Episka narrationer
Fidel och Ches historia

Simon Reid-Henry
Fidel & Che Revolutionsbröder
Översättning: Ulf Gyllenhak
Norstedts 2009

Fidel Castro och Ernesto ”Che” Guevara är två av Latinamerikas mest berömda revolutionärer men vilka var de innan de blev kända? Simon Reid- Henry har skrivit en omfattande dubbelbiografi om de bådas tolvåriga vänskap och väg till makten.

Intresset för den kubanska revolutionen och envåldshärskaren Fidel Castros tid vid makten har inte direkt minskat. Castro styrde Kuba från 1959 till sin avgång 2008, och många menar att han fortfarande har mycket av den reella makten i landet.

Kubas historia, som en av de äldsta spanska kolonierna i Amerika, har alltid varit våldsam men det är genom befrielsekriget 1895-98, där USA kom att hjälpa till i kampen mot Spanien, som landets moderna historia tar sin början. Det inflytande som USA hade över ön var sedan den tiden mycket omfattande och gav upphov till den konflikt som vi ännu ser idag.
Fidel Castro som kom från relativt goda förhållanden blev under sin studenttid allt mer kritisk mot regimen. Som nybakad advokat var han i opposition mot den sittande president Fulgencio Batista, som hade tagit makten i en statskupp 1952, intressant nog tog han en del fall där han försvarade dissidenter mot Batistas regim. Något ironiskt med tanke på att försvaret av politiska fångar inte direkt är högprioriterat i dagens Kuba.
Officiellt var det Castros nationalism som gjorde honom till Batistas fiende, och en misslyckad raid mot en militärförläggning som han fick sitta i fängelse för. Men han hyste även förhoppningar om att bli basketproffs i Amerika. Hur annorlunda hade inte Kubas historia sett ut om han fortsatt med idrotten?

Che var på många sätt en helt annan person. Han härstammade från Argentina och kom från en känd men utblottad släkt, men var under sin ungdomstid en drömmare vars resor i flera sydamerikanska länder väckte hans politiska intresse. Che utbildade sig till läkare men det var politiken som kom att fånga hans intresse allt mer.

Som många andra mer vänsterorienterade skribenter är Simon Reid-Henry mer intresserad av hur bådas socialistiska uppvaknande skedde istället för att beskriva de båda männen. Och detta är egentligen lite av bokens svaghet. Även om det finns en hel del biografiska fakta blir det inte mycket klarare vilken sorts människor de egentligen var innan de båda träffades i Mexico 1955. En mer rättvisande bild kommer nog att ges efter Fidel Castros död.

Det framkommer istället i boken att Che var en djupt splittrad människa som hela tiden hade flera motstridiga känslor. Det går även att spåra vissa drag av instabilitet hos honom som kanske kan förklara hans senare handlade efter att han lämnat Kuba 1966 för att sprida ”världsrevolutionen”. Först i Kongo och sedan i Bolivia.

Det är i slutet av 1956 som Fidel och Che i spetsen av liten styrka tar en båt över från Mexico till Kuba för att som det heter befria Kuba.

Kampen blir framgångsrik. Redan den 1 januari 1959 har Fidel Castro besegrat president Batistas trupper och tar makten. De är ännu inte officiellt socialister, i Reid-Henrys bok ges bilden av att de, i brist på annat, förvandlar den nya revolutionen till en socialistisk sådan. Men antiamerikanismen fanns redan med från början, så alternativet att ta steget full ut fanns nära till hands, det var då främst Fidels bror Raul och Che som hyste socialistiska sympatier något som har påverkat Kuba för en lång tid framåt.

En av de mest intressanta händelserna är givetvis Kubakrisen som i boken skildras ingående, så nära ett riktigt kärnvapenkrig har vi som tur är aldrig varit senare. Att både USA och Sovjetunionen backade gjorde Fidel Castro rasande speciellt mot, vad han ansåg som, Sovjets, med Chrusjtjov i spetsens, svek mot Kuba.

Det är fram till Ches död 1967 som boken är både intressant och läsvärd, men eftersom ambitionen har varit att skriva en dubbelbiografi om båda aktörerna borde Castros fortsatta karriär som envåldshärskare skildrats mer ingående. Exempelvis går det att nämna hans stöd till Angolas marxistiska gerilla under 1970-talet och behandlingen av de politiska fångar som finns på Kuba.

Enligt uppgifter från Human Rights Watch i en rapport från juli 2008 sitter det 219 politiska fångar på Kuba. Som brukligt är i Latinamerika är det mest opponenter mot regimen som hamnar i fängelse, dagens Kuba är fortfarande ett land där det existerar ett tankeförtryck och misstänkta personer intervjuas regelbundet av säkerhetspolisen.

Men alla dessa exempel och mer därtill, är förstås inte lika spännande – hellre en ung, sexig hjälte än en gammal och dement. Det kanske är tur för honom att Che dog så ung innan han fick uppleva allt från colaburkarna till de otaliga t-shirts som bär hans porträtt, man kan ju fundera över vad marxisten inom honom hade tyckt om det? Trots dessa brister så är det en bra bok riktad till en intresserad publik som vill lära sig mer om Latinamerikas och Kubas spännande historia.


Alexander Sánchez är verksam vid Tankesmedjan Eudoxa.