En livsresa som berör och provocerar

Göran Skytte
På väg
Libris 2009

När man läser Göran Skyttes böcker och lyssnar till hans föreläsningar tenderar begreppet livsresa att få en delvis ny och definitivt fördjupad innebörd. Han växte upp i ett hem där man gärna talade om andliga ting och det fanns tillgång till teologisk litteratur som tonåringen Skytte läste. En kort period fanns det tankar hos honom att studera till präst.

Det som sedan hände i hans liv beskriver en del av vår politiska nutidshistoria som påverkat vårt samhälle mer än vi anar. Via tidningar och television berördes unga människor på ett delvis nytt sätt av övergrepp som skedde runtom i världen. Den lilla nakna vietnamesiska flickan som gråtande springer längs en lerig skogsväg medan hennes hud långsamt fräts sönder av napalm från amerikanska B52-plan ställde frågor om hur världen såg ut och hur man kunde göra den bättre.

I dag, tjugo år efter Berlinmurens fall, kan det tyckas lite märkligt att svaret på en hel ungdomsgenerations relevanta frågeställningar om orättvisor blev en okritisk hyllning till ett antal av de mest brutala ledare och regimer som mänskligheten sett.

Göran Skytte hamnade via journaliststudier och musicerande i den innersta kärnan av 68- vänstern. Där knyter han nära vänskapsband med personer som Jan Guillou och Mikael Wiehe. I denna miljö får han lära sig att Gud är en bluff och kyrkan en farlig, reaktionär kraft. Under de närmast följande decennierna gör han en karriär som ger honom såväl Stora journalistpriset som ett eget tv-program, med det ödmjuka namnet ”Skytte”.

1990 står han på toppen av sin karriär och ska precis börja spela in första omgången av sitt program där han samtalar med en intressant person om livet, tillvaron, kärleken och politiken. Några dagar före inspelningsstart bryter han samman och försöker ta sitt liv. Han räddas och påbörjar inspelningen samtidigt som han vårdas dagligen på en psykiatrisk klinik.

Mitt i detta kaos av framgång och oändlig ångest går han in i en tom kyrka och sätter sig längst bak i en bänk. Han knäpper sina händer och ber en kort bön till en Gud han har förnekat och hånat under 20 år. Bönen lyder ”Gud, hjälp mig att göra ett bra program.”

Den vändning som sker i Göran Skyttes liv beskrivs i boken ”Omvänd” från 2008 och den nyligen utkomna ”På väg”. I ett sekulariserat Sverige reser han idag omkring och berättar inför fulla hus och kyrkor om sitt liv, omvändelsen och kärleken till Jesus.

När det gäller det egna behovet av radikalitet är den gamle revolutionären Skytte sig påfallande lik. Han arbetar med Bo Brander, confessor för det högkyrkliga ordenssällskapet Societas Sanctæ Birgittæ, citerar återkommande karmelitbrodern Wilfried Stinissen, läser med stor behållning påven Benedictus XVI senaste bok och har nära vänskapsband med Ulf Ekman, pastor i Livets ord.

Skytte befinner sig med andra ord en bra bit från den starkt politiserade Svenska kyrkans mittfåra. Hans geniala sågning av pastor Jansson-kyrkan i ”På väg”, där en fiktiv predikan inleds med orden ”I morse när min hustru Kerstin gick ut med soporna kom jag att tänka på ordet bära”, är mycket roande. Det är just där, när han reflekterar över Sverige och svensk kristenhet, som mannen som tog omvägen via förbundet Kommunist till de svenska församlingshemmen och predikstolarna, är som allra bäst och viktigast.

Markus Lagerquist är kulturpolitisk handläggare vid moderaternas riksdagskansli.