En östtysk morot

Att mjuk makt är ett enormt kraftfullt vapen illustreras tydligt i tankesmedjan Frivärlds rapport ”Svensklärarna i DDR”. Rapporten är aktuell, även om det i dag är andra länder, som Ryssland, Iran och Kina som försöker påverka svenskarna.

Makt är inte bara en stor armé och en stark ekonomi. Militär och pengar är piskor som skrämmer andra stater att böja sig för ens vilja, men vid sidan av dem finns också morötter. Statsvetaren Joseph Nye kallar dem mjuk makt: att locka med samarbeten, influera kulturellt och förändra attityder. Men begreppet är vilseledande. Mjuk makt, hur fredligt det än låter, är ett enormt kraftfullt vapen.

Det illustreras tydligt i tankesmedjan Frivärlds nysläppta rapport ”Svensklärarna i DDR – en studie av ett Stasi-projekt”. När Sverige år 1972 erkände den östtyska ockupationsmakten florerade här en påfallande DDR-romantik, vilket självklart inte gick den massiva östtyska propagandamaskinen förbi. Klimatet var perfekt för utrikespolitiska morötter.

Hundratals svenska språklärare välkomnades till Marx-Engels-universitetet i Leipzig för att idka kulturellt utbyte. Rapporten tecknar en bild av hur mestadels naiva svenskar möttes av slipade lärare som bedrev förfinad propaganda och registrerade svenskarnas åsikter om DDR. Utbildningens ideologiska prägel letade sig ner till minsta detaljnivå; de grammatiska exempelmeningarna lovprisade Östtyskland och basunerade ut kritik mot väst.

Många lät sig imponeras av den kommunistiska disciplinskolan och de väl inövade svaren på eventuella kritiska frågor. Kurserna i realia spred doktriner såsom ”Sovjetunionen är alltid fredlig” och ”Muren är en ’freds- och frihetsmur’ för att skydda mot västs försök att förstöra DDR”.

Det hela skedde med många svenskars goda minne. Jonas Orring, dåvarande direktör för Skolöverstyrelsen, ansåg att svensk skola hade mycket att lära av den östtyska. Det framstår som absurt när man läser om hur en deltagare i den östtyska utbildningen frågade en skolklass om de inte skulle vilja besöka deltagarnas hemländer, och barnen unisont svarade att det enda land de ville resa till var Sovjet.

Om det östtyska bruket av mjuk makt orsakade de positiva attityderna till DDR eller vice versa är svårt att säga. Antagligen drev de på varandra. Men oavsett vad som var hönan och vad som var ägget, visar den skärva av DDR:s mjuka makt som Frivärldrapporten berättar om att det finns en påtaglig kraft även i denna.

Det är viktigt att minnas, eftersom mjuk makt är allt annat än inaktuell. Enligt Säpo är både Ryssland, Iran och Kina väldigt aktiva i Sverige idag. Kina har öppnat fyra så kallade Konfuciusinstitut vid svenska lärosäten för att främja kinesisk kultur och undervisa i språket. I själva verket har de visat sig sprida mer eller mindre subtil propaganda och varit djupt ovilliga att beröra diktaturens återkommande människorättskränkningar.

Glädjande nog är det lätt att skydda sig mot sådana institutionaliserade lockbeten från diktaturer: undvik att samarbeta med diktaturer. Mjuk makt är långt mindre effektiv när den inte välkomnas. Som Mats Johansson, ordförande för Frivärld, påpekar: ”Att fortsätta avslöja diktaturers infiltration i vårt land är att förebygga en upprepning, den som pågår i regi av andra makter än det fallna DDR”.

Blanche Jarn läser freds- och konfliktvetenskap vid Lunds Universitet. Hon skriver ibland i Norrköpings Tidningar och är krönikör i Jönköpingsposten.