En rysk styrkedemonstration

Den ryska aktiviteten i Östersjön fortsätter öka, bland annat har nya robotar provskjutits under övning strax utanför Karlskrona och Bornholm. Daniel Persson träffar Hans Wallmark, Moderaternas försvarspolitiska talesperson, för att diskutera svensk säkerhet.

Är det vanligt att robotar provskjuts så här nära andra länder?

– Nej, det är rätt ovanligt. Och det handlar väl om att visa upp sin förmåga för omvärlden, vad man kan och vad man är i stånd till. Det här sätter ju också fokus på Östersjön som ett av Europas säkerhetspolitiskt inflammerade områden. Därför är det viktigt att se hela Östersjön, att det handlar om en utmaning som sträcker sig från Ålands hav via Gotland och ned till Bornholm. Det finns en fara i att fokusera för mycket på en enskild del av detta område.

Men Ryssland hade precis lika gärna kunnat demonstrera sin förmåga utanför Kaliningrad.

– Utan att delta alltför mycket i spekulationerna om inre livet i den ryska ledningen så tror jag att det också handlar om just att demonstrera styrka. Det hade kunnat ske på lite olika platser men att det blev just här och nu och det är givetvis ingen tillfällighet. Det här visar också, vilket vi själva har pratat om i Sverige och som har understrukits av Krister Bringéus utmärkta säkerhetspolitiska analys, att Östersjön är en helhet. Inträffar det något i en del av Östersjön så kommer oundvikligen alla de andra delarna att dras in. Det man talar rätt mycket om i säkerhetspolitisk doktrin är kampen om utrymmet i Östersjön. Det handlar om utrymmet i luften, på vattnet och under ytan. Det är viktigt att inte bli alarmist, men att ändå vara realist och förstå allvaret i situationen.

– Det jag också tror är centralt är att det som försiggår på Östersjöns internationella vatten ska följa de regler som finns. Jag tror att man från olika håll hoppats att man skulle vara mer kritisk men det är också viktigt att slå vakt om det internationella vattnet så att även andra länder kan öva och träna här.

Är det viktigt för Sverige och andra länder att markera tillbaka på samma sätt, exempelvis genom att testa nya vapensystem strax utanför Kaliningrad?

– Det är inte viktigt att peka finger i en upptrappning av provokationer. Däremot är det väldigt viktigt att genomföra en konsekvent försvarsförstärkning och agera på ett sätt som stärker den egna förmågan. I ljuset av det kan man exempelvis se Aurora 17, vår första stora övning på lite drygt 23 år. Vi ska fokusera på att bygga svensk försvarsförmåga och säkerhet. Det är väsentligt viktigare än att ägna sig åt något slags offentligt spel med ryssarna.

– Men på tal om reaktioner kan man också notera att det i samband med Aurora 2017 var ett antal vänsteragitatorer som agerade plakatbärare mot ”krigsövningen” som de kallade den. Man kan ju undra var de håller hus i dagar som dessa.

Och vad krävs för att öka svensk försvarsförmåga?

– Ett antal saker. Det kommer att kräva kontinuerliga resurstillskott till det svenska försvaret under överskådlig tid. En av de centrala aspekterna är att vi måste ge Försvarsmakten förutsättningar för långsiktig planering. Sen handlar det egentligen om två saker. Det ena är att inse att vi har 25 år av underlåtenhet i Sverige som måste återställas och parallellt med detta måste nya förmågor byggas upp.

Är de här 25 åren av underlåtenhet över eller är det en fortlöpande historia?

– Vi är definitivt på väg ut ur den perioden. Jag har medverkat till ett antal försvarsbeslut som nu har resulterat i mer pengar vilket också Försvarsmakten har annonserat som välbehövliga tillskott. Men vi måste fortfarande göra mer. Och där finns det skäl att vara besviken på Socialdemokraterna som här inför randen på valåret 2018 är så tyst om de långsiktiga behoven som svenskt försvar har. Det krävs en tydlig kurs framåt och uppåt anslagsmässigt och då talar vi som allra minst om de kommande tio åren.

Du är inte imponerad av regeringens agerande?

– Inte i det att man inte riktigt verkar vilja se verkligheten så som den är. Verkligheten är att det krävs långsiktiga resurstillskott för att öka våra försvarsansträngningar. Det andra är regeringens delvis bristfälliga förståelse för att säkerhet byggs med andra. Det finns styckvisa delar att berömma hos Socialdemokraterna. Aurora, värdlandsavtalet och fördjupade bilaterala samarbeten med länder som Finland, Tyskland, Storbritannien och USA. Allt det är rätt och riktigt. Men det som är den blinda fläcken hos Socialdemokraterna är ju oförmågan att inse att ett svenskt Natomedlemskap skulle öka säkerheten inte bara i Sverige utan i hela Östersjöområdet. Frågan är hur ökar vi tröskeln, hur ökar vi säkerheten i Östersjöområdet? Det är avgörande för långsiktig trygghet och Natomedlemskapet är väldigt centralt i detta. Därför blir Socialdemokraternas motstånd så obegripligt.

Så ett Natomedlemskap är inte är ett alternativ till egen upprustning?

– Nej, vi måste ju agera utifrån våra egna utgångspunkter. Ett svenskt Natomedlemskap är en del av att trygga svensk säkerhet. När vi pratar om att lägga två procent av BNP på försvaret beror inte det på att det är Natos rekommendation eller att Europaparlamentet har uttalat sig för det utan för att det är rätt och riktigt i sig självt.

Daniel Persson är politisk redaktör på SNB