En ung demokrati behöver tålamod

Valdagen är i Sydafrika inte bara en helgdag utan en högtidsdag då demokratin firas på olika sätt. För en svensk kan det framstå som lite märkligt, men med tanke på att rösträtten inte varit allmän mer än 25 år är en relativt stabil demokrati någonting att fira, skriver Magnus Ehrenberg.

Många restauranger har specialerbjudanden för familjer, på vingårdarna säljes specialviner valdagen till ära och i dom få affärer som är öppna finns det ofta specialerbjudanden. För oss kan det låta märkligt men då den allmänna rösträtten bara har funnits i 25 år är den något som skall firas.

Det var nämligen för 25 år sedan då apartheidsystemet avskaffade sig själv och Nelson Mandela valdes till president. Många vita var då mycket oroliga och tusentals flyttade till framförallt Australien och Kanada. Av utvandrarna har under dom senaste åren dock mer än 80 procent återvänt.

Första gången jag besökte landet var 1986, då inbjuden av den Sydafrikanska legationen i Stockholm. Sverige hade på den tiden inga officiella diplomatiska förbindelser med landet vilket innebar att man inte heller kunde ha en ambassad. På den tiden var jag en ung politiker i Malmö och kritikerna var många, min resa fördömdes till och med av Kvällspostens dåvarande ledarredaktion. Man fick inte resa dit och framförallt inte officiellt. Men jag reste och fick en fantastisk upplevelse, inklusive ett möte med Walter Sisulu som jag sent kommer att glömma.

Sydafrika var redan på den tiden ett mycket rikt land med enorma naturresurser, bland annat guld, uran och diamanter, men samtidigt ett land men många öppna sår efter år av strider inte bara mellan den svarta och vita befolkningen utan också inbördes i olika befolkningsgrupper. Kanske blir det lättare att förstå när jag skriver att landet idag har elva officiella språk…

När landet fick sin nya konstitution 1996 var det framförallt en grupp tyska författningsdomare som hade arbetat intensivt med att bygga upp en konstitution som, om möjligt , skulle avspegla olikheterna i detta stora landet. Därför har landet idag nio provinser i vilka det nu även har varit val. Precis som Tyskland har landet två kamrar, där en är direktvald och en tillsättes av provinsparlamentet. Dom regionala parlamenten har en egen regering med egen premiärminister. Bland annat detta har starkt bidragit till att dom problem som vuxit upp dom senaste åren framförallt med korruption inom och runt det styrande partiet ANC inte har eskalerat. Av dom nio provinserna styrs åtta även av ANC. Western Cape har dock DA (Democratic Alliance) en stark majoritet med tyskättlingen Helene Zille som premiärminister.

Valresultatet är ännu inte klart men som det ser ut nu lär ANC gå från 62% till ca 55% medan det största oppositionspartiet, det liberala DA, ökar till ca 25%. Det vänsterpopulistiska EFF fördubblas och landar på ca 10%. I EFF samlas unga frustrerade tidigare ANC anhängare som anser att man borde vara tuffare bland annat gentemot vita bönder.

DAs relativt nye ledare Mmusi Maimane, ofta kallad för Sydafrikas Obama, hade nog hoppats på ett bättre resultat. DA har sina rötter i den vita befolkningen och med tanke på att dessa idag utgör färre än 10% av landets invånare är 25% ett mycket bra resultat. Men partiet har fortfarande en lång väg att vandra för att nå full acceptans i den svarta befolkningen. Förhoppningarna står till att dom ekonomiska framgångar partiet har kunnat visa i Västra Kapprovinsen kan vara ett gott exempel för hela landet.

Med tanke på att 25 år faktiskt inte är en lång tid för att bygga upp en demokrati ser jag mycket positivt på landet utveckling. Valutan (randen) är svag, korruptionen är hög och antalet människor som dör i AIDS är fortfarande alltför stor. Men fler och fler kommer i arbete, exporten bland annat av vin ökar kraftigt, turismen är på topp, år efter år och investerarna står på kö för att bygga och utveckla i Sydafrika.

Sedan min första resa 1986 har det hunnit blir mer än 50, många i affärer men även många privata. Vid nästa val kommer jag att vara på plats, för då tror jag att ANC mister sin majoritet.

Magnus Ehrenberg är grundare och direktör för Ehrenberg Sørensen Kommunikation Gmbh