En sann entreprenör

Johnny såg till att få sin vilja igenom och därmed förverkliga sina idéer. Inte på ett burdust sätt, utan det bara blev så. På något sätt. Alltid med glatt humör. Maria Rankka, minns Johnny Munkhammar från tiden på Timbro.

På skärtorsdagen för ett antal år sedan åt Johnny och jag en god lunch på Sturehof. Jag har alltid tänkt på den med värme när jag tänkt tillbaka, och jag tror mig veta att Johnny uppskattade den också. Även om vi inte var helt överens.

Jag var då Johnnys chef på Timbro. En uppgift som ibland var, låt mig säga, utmanande. Johnny var en sann entreprenör som såg till att få sin vilja igenom och därmed förverkliga sina idéer. Inte på ett burdust sätt, utan det bara blev så. På något sätt. Alltid med glatt humör. Ett nej var aldrig ett nej, utan snarare en signal om att man kanske får lägga upp sin fråga på ett nytt sätt. Eller helt sonika fråga någon annan. Eller bara strunta i svaret. Liksom vattnet fann Johnny alltid en väg. Denna egenskap är nog den som jag, trots den frustration den kunde ge upphov till, beundrade Johnny mest för.

Johnny var ett bra exempel på hur vi ville att Timbro skulle fungera. Han var talangfull och med tankesmedjan som bas kunde han utvecklas. Och det gjorde han. Med sitt enorma inre driv och sin vilja att åstadkomma saker var han som klippt och skuren för den fria tillvaro som Timbro erbjöd. Johnny turnerade runt jorden och pratade om välfärdsstatens baksidor, reformstrategier och värdet av personlig och ekonomisk frihet. Han gjorde sig av egen kraft ett namn.

Johnnys bok A guide to reform togs emot med stort intresse när den kom ut. Johnny tog med den boken ett rejält utvecklingskliv. Han vann respekt. Boken fick beröm av ledande politiker med ett intresse för att reformera sina länder i liberal riktning både i Sverige och internationellt.

Med denna framgång i bagaget såg jag det som ett naturligt steg för Johnny att testa sina vingar på egen hand. Han hade ju både den energi, egensinnighet och envishet som en entreprenör behöver. Det var om detta vår lunch handlade.

I idéverksamheten hade vi tidsbegränsade anställningar (i den mån lagstiftningen tillät det ska kanske tilläggas). Och om det inte gick så var det uttalat att Timbro inte skulle vara en plats där man stannade för evigt. Tanken var att ge talangfulla individer en chans att utvecklas på olika sätt och sedan gå vidare. På så sätt skapades också utrymme för nya talanger att pröva sina vingar.

Johnny, som i otaliga debatter argumenterat för mindre las och mera frihet på arbetsmarknaden, var däremot inte helt övertygad om idén när det kom till honom själv. Först. Jag minns att jag tyckte att det var intressant att det i en så passionerad och hårdkokt liberal också gömde sig en liten trygghetsnarkoman. Egentligen var det nog ganska mänskligt. Johnny tyckte i och för sig att det vore kul att starta eget, men han ägnade ändå lunchen åt att försöka övertyga mig om att jag skulle förlänga hans avtal. Denna gång blev det som jag ville. Det ledde till fantastiska saker. Johnny startade bland annat eget, kandiderade till riksdagen och skrev en barnbok. Han lyckades med så mycket mer än han själv vågade tro den där lunchen.

Maria Rankka är VD för Stockholms Handelskammare och tidigare VD för Timbro.