En spårvagn i Erfurt

Dagens uppgift för CDU-ledningen i Thüringen är att ge makten till Die Linke och posten som fristatens ministerpresident till partiets allmänt uppskattade främste företrädare Bodo Ramelow. Problemet är att CDU har partibeslut på att varken samarbeta med AfD eller Die Linke. Och det senare av goda skäl, skriver Mats Fält.

Ramelow ger för det mesta ett sympatiskt intryck men han är med i ett parti som rymmer en hel del konstigheter, både vad gäller företrädare och åsikter. Några av de senare står han för själv.

Inom partiet har Ramelow gjort vissa försök att ifrågasätta extremisters rätt att verka inom Die Linke. Detta har än så länge misslyckats och både Ramelow och extremisterna finns kvar.

Vad gäller diktaturen i DDR så anser Ramelow, som faktiskt kommer från Västtyskland, att landet varken var en rättsstat eller dess motsats. Arbetslagstiftningen var bättre i DDR. Han ifrågasätter om gränsvakterna hade order att skjuta de som försökte lämna landet. Ramelow tycker att man bör vara väldigt noga när man jämför DDR och BRD.

Den tidigare ansvarige för Stasimuséet i Berlin-Hohenschönhausen anser att Ramelow på ett orimligt sätt vill relativisera ett helt folks lidande. Andra exempel på Ramelows inställning är motstånd mot förbud för diktaturens symboler och reducerade pensioner för de som arbetade för förtryckarapparaten.

De grupper som till och med Bodo Ramelow inte vill ha med i sitt parti har samma inställning till demokratin som Erdogan i Turkiet. Demokratin är som en spårvagn – när man inte vill vara med längre så stiger man av. Det är en bisarr inställning för politiker som ber om väljarnas förtroende i allmänna demokratiska val.

Ett antal extrema vänstergrupper har valt att själva eller tillsammans ansluta sig till Die Linke och utåt agera som representanter för partiet. Samtidigt har dessa grupper uppfattningen att deras politiska mål inte kan nås med demokratiska metoder – frågan är bara när de ska övergå till våld och revolution i praktiken. Lite träning får redan idag de grupper som har nära band till andra våldsamma vänstergrupper eller extrema delar av miljörörelsen.

Det konstiga är inte att de här grupperna ser fördelar i att agera inom ramen för ett parti som faktiskt får ett betydande stöd i val på olika nivåer. Mer underligt är att ett antal av dessa extrema gruppers företrädare har ledande positioner både i delstaterna och i Die Linkes riksdagsgrupp i Berlin. Där deltar de mycket aktivt i arbetet i ett demokratiskt system som de föraktar och underkänner.

Tyskland har dess värre många problem – inte alls bara AfD. Att en demokratisk liberal under en kort tid var ministerpresident i Thüringen borde vara ett av de mindre. Ingen tysk liberal ledare har någonsin pratat om spårvagnar.

Mats Fält (M) är förtroendevald i Tyresö kommun