En reformators död

Den ryske ekonomen och reformpolitikern Jegor Gajdar avled hastigt den 16 december, 53 år gammal, son till en amiral. Han skrev in sig i den ryska historien och världspolitiken i början av 90-talet när han som kortvarig premiärminister under president Jeltsin ledde den regering som skulle sätta den postsovjetiska ekonomin på fötter efter Sovjetunionens kollaps.

För detta vann han omvärldens erkännande, men knappast folkets kärlek. Den så kallade chockterapin, förknippad med de inlånade ekonomkollegerna Anders Åslund och Jeffrey Sachs, var en nödvändig men brutal övergång från planekonomiskt slöseri till marknadsekonomiska principer. Det visade sig snabbt att den sovjetiska ekonomin var så dysfunktionell att den inte gick att reformera, som det äldre gardet fortfarande trodde och Michail Gorbatjov hade försökt.

Det viktiga för räddningsteamet var brytningen med det gamla, medan positiva effekter lät vänta på sig. En försvårande faktor var att motkrafterna i det ännu kommunistdominerade politiska etablissemanget kring Jeltsin bromsade liberaliseringen. Någon klass av entreprenörer som kunde bära upp förnyelsen fanns inte efter den långa diktaturen. Oligarker och korruption tog över.

Gajdar lämnade regeringen men inte politiken. Som en av grundarna för det västorienterade liberala oppositionspartiet högerunionen (SPS) 1999 förblev han reformprogrammet trogen. I takt med Vladimir Putins totalitära maktövertagande krympte dock utrymmet för opposition, och Gajdar återgick efter förlustvalet 2003 till ekonomrollen. Som sådan välkomnades han ofta som gästföreläsare i utlandet. I den kapaciteten såg jag honom framträda vid World Economic Forum i Davos och Johnsonstiftelsens Engelsbergskonferens utan att riktigt förstå hans storhet.

Den omvittnas i dagarna av desto fler av hans tidigare kolleger. Reformkompanjonen Anatolij Tjubais intygar på sin blogg att Gajdar var ”en stor man som forskare och politiker med få likar i rysk historia … Det var till stor lycka för Ryssland att han räddade landet från svält, inbördeskrig och sammanbrott.”

I liknande ordalag talar rättsaktivisten Lev Ponomarov som menar att Gajdars bidrag till demokratisträvandena underskattats: ”Det är svårt att finna någon annan utöver Jeltsin som räddade landet under en mycket hård tid och ändå fick så mycket kritik. Samhället var extremt orättvist mot honom.”

Till och med Putin har kondolerat och betecknar Gajdars död som ”en stor förlust för nationen”. Det kan bero på att Gajdar in i det sista hävdade att Ryssland trots bristerna ändå skulle vara en marknadsekonomi och att det fanns anledning att tro på framtiden även om, som han sade med en lätt underdrift, maktens sammanblandning med ägandet ännu var ett olöst problem.

2006 orsakade Gajdar världsrubriker när det meddelades att han under ett besök i Dublin plötsligt blivit mycket sjuk och var nära döden. Även ansedda medier spekulerade i förgiftning av samma typ som dagen innan hade orsakat den tidigare KGB-agenten Litvinenkos död i London. Ett osannolikt sammanträffande eller inte – nu har döden till slut hunnit ikapp honom.

En intervju i Axess TV med Gajdar finns här.