Entreprenören är inte farlig

I amerikansk samhällsdebatt dyker det inte så sällan upp citat som hämtats från H.L. Mencken (1880 – 1956). Mencken är känd för sina nästan alltid cyniska men oftast insiktsfulla kommentarer – ofta relevanta inte bara under hans tid utan även idag.

Ett sådant Mencken-citat som dyker upp nu är detta:

”The purpose of practical politics is to keep everybody afraid all the time.”

Stämmer det att effektiv politik syftar till att se till att alla är uppskrämda hela tiden?

Den som svarar instämmande lutar sig förmodligen på föreställningen att politikerbudskapet till allmänheten handlar om att se till att hot och problem undanröjs. För att det ska bli effektivt är det givetvis nödvändigt att hotbilden sprids effektivt.

Då kommer man till nästa steg: mediernas roll. Logiken här är i princip densamma. Hotbilder säljer. Här har givetvis de sociala mediernas genombrott ytterligare förändrat kartan. Det är inte så ofta man på Twitter eller Facebook möter budskap om att läget är positivt, att utvecklingen faktiskt i huvudsak går i rätt riktning.

Människans skräck för människan är en avgörande faktor både för politik och media. Vårt bristande förtroende för människan kan ju lätt hänvisa till allt elände som ägt rum och äger rum. Det må vara koncentrationsläger, världskrig, utdragna inbördeskrig eller något annat vedervärdigt. Men en bild av människan som renodlat förödande förklarar inte allt gott som världen upplevt under de senaste århundradena.

Om dessa nu hotas är givetvis en befogad fråga. Men en hypotes värd att pröva handlar om vad som i så fall är det riktigt problematiska hotet. Det kan ju mycket väl vara så att de positiva krafter som präglat människan under den epok vi befinner oss i är det riktigt viktiga, riktigt intressanta. Men detta kan så lätt hamna i skymundan för bilden av de destruktiva krafter som politiker och medier använder för att stärka sin makt och sina materiella intressen.

Här kommer bilden av entreprenören in. Entreprenörskapet handlar ofta om en ”kreativ förstörelse” enligt Joseph Schumpeters berömda analys – men resultatet är oftast gott. Man kan lätt lika med föreställningar om det hade varit bättre om ny teknik inte kunnat frambringa vaccin mot covid-19 eller något annat av allt det nya och goda som vi ser runt om oss.

Men ur politikerns eller mediemakthavarens perspektiv är det lättare att nedvärdera entreprenören än att lyfta fram det goda som företagandet hela tiden skapar.

Politikerna och medievärlden har under senare decennier kompletterats av nya makthavare som sällan utsätts för en gedigen granskning: lobbyorganisationerna.

En mycket mäktig del av det systemet är EU-finansierade eller – i USA – finansierade av stora stiftelser som efterhand fått ledningar som inte syftar till att bidra till att lösa de problem som de en gång skapades för att granska utan som nu driver egna maktagendor för att få expandera sina verksamheter.

Den spänning som idag finns i politiken i många länder handlar inte minst om den mellan sådana elitinstitutioner (politiker, medier, lobbyorganisationer) å ena sidan och de delar av medborgarna som inte upplever att deras intressen beaktas.

Den enskilde företagaren har här en intressant roll. Företagens organisationer söker bevaka företagarnas intressen, men i spelet med politiker, medier och lobbyorganisationer med företagsfientliga agendor är situationen komplicerad. Det handlar inte minst om det som händer i en tidsperiod då ”alla” enats om en viss bild av stora samhällsproblem.

Då är det inte lätt för en företagarorganisation att behålla det långa perspektivet, insikten om vad som är bra för utvecklingen på sikt. Då krävs det ett ledarskap som tål en tids motvind.

Janerik Larsson är senior advisor för Stiftelsen Fritt Näringsliv