En rundare påsk
För i år femtio år sedan startade några konstnärer på Skånes östsida det som anses vara den första konstrundan, den som äger rum under påsken på Österlen. Eller rättare sagt, som gjorde det. Idag har rundorna växt sig långt utanför Österlens gränser och är i Skåne en lika självklar påsktradition som sill och ägg, skriver Peter J Olsson.
I dag finns ett antal konstrundor i alla delar av Skåne, inklusive Malmö city för den som hellre cyklar än kör bil. Ett visst marknadsföringskrig äger förstås rum. Webbadressen konstrundan.com har konstrundan i Mittskåne lagt beslag på – alltså inte ”mitt Skåne” utan mitten av Skåne. Även i andra delar av landet finns konstrundor.
I Skåne är de en påsktradition lika självklar som att äta egenmålade ägg på påskafton – en del elitistiska kritiker säger att somt av det som säljs under konstrundorna inte är mycket bättre.
Det finns bland vissa en sorts avståndstagande: ”Ja, jag jag jobbar tre månader efter jul med verk för konstrundan, då kan jag försörja mig resten av året.” Att det finns rätt många deltidskonstnärer och mer eller mindre amatörer bidrar till den attityden.
Säkert finns det konstnärer som resonerar så. För de flesta borde det vara en kick att träffa en konstintresserad allmänhet – som dessutom ofta är inriktad på att göra några inköp. Eller som kommer att göra det längre fram av konstnärer de stött på.
Men 50 år firar konstrundan alltså. Och det säger kanske en del om tidsandan då.
Inte så mycket radikalism och revolt, det finns kanske det inslaget med tanken att låta vanligt folk komma och uppleva konst.
Men det kan mycket mer ses som ett utslag av modernisering och mogna marknader:
* Konstrundan krävde ett samhälle där påskhelgens nöjesförbud försvunnit. Även om kultur som konst säkert verkar mer passande så krävs också annan infrastruktur för en lyckad konstrunda, till exempel matställen och kaféer. Och väldigt många måste arbeta.
* Konstrundan bygger på folkbilismens genomslag. Det är inte lätt att kuska runt med hjälp av buss.
* Och konstrundan ger en möjlighet för kulturskapare att bli självständigare genom att inte längre vara beroende av beställningar från offentlig sektor, företag och enstaka rika knösar. Eller av stipendier från diverse fonder behärskade av kotterier som gynnar sina egna medlemmar. Här kan man dra in pengar av människor direkt. På ett sätt en sorts förelöpare till crowdfunding.
Kanske är det också just en nyttig kontakt mellan konstnärer och det som kallats verklighetens folk. De senare får förståelse för resultat av kreativa processer, och de förstnämnda får klart för sig vad som slår an strängar hos publiken.
För andra kan en utställning på en konstrunda ge en hint om det är värt att ge sina konstnärliga drag en chans.
Själv tänker jag leva upp till påskens traditioner, passionsmusik någon kväll i Stilla veckan, kyrkobesök, äggätande – och ett eller annat konstgalleri, kanske köper jag till och med något verk som faller mig i smaken.
Det är väl en bra idé?
Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne