fall det är så, bör investeringar bara tillåtas om det kan bedömas att de sker utan någon skadeverkan.

Den internationella handelsorganisationen WTO bör utveckla ett regelverk som innebär att man hindrar Kina från att missbruka andra länders frihet. Det måste bli ett ansvar för Kina att säkra att handelns frihet även gäller i Kina.

Kinesiska företag måste när de ska investera i Sverige eller EU bevisa att de inte kan komma att användas för säkerhetspolitiska eller fientliga syften i vårt och andras länder. Detta handlar inte om ett undantag till omvänd bevisbörda, utan om att Kina skapat en lagstiftning som gör detta till regel. Statsägda eller statskontrollerade företag från länder som saknar demokratisk struktur och rättsstat, bör utsättas för en screening vad gäller investeringar som kan ge otillbörlig ekonomisk makt eller som har säkerhetspolitiska implikationer.

Kina måste visa att man respekterar internationell lagstiftning för patent och intellektuella rättigheter som en förutsättning för investeringar i avancerad teknologi i Sverige och i EU. Av samma skäl måste Kina sluta med industrispionage under och cyberkrigföring oavsett hur anonym den i dag är. Vi måste gång efter gång avslöja deras skuld i det som drabbar öppna samhällen.

Kompromisslöshet och realism mot det som hotar vår säkerhet. Öppenhet inför det som är normal handel och investeringar. Skydd mot det som innebär risker för vårt samhälle.

Den fria världen måste utveckla en politik för att möta de fiender som döljer sig i skuggorna för att använda vår egen frihet för sina syften. Vårt bästa och enklaste vapen mot dem är ljus och transparens, som avslöjar dem inför både våra egna medborgare och deras egna undersåtar.

Vi måste göra det som Kinas medborgare inte kan göra. Reagera mot förtrycket och ständigt avslöja diktaturens metoder när de används i våra öppna samhällen. Medvetenhet om att Kinas kommunistiska parti har samma förhållande till frihet och demokrati i vårt land och i Europa som man har i sitt eget land. Så värnar vi friheten.

Vi har ännu tid. Sverige bör gå i täten för att samla Europa kring en sådan politik.

Gunnar Hökmark är ordförande för Frivärld och tidigare Europaparlamentariker